innid

Nattie's commin' back!

Nattie har fått jobb på en kommun i närheten av Stockholm. Oh yeah. Hon kommer tillbaka och här ska det spelas squash! Och drickas öl!

Idag gick jag med i S.A.T.S. Jag tränade också endel, och på torsdag ska jag på träningsrådgivning. Oh yeah.

Synd bara att det innebär att man istort sett säljer sin själ till en sekt...

...att jag slog huvudet i hörnet på Sophies köksfläkt idag. Minnet uppenbarade sig när jag kliade mig i huvudet och upptäckte att det gjorde skitont på ett ställe. "Hmm... vadan detta?!" tänkte jag. "Aj. Köksfläktshörn. Javisst ja."

Har varit på step bas och varit duktig. Klarade NÄSTAN koreografin, men skrutt ihop - de ska ändå byta koreografi nästa vecka, men då är jag på väg till MADRID för att investera pengar i julhandeln. Oh yeah.

Box på torsdag också! Yey!

...step bas med Ercan. Tätt följt av House. Oh yeah.

OK, Ullis påpekade just att jag inte har postat ngt i den här kategorin på ett tag, vilket jag tar som en utmaning och jag är inte den som backar från utmaningar (bortsett från Emmas i mitt förra inlägg - sooo not doing that!). Alltså. Sedan sist har följande hänt...

• ...jag har utnyttjat höstens gerdakort två gånger
• ...jag har varit ute och joggat en gång (oh yes, ni läste rätt. Jag. Joggat. Bara runt kvarteret, men ändå)
  
• ...jag har ått inflammationsutlöst astma + extremt dyr medicin för att kontrollera det
• ...iPod Nano har släppts i ROOSA!

Så. Ja. Det har inte hänt jättemycket på just konditionsfronten, men jag har trots allt kvar mitt hopprep samt en ambition att börja springa mer. Men just den här veckan har det regnat ohyggligt mycket vilket har förvandlat kvarteret till en enda stor lerpöl. Not very nice.

Idag på yogan bestämde jag och Ylva oss för att lokalisera stönaren (en kvinna som stönar konstant under yogapassen). Kvällens problem blev dock att vi hade stönare på båda sidor om oss. Efter kanske en kvar viskade Ylva "INGRID" och pekade på kvinnan bredvid sig som just då var inne i en ordentlig stönsession,

Strax efter fiser kvinnan bredvid MIG högt och ljudligt. Det blev med andra ord ett väldigt svårkoncentrerat yogapass.

Snart ska jag iväg och träna. Jag har för mig att det var kvart över fem som det började, aerobicspasset vi skulle på Ercan och jag. Det är iofs ett vanligt pass, så vi kommer att se ut som idioter (jag mer än hon) men det är sånt man får ta.

Jag har grundat med mellanmål så att jag inte ska bli kräkfärdig idag igen. Ska dessutom ta och dricka rejält med vatten så att jag har en god grund att stå på när jag kommer till träningen.

Malo hade tydligen sagt till Ercan att de skulle börja med en ny rutin på aerobicen nästa vecka. Hmm... egentligen borde man alltså vänta tills dess, men va tusan. Nån gång måste man ju göra bort sig också!

Alltså. Ullis har godisstopp året ut. Det är en rätt bra grej faktiskt. Egentligen borde jag också ha det. Inte för att jag behöver gå ner i vikt eller så, utan bara för att det är onyttigt. Man behöver dock ett rejält belöningssystem.

Idag var jag och tränade med Malo. 55 minuter step bas var faktiskt ganska ansträngande - men mest var det pinsamt. När jag och Ercan var på aerobics i fredags stod vi längst bak för att folk inte skulle se hur dåliga vi (eller bara jag visade det sig) var. Idag ansåg Malo att vi skulle stå nästan längst fram för att kunna se hur man ska göra. "Man måste våga bjuda lite på sig själv när det gäller sånt här" tyckte hon. Jaja... jag tänkte i alla fall inte stå ensam!

Passet började och vid uppvärmningen hängde jag med rätt bra - det påminde rätt mycket om aerobicen från i fredags - men sen skulle vi börja knata upp och ner på brädorna. Inte så svårt till en början. Hoppa lite rundor, vifta lite med ben och armar och så så klarar man sig. Men SEN! När vi skulle sätta ihop det! Herregud vad lustig jag såg ut! Det värsta var, för ibland slutade ledaren visa oss för att vi skulle klara oss själva, och då förlitade jag det helt och hållet på tjejen som stod framför, och en gång TAPPADE HON bort sig. Ajdå. Då var jag ju helt förlorad, det fanns inte en chans att jag skulle komma igen. Mot slutet lyckades jag nog få ett litet grepp om det, och då blev det ju lite roligare. Jag ska helt klart fortsätta. Trots att Malo efteråt erkände att hon brukade gå på medelpass förut - FYYYY!

Idag efter introduktionen och diagnosen gick jag och Ercan till gerda för att träna. Det fick bli aerobics bas. Åtminstone jag såg väldigt rolig ut, eftersom jag har noll koordination, men jag var i vart fall inte den enda. Det värsta var nog att jag inte kom ihåg ordningen man skulle göra de olika sakerna, och eftersom vi stod längst bak för att folk inte skulle titta och skratta, så såg man inte så mycket av ledaren heller.

Koordinationen ska byggas upp, tillsammans med musklerna och konditionen. Men det var inte alls så jobbigt som jag hade trott att det skulle vara faktiskt, men i helgen ska vi nog på step också- man måste ju prova allt.

OK. Projekt: kondition 2010 har legat på is ett tag. I och för sig tränade jag lite i höstas med Erica, men eftersom jag opererades så blev det inte så mycket som jag önskat. I vår har jag dock ingenting som står emellan mig och träningsnarkomani.

Jag ska främst träna box och yoga. I julklapp fick jag ju en egen rosa yogamatta med tillhörande rosa väska, som jag ju måste använda tills den är praktiskt taget genomskinlig. Funderar dessutom på att investera i ett par boxhandskar; lånehandskarna känns inte jättefräscha, med tanke på hur mycket JAG svettas i dem...

Sen ska jag och Erica fortsätta med stånggympan. Det var faktiskt ganska roligt, om man bortser från träningsvärken jag hade i tre dagar efteråt. Dessutom ska vi testa step och aerobics och... ja, jag vet inte vad. Stannar Malo kvar i stan kanske jag skaffar gymtillägg och går med henne och tränar på maskiner och sånt. Häffa. Sånt har jag aldrig gjort på riktigt förut.