tankar inför operationen...
Igår kom bekräftelsen på att det är den 19e oktober som är dagen D. Idag kom kallelse till röntgen och besök hos Kirurgen. Det blir hela tiden mer och mer verkligt. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara det... Med tanke på att jag är Mycket Spruträdd och inte klarar av att se operationer på tv för tanken på att någon skär i en är så obehaglig. Och nu har jag godkänt att ågon ska skära i MIG!!!
Det var illa nog när de tog ut mina visdomständer, men nu ska de faktiskt lossa min överkäke, och ta bort ben vid kindbenen... och såga sönder underkäken och flytta den...
Visst... jag litar på min kirurg, men samtidigt... är det verkligen sunt att lämna över sitt aniskte och skallben i händerna på någon annan? Hmm... jag vet inte...
Jag förstår inte människor som gör operationer för att bli snyggare. Eller ja, endel av de människor som är med i extreme makeover förstår man faktiskt att de vill få hjälp med utseendet, men att bara räta till en näsa, eller förstora brösten eller läpparna... Jag går igenom det här för att underlätta min vardag och förhoppningsvis undvika stora problem och smärtor i framtiden. Det är egentligen inget jag MÅSTE göra, men genom att ta itu med det nu slipper jag oro och problem framtiden.
Sedan undrar jag hur jag kommer att se ut efter operationen. När min kusin gjorde samma ingrepp, kände inte kompisar han träffade på stan igen honom efteråt... Tänk om jag ser helt annorlunda ut? Jag kommer i och för sig att vara rak i ansiktet, istället för bananformad som jag är nu... Men tänk om jag ser konstig ut då? Om allt blir helt oproportionerligt? Tänk om min gigantonäsa blir ännu mer giganto i förhållande till reten av ansiktet? Blääää... Och jag kommer att vara svullen som en jäst gris efteråt. Det kommer säkert att ta flera veckor innan jag blir normal igen. Och jag kommer att vara blå i hela ansiktet...
Hmmm... Vad har jag gett mig in på egentligen??
Det var illa nog när de tog ut mina visdomständer, men nu ska de faktiskt lossa min överkäke, och ta bort ben vid kindbenen... och såga sönder underkäken och flytta den...
Visst... jag litar på min kirurg, men samtidigt... är det verkligen sunt att lämna över sitt aniskte och skallben i händerna på någon annan? Hmm... jag vet inte...
Jag förstår inte människor som gör operationer för att bli snyggare. Eller ja, endel av de människor som är med i extreme makeover förstår man faktiskt att de vill få hjälp med utseendet, men att bara räta till en näsa, eller förstora brösten eller läpparna... Jag går igenom det här för att underlätta min vardag och förhoppningsvis undvika stora problem och smärtor i framtiden. Det är egentligen inget jag MÅSTE göra, men genom att ta itu med det nu slipper jag oro och problem framtiden.
Sedan undrar jag hur jag kommer att se ut efter operationen. När min kusin gjorde samma ingrepp, kände inte kompisar han träffade på stan igen honom efteråt... Tänk om jag ser helt annorlunda ut? Jag kommer i och för sig att vara rak i ansiktet, istället för bananformad som jag är nu... Men tänk om jag ser konstig ut då? Om allt blir helt oproportionerligt? Tänk om min gigantonäsa blir ännu mer giganto i förhållande till reten av ansiktet? Blääää... Och jag kommer att vara svullen som en jäst gris efteråt. Det kommer säkert att ta flera veckor innan jag blir normal igen. Och jag kommer att vara blå i hela ansiktet...
Hmmm... Vad har jag gett mig in på egentligen??
Kommentarer:
Postat av: Milliecent
Hur är man bananformad i ansiktet? Du får ursäkta min fråga men den biten förbryllar mig. Iaf, hoppas att det går bra med operationen. Är själv operationsrädd trots att jag aldrig behövt genomgå någon.
Trackback