runtskickad i sjukvården...
Igår morse hade jag ont i magen. RIKTIGT ont i magen. Och det blev bara värre.
Tillslut stod jag inte ut, utan ringde sjukvårdsrådgivningen. Den oerhört trevliga och omtänksamma sköterskan i andra änden tyckte att jag skulle kontakta läkare eftersom jag hade så ont, men hon tyckte att det lät som förstoppning.
Jag ringde till den första vårdcentralen, som jag trodde att jag tillhörde. Det visade sig att jag hade fel, och de hade ändå inga tider på hela dagen. Sköterskan jag pratade med där, sa att jag skulle prova med min riktiga vårdcentarl, och om de inte hade någon tid så skulle jag upp till akuten.
När jag kom fram till min Riktiga Vårdcentral, fick jag 15 minuter på mig att komma dit. Sambon ringde en taxi och vi kom dit på ganska precist en kvart. Fick först sitta och vänta lite och sen kom en läkare som hette Staffan och klämde lite på min mage. Det gjorde skitont i magen just då, och precis när vi fick komma in i undersökningsrummet så kunde jag inte göra något annat än gråta.
Sen fick jag gå in i ett annat rum och bli stucken i fingret. Jag avskyr nålar, och jag hatar att ta blodprov i fingret för det gör så hiskeligt ont i förhållande till mängden skada. När de hade tagit allt mitt blod fick jag kissa i en mugg. Det var något jag aldrig tidigare har gjort; lite äckligt, men inte det värsta som jag varit tvungen att göra.
Vi fick sitta och vänta ett tag till, och slutligen fick jag komma in för min FÖRSTA gynundersökning. Fy fan säger jag bara. Dessutom blev jag undersökt i ändtarmen också på samma gång, så det var RIKTIGT illa.
Slutresultatet var att han inte visste vad det var för fel, utan skickade mig till Akutkirurgen för att se om de kunde hitta något fel på mig. Han hittade alltså inget belägg för att jag led av förstoppning.
Upp till blocket alltså. Vi ringde en taxi för att komma dit snabbt, men efter mellan en halvtimme och 40 minuter gav vi upp, avbeställde taxin som ännu inte hade kommit, och tog bussen istället. Det var inte jätteskönt att åka skumpig buss när man har ont i magen och nyss har blivit petad i rumpan. Det tog totalt en timme att komma till akuten från sankt Lars. Illa.
Eftersom jag hade med mig remiss från läkaren på st. lars fick jag komma in så fort de hade ett ledigt rum, och det var efter kanske 20 minuter. Sen fick vi vänta i ytterligare en halvtimme på att läkaren skulle komma. Han ställde en massa frågor. Sen klämde han mig på magen och i rumpan han också. Efter kanske en kvart kom det in sköterska som tog det som var kvar av mitt blod. Men hon stack mig med en stor nål i armen. Det känns inte alls lika jobbigt för mig, på något väldigt sjukt sätt! Sen gav hon mig LAVEMANG! Herregud. Det var riktigt obehagligt. Men jag var väldigt duktig på att knipa och håll det kvar inne i tarmen.
Tillslut stod jag inte ut, utan ringde sjukvårdsrådgivningen. Den oerhört trevliga och omtänksamma sköterskan i andra änden tyckte att jag skulle kontakta läkare eftersom jag hade så ont, men hon tyckte att det lät som förstoppning.
Jag ringde till den första vårdcentralen, som jag trodde att jag tillhörde. Det visade sig att jag hade fel, och de hade ändå inga tider på hela dagen. Sköterskan jag pratade med där, sa att jag skulle prova med min riktiga vårdcentarl, och om de inte hade någon tid så skulle jag upp till akuten.
När jag kom fram till min Riktiga Vårdcentral, fick jag 15 minuter på mig att komma dit. Sambon ringde en taxi och vi kom dit på ganska precist en kvart. Fick först sitta och vänta lite och sen kom en läkare som hette Staffan och klämde lite på min mage. Det gjorde skitont i magen just då, och precis när vi fick komma in i undersökningsrummet så kunde jag inte göra något annat än gråta.
Sen fick jag gå in i ett annat rum och bli stucken i fingret. Jag avskyr nålar, och jag hatar att ta blodprov i fingret för det gör så hiskeligt ont i förhållande till mängden skada. När de hade tagit allt mitt blod fick jag kissa i en mugg. Det var något jag aldrig tidigare har gjort; lite äckligt, men inte det värsta som jag varit tvungen att göra.
Vi fick sitta och vänta ett tag till, och slutligen fick jag komma in för min FÖRSTA gynundersökning. Fy fan säger jag bara. Dessutom blev jag undersökt i ändtarmen också på samma gång, så det var RIKTIGT illa.
Slutresultatet var att han inte visste vad det var för fel, utan skickade mig till Akutkirurgen för att se om de kunde hitta något fel på mig. Han hittade alltså inget belägg för att jag led av förstoppning.
Upp till blocket alltså. Vi ringde en taxi för att komma dit snabbt, men efter mellan en halvtimme och 40 minuter gav vi upp, avbeställde taxin som ännu inte hade kommit, och tog bussen istället. Det var inte jätteskönt att åka skumpig buss när man har ont i magen och nyss har blivit petad i rumpan. Det tog totalt en timme att komma till akuten från sankt Lars. Illa.
Eftersom jag hade med mig remiss från läkaren på st. lars fick jag komma in så fort de hade ett ledigt rum, och det var efter kanske 20 minuter. Sen fick vi vänta i ytterligare en halvtimme på att läkaren skulle komma. Han ställde en massa frågor. Sen klämde han mig på magen och i rumpan han också. Efter kanske en kvart kom det in sköterska som tog det som var kvar av mitt blod. Men hon stack mig med en stor nål i armen. Det känns inte alls lika jobbigt för mig, på något väldigt sjukt sätt! Sen gav hon mig LAVEMANG! Herregud. Det var riktigt obehagligt. Men jag var väldigt duktig på att knipa och håll det kvar inne i tarmen.
Efter väääääldigt lång tid kom doktorn tillbaka och frågade hur jag mådde, och sa att han skulle titta på provresultaten från blodprovet. Några minuter senare kom han tillbaka med ytterligare en läkare, som undrade om han också fick klämma på min mage. Det fick han. Han hittade inte heller något fel. Så vi fick åka hem "med vetskapen att de finns där i natt och imorgon om det är så att smärtan kommer tillbaka eller blir värre...". Jaha. Efter 4 timmar på akuten var det alltså bara att åka hem. Men magen är mycket bättre nu i alla fall. Vad de nu än gjorde därinne så gav det ett visst resultat
Kommentarer:
Postat av: Emilia
Ush innid! din stackare...detta lät inte alls roligt! Hoppas det inte händer igen, får hoppas att de bara var tillfälligt bara.
Postat av: Marren
Hoppas att du känner dig bättre. Snacka om att vara drabbad. Tur att sambon är handlingskraftig och får hjälper dig i sjukvårdens djungler. Det känns tryggt.
Trackback