varför jag hatar människor
Idag var jag och Sambon på julskyltningen. Efter att ha konstaterat att den var en besvikelse på Mårtenstorget och Stortorget gick vi in på Gleerups och tittade läääänge länge. Slutligen bestämde sig Sambon för en tysk pocket och vi ställde oss i kö för att få betala som duktiga svenskar.
Vi ställde oss i den något kortare av de två köerna; framför oss var det en dam i rullstol och en herre som skulle köpa en massa saker och, visade det sig, få endel inslaget. Attans. Resultatet var att vår kö trots allt tog längre tid, eftersom herrn skulle ha så mycket assistans av tjejen i kassan. Strax innan han var färdig kom killen som skulle ha stått framför oss i den andra kön fram till den kassan och bad om något särskilt som kassörskan fick gå iväg och leta efter. Damen i rullstolen framför oss lämnade fram de vykort hon skulle ha och bad om två inrikesfrimärken, och betalade. När hon så börade flytta på sig vilket var lite komplicerat eftersom det var ganska mycket folk och så, så gick en kärring från kön bredvid helt sonika fram och gav sina varor till kassörskan i vår kassa.
Chockade tittade vi på henne.
"Ursäkta", sa Sambon, "men var det inte två olika köer?" Kärringen tittade på honom.
"Jo, men jag bara gick emellan här!!" och la efter några sekunder till "om det går bra!" Kassörskan tittade nu också chockat på henne och gav tillbaks hennes växel tillsammans med bannor om att man inte får göra så, och att det finns regler för allas trivsel och sådär. När vi sedan lyckades ta oss fram till kassan så bad hon så hemskt mycket om ursäkt och förklarade att hon inte hade sett att kärringen hade trängt sig; om hon hade sett det hade hon i så fall inte låtit henne betala.
Det här är varför jag hatar människor. Hade kärringen åtminstone frågat oss före, eller bett om ursäkt och sagt att hon inte hade förstått att det var två köer, så hade det varit en sak. Men det enda vi fick som förklaring/ursäkt var "jo, men jag bara gick emellan här."
På vägen hem fick vi försöka tränga oss igenom en grupp människor som blockerade hela trottoaren på ett ställe där det är väldigt ont om plats att gå ut i gatan eftersom halva gatan är avstängd och all trafik får försöka klämma sig mellan trottoaren och ett stort stålstängsel. Vuxna människor med barnvagnar och ett antal barn sominte såg sig för utan sprang rakt in i oss när vi nästan hade passerat och sedan anklagade mig för att ha knuffat dem! Herregud!
När jag blir kjesarinna av det förenade Europa så ska jag förbjuda människor att vistas nära mig. Jag hatar dem helt enkelt!
Vi ställde oss i den något kortare av de två köerna; framför oss var det en dam i rullstol och en herre som skulle köpa en massa saker och, visade det sig, få endel inslaget. Attans. Resultatet var att vår kö trots allt tog längre tid, eftersom herrn skulle ha så mycket assistans av tjejen i kassan. Strax innan han var färdig kom killen som skulle ha stått framför oss i den andra kön fram till den kassan och bad om något särskilt som kassörskan fick gå iväg och leta efter. Damen i rullstolen framför oss lämnade fram de vykort hon skulle ha och bad om två inrikesfrimärken, och betalade. När hon så börade flytta på sig vilket var lite komplicerat eftersom det var ganska mycket folk och så, så gick en kärring från kön bredvid helt sonika fram och gav sina varor till kassörskan i vår kassa.
Chockade tittade vi på henne.
"Ursäkta", sa Sambon, "men var det inte två olika köer?" Kärringen tittade på honom.
"Jo, men jag bara gick emellan här!!" och la efter några sekunder till "om det går bra!" Kassörskan tittade nu också chockat på henne och gav tillbaks hennes växel tillsammans med bannor om att man inte får göra så, och att det finns regler för allas trivsel och sådär. När vi sedan lyckades ta oss fram till kassan så bad hon så hemskt mycket om ursäkt och förklarade att hon inte hade sett att kärringen hade trängt sig; om hon hade sett det hade hon i så fall inte låtit henne betala.
Det här är varför jag hatar människor. Hade kärringen åtminstone frågat oss före, eller bett om ursäkt och sagt att hon inte hade förstått att det var två köer, så hade det varit en sak. Men det enda vi fick som förklaring/ursäkt var "jo, men jag bara gick emellan här."
På vägen hem fick vi försöka tränga oss igenom en grupp människor som blockerade hela trottoaren på ett ställe där det är väldigt ont om plats att gå ut i gatan eftersom halva gatan är avstängd och all trafik får försöka klämma sig mellan trottoaren och ett stort stålstängsel. Vuxna människor med barnvagnar och ett antal barn sominte såg sig för utan sprang rakt in i oss när vi nästan hade passerat och sedan anklagade mig för att ha knuffat dem! Herregud!
När jag blir kjesarinna av det förenade Europa så ska jag förbjuda människor att vistas nära mig. Jag hatar dem helt enkelt!
Kommentarer:
Postat av: Ican
Suck, människor kan vara helt makalösa!
Postat av: malo
Jag hatar också människor. Inte undra på att man blir asocial med sådana typer ute på gatorna. Att folk inte kan visa ens ett minimum av hyfs eller vänlighet mot andra är otroligt.
Postat av: Ullis
Usch, jag vet hur jobbiga människor kan vara emellanåt. Det är dumt att man är en sån fegis som inte kan säga ifrån när någon gör ett övertramp.
Trackback