innid

I torsdags kom jag hem från sjukhuset.

Jag är fortfarande väldigt svullen och trött, men det blir långsamt, långsamt bättre.

Sambon får ta hand om mig hela tiden. Han säger att det inte gör något, och att jag ber om så lite, men det känns ändå som om jag är på honom hela tiden.

Jag kommer inte att kunna ta tentan den 27e. Jag har inte läst på långa vägar så mycket som jag skulle. Det sket sig någonstans på vägen; ju närmare operationen jag kom, desto mindre kunde jag koncentrera mig på saker. Nu är det sex dagar kvar, och jag har istort sett all litteratur kvar att läsa. Men det löser sig. Jag får ta omtentan i vår, och endel av det jag läser i nästa delkurs är samma områden som jöken, så det måste ju vara lite positivt iallafall.

Det jobbigaste nu är att jag är så trött. Jag kan göra saker, men blir utmattad och lite yr efter ett tag. Och så är jag naturligtvis svullen och kan inte öppna munnen ordentligt. Att äta är en utmaning varenda gång. Nej, nu ska jag gå och värma på linsgrytan som Sambon lagade åt oss igår. Jag måste äta ofta, eftersom jag bara kan äta så lite åt gången.

Godnatt!