innid

Idag var jag och tränade med Malo. 55 minuter step bas var faktiskt ganska ansträngande - men mest var det pinsamt. När jag och Ercan var på aerobics i fredags stod vi längst bak för att folk inte skulle se hur dåliga vi (eller bara jag visade det sig) var. Idag ansåg Malo att vi skulle stå nästan längst fram för att kunna se hur man ska göra. "Man måste våga bjuda lite på sig själv när det gäller sånt här" tyckte hon. Jaja... jag tänkte i alla fall inte stå ensam!

Passet började och vid uppvärmningen hängde jag med rätt bra - det påminde rätt mycket om aerobicen från i fredags - men sen skulle vi börja knata upp och ner på brädorna. Inte så svårt till en början. Hoppa lite rundor, vifta lite med ben och armar och så så klarar man sig. Men SEN! När vi skulle sätta ihop det! Herregud vad lustig jag såg ut! Det värsta var, för ibland slutade ledaren visa oss för att vi skulle klara oss själva, och då förlitade jag det helt och hållet på tjejen som stod framför, och en gång TAPPADE HON bort sig. Ajdå. Då var jag ju helt förlorad, det fanns inte en chans att jag skulle komma igen. Mot slutet lyckades jag nog få ett litet grepp om det, och då blev det ju lite roligare. Jag ska helt klart fortsätta. Trots att Malo efteråt erkände att hon brukade gå på medelpass förut - FYYYY!