innid

Favoriter i repris tror jag att jag får kalla de här bilderna. Före och efter. Före operationen, och efter tandställningen.

Jag säger det igen: ni som ska genomgå eller har genomgått en käkoperation och känner att ni vill prata om det; drop me a line! [email protected]

Jag kan numera bita av saker och ting. Förstår inte hur jag resonerade när jag var liten och hävdade att jag ALDRIG skulle få för mig att ändra på mina tänder! Visst, jag är rädd för att opereras, och det är jag nog fortfarande, men varför ska man vara ORÄDD för det? Det är trots allt en ganska stor grej även när det är rutinoperationer. Även om man ska vara lugn och de gör de här sakerna hela tiden och ingenting antagligen kommer att gå fel, så är det klart att ingen förutsätter att man ska vara helt ko lugn?!!!

Så alla ni där ute som ska opereras, tillåt er själva att vara rädda så kanske ni kan slappna av mer när ni kommer dit. Om man accepterar och preciserar rädslan så är den lättare att bli av med. Och kom ihåg: känner ni att ni är påväg att gråta en skvätt, gör det. Kroppen behöver inte den spänningen också inför en operation att ni håller inne med tårarna.