innid

Så kom den slutligen. Den Sista Boken. Sista chansen att stå i regnet och köa före midnatt. Jag förbeställde min bok för ungefär två veckor sedan, men ville ändå ha den så snart som möjligt.

Jag slutade jobba halv tio och gick hemmåt i regnet. Väl hemma bestämde jag mig för att ta en dusch och byta om, vartefter jag lyssnade lite på musik och knaprade i mig lite flingor för att inte drabbas av störande hungerskänslor mitt i allt det viktiga och förväntansfulla. Klockan var ungefär elva när jag så lämnade lägenheten med mitt paraply i högsta hugg. Det regnade inte så farligt mycket, men jag föredrog att inte behöva vara blöt alls. Utanför Easons på Dawson Street var det inte alls mycket folk, kanske bara 15 meter kö ? anledningen var att de redan hade fyllt affären till vad jag misstänker var långt över brandsäkerhetsgränsen.

Jag kan inte ha köat i mer än tio minuter innan de så även släppte in mig, och vakterna förklarade för barnfamiljen bakom mig att de var tvungna att stänga dörrarna för att affären var full. Storebror (gissar jag att det var) lyckades dock argumentera väl för sina syskon och få in även dem för ?de hade ju väntat så länge i regnet?. Ja visst, de kom efter mig och jag hade som sagt varit där i max tio minuter. Väl inne i affären delades vi in i de olika husen och jag hamnade i Slytherin. Där i kön började jag prata med en trevlig tjej som hette Tatiana och var från Brasilien om vad vi förväntade oss av den nya boken. Vi enades om att det behövde vara både mycket känslor och mycket äventyr och gissade att den skulle vara på ungefär två hundra sidor.

Vi drack de gröna drinkarna de gav oss, och knaprade lite på godiset och vid midnatt så blev det nedräkning. ?Eight! Seven! Six! Five! Four! Three! Two! ONE!! YEEEEEEEEEAAAAH!!!! Och plötsligt rörde sig alla åt olika håll. Vi i Slytherin blev ner skickade, halvt springande, i källaren där vi fick köpa våra böcker. Jag väntade tills Tatiana var klar också, vilket tog ett tag eftersom hennes kontokort inte ville fungera. Klockan var kvart över tolv när vi så började gå hemåt tillsammans, och när vi tittade på våra böcker insåg vi att de inte var tillräckligt tjocka för att få plats med slutet.

Jag var hemma strax efter halv ett och pratade lite med Flatmate Eva (oh, ja förresten, jag har en ny flatmate, som heter Eva och är från Schweiz. Jag tror i alla fall att det är vad hon heter, jag kommer uppriktigt sagt inte ihåg, men jag har nu frälst henne så att även hon tittar på Gilmore Girls. Hahah!) sen borstade jag mina tänder och la mig och läste. Innan jag somnade hann jag i alla fall med de första hundra sidorna. Helt klar med bokens 607 sidor var jag nästan prick klockan 23 igår kväll. Först trodde jag att jag inte var nöjd med slutet för att det inte helt stämde överrens med ­mina teorier, men sen insåg jag att jag inte kunde sluta le, och det pekar ju på att jag var nöjd. Eller?

Imorgon jobbar jag i alla fall med John, och då kan jag diskutera igenom det hela ordentligt, kanske kommer jag till en annan slutsats då.

Jag erbjöd förresten Michelle (som är min chef) att följa med och köa för boken vid midnatt, men hon och Ciarán (hennes pojkvän och vår kollega) skulle se premiären av Transformers vid midnatt, så hon var upptagen. Haha.