Vägen till Dublin 2007-06-17
Först åt jag glass med Johannes på Per Tutti ca 12:49-13:46 vartefter han fick skynda sig till tåget (som skulle gå 14:02). Jag gick hem och fortsatte städa och packa, och sen kom mamma framåt halv tre. Vi städade lite tillsammans, och sedan åt vi kycklinggryta med ris och jordgubbar och apelsiner till efterrätt.
Klockan var 17:22 när vi kom till Sturup och incheckningen tog nästan ingen tid alls. Väskan vägde 11,7-12 kg (vågen kunde inte riktigt bestämma sig), och då hade jag ändå med mig sill och en kastrull som jag inte ska ha med mig hem. Utrymme för shopping med andra ord!
Först gick jag runt, runt, runt i tax free-butiken, och sedan satte jag mig och läste ?dublinbor? av James Joyce. Tio i sju hade det fortfarande inte kommit upp någon uppmaning på skärmen men jag gick bort mot gaten ändå. Precis när jag stod och väntade på att få visa upp mitt pass gick de ut i högtalarna med att det var dags att gå om bord. Rakt genom passkontrollen oh längst bak i kön med andra ord. Vi lyfte på utsatt tid, jag läste några Joyce-noveller till innan jag somnade.
När jag vaknade var det dags att gå in för landning och vi tog mark 30 minuter före utsatt tid. Det var bara att gå av planet och sedan vandra, vandra och vandra i ca. 3 timmar (jag överdriver här), tills vi kom till ny pass kontroll och slutligen bagagebandet. Här uppstod lite tråkigheter. Alla hade nämligen betstämt sig för att stå tätt intill bandet och vilket gjorde att ingen hade möjlighet att se något, allra helst vi som hade någon framför oss. Jag såg en liten bit av bandet genom ett hål i folkmassan som var ca 30x35 cm, och första gången jag såg min väska passera var det för sent sedan ett några meter att försöka få tag på den. Andra gången den passerade såg jag den tidigare och ropade till, men hann inte peka ut den för killen som stod framför mig innan den var utom räckhåll. Tredje gången den kom så sa han till och frågade vilken det var och lyfte så ut den till mig. Fantastiskt!
Ut till busshållplatsen och längst bort till vänster skulle jag gå nu. Där stod 16A och väntade på mig, strålande! När jag kom fram ropade en mycket stressad förare att han absolut var tvungen att åka och alla vi som var på väg skulle skynda oss. Perfekt för min del. Efter ganska precist en timme kom vi fram till Harrington street där jag hoppade av och sms:ade Ylva att jag var framme, och snart kom hon och hämtade mig.
Lägenheten är inte alls så skabbig som jag trodde att den skulle vara med tanke på deras beskrivningar; den känns fullt bebolig. Nu är både Ylva och Karin på jobbet, och jag ska snart gå ut och göra stan. På onsdag har jag en intervju på Boyles där Ylva jobbar. Det är vissa saker jag ska inskaffa idag hade jag tänkt. En kudde, eventuellt ett USB-minne, kontantkort till mobilen, och kanske något mer. Jag återkommer och uppdaterar er när jag kan!
Klockan var 17:22 när vi kom till Sturup och incheckningen tog nästan ingen tid alls. Väskan vägde 11,7-12 kg (vågen kunde inte riktigt bestämma sig), och då hade jag ändå med mig sill och en kastrull som jag inte ska ha med mig hem. Utrymme för shopping med andra ord!
Först gick jag runt, runt, runt i tax free-butiken, och sedan satte jag mig och läste ?dublinbor? av James Joyce. Tio i sju hade det fortfarande inte kommit upp någon uppmaning på skärmen men jag gick bort mot gaten ändå. Precis när jag stod och väntade på att få visa upp mitt pass gick de ut i högtalarna med att det var dags att gå om bord. Rakt genom passkontrollen oh längst bak i kön med andra ord. Vi lyfte på utsatt tid, jag läste några Joyce-noveller till innan jag somnade.
När jag vaknade var det dags att gå in för landning och vi tog mark 30 minuter före utsatt tid. Det var bara att gå av planet och sedan vandra, vandra och vandra i ca. 3 timmar (jag överdriver här), tills vi kom till ny pass kontroll och slutligen bagagebandet. Här uppstod lite tråkigheter. Alla hade nämligen betstämt sig för att stå tätt intill bandet och vilket gjorde att ingen hade möjlighet att se något, allra helst vi som hade någon framför oss. Jag såg en liten bit av bandet genom ett hål i folkmassan som var ca 30x35 cm, och första gången jag såg min väska passera var det för sent sedan ett några meter att försöka få tag på den. Andra gången den passerade såg jag den tidigare och ropade till, men hann inte peka ut den för killen som stod framför mig innan den var utom räckhåll. Tredje gången den kom så sa han till och frågade vilken det var och lyfte så ut den till mig. Fantastiskt!
Ut till busshållplatsen och längst bort till vänster skulle jag gå nu. Där stod 16A och väntade på mig, strålande! När jag kom fram ropade en mycket stressad förare att han absolut var tvungen att åka och alla vi som var på väg skulle skynda oss. Perfekt för min del. Efter ganska precist en timme kom vi fram till Harrington street där jag hoppade av och sms:ade Ylva att jag var framme, och snart kom hon och hämtade mig.
Lägenheten är inte alls så skabbig som jag trodde att den skulle vara med tanke på deras beskrivningar; den känns fullt bebolig. Nu är både Ylva och Karin på jobbet, och jag ska snart gå ut och göra stan. På onsdag har jag en intervju på Boyles där Ylva jobbar. Det är vissa saker jag ska inskaffa idag hade jag tänkt. En kudde, eventuellt ett USB-minne, kontantkort till mobilen, och kanske något mer. Jag återkommer och uppdaterar er när jag kan!
Kommentarer:
Trackback