Turkisk Van
Jag har kommit fram till att det finns ett antal raskatter som jag skulle kunna tänka mig att äga.
Bland dessa ligger följande raser i topp:
- Turkisk Van
- Maine Coon
- Norsk skogskatt
- Bengal
- Ociat
Turkisk van ligger i topp för tillfället då dessa verkar vara riktigt mysiga kisar som tycker om att bada, är halvlånghåriga och gosiga och tycker om alla som leker med dem.
Gosigt.
kise
Nu är jag hos svärföräldrarna i Grillby, och min Sambo sitter just nu och leker med Hjalmar-kisen. Jag fick förut ha honom i knät. Hjalmar alltså, inte Sambon.
Hjalmar är en väldigt speciell kise; han tycker mycket om att bli kelad med, men man får inte lov att bära på honom eller lyfta honom. Vidare uppskattar han att leka med saker (igår fick han tag på Svågerns mård och slogs med och fällde den) men om man kastar saker som han ska fånga och leka med så blir han mycket rädd och springer och gömer sig.
En konstig kise, (som just nu tvättar sig, rapporterar Sambon från fåtöljen) men söt är han, och man får gosa med honom ibland... och så kan man mata honom med vad som helst verkar det som.
mission fullfilled
Nu har jag och Sambon tvättat. Tvätten hänger dock på tork samt åker runt runt runt i en torktummlare.
Vidare har jag nu klippt Sambon, med ett mycket gott resultat. Kanske kommer jag att tunna ur det ytterliggare när han återvänder från Jurpan efter att ha tackat ja till EG-rätten i höst.
Nu ska jag nog ringa Douglas igen och se om han har klipptid. Annars får jag helt enkelt vända mig till någon annan. Snyft.
Dagens uppdrag
Idag ska jag:
- klippa Sambon
- städa
Tvätta- pressa Sambons kostym
överföra pengar till systern för Roskildebiljetten- boka tågresa hem från Enköping
- äta middag med familjen
- boka klippning imorgon
- införskaffa kort till morgondagens present
Denna lista kommer jag att hålla er underrättad om under resten av dagen.
Som ni ser är "Tvätta" till hälften genomstuket, vilket beror på att klockan nu är 10.30 och vi för en halvtimme sedan körde igång tre tvättmaskiner.
"Överföra pengar till systern..." är helt genomstruket, eftersom jag nyss blev 1500 kronor fattigare, men snart blir en Roskildebiljett rikare.
Glöm inte, there's more to come...
sammandrabbning med SJ
Nästa vecka ska jag och sambon först på en bröllopsmiddag (Charlina och Stefan gifter sig), för att dagen därpå flyga norrut och närvara vid kusinens student. Nio dagar hinner jag sedan spendera i svärföräldrarnas pool innan jag måste återvända till Skåneland och tandregleringen. Denna resa från norr till söder kanske kommer att kosta mig över fyra hundra kronor! Herregud SJ, ni driver folk från er med hacka och högaffel!
När jag sedan har varit i lerpölen Roskilde för att beskåda mina älskade Foofies ska jag återvända till svärföräldrarnas residens då det är från Stockholm jag och Sambon åker vidare till kontinenten. Den resan kanske å andra sidan bara kostar mig 270 kronor eller så, men det är trots allt mycket för en stackars student som måste snåla på allt.
Och varför är SJs hemsida så in i norden osystematisk? om man vill få fram nya uppgifter måste man börja om helt från början.
Så många nyutexamineras som programmerare, och ändå är alla bokningssystem komplicerade och omständiga. Vart är världen påväg egentligen?
det är 22.32 i Lund, 04.32 i Hongkong
Jag och Sambon talar med en flicka från Hongkong på icq, och hon är alltid online runt fyra på morgonen, lokal tid, dvs. kanske 10-11 i Sverige.
I sommar ska vi skriva vykort till henne från Italien och Spanien, vi har fått hennes adress så att vi ska kunna skicka saker till henne.
Hon är jättetrevlig och pratar om hur snäll Sambon är och att hon också vill ha en pojkvän som är som honom. Dessutom är hon kär i en svensk utbytesstudent i Hongkong, men hon verkar vara väldigt intresserad av svenska killar i stort.
Sambon ska hon iallafall inte få lägga vantarna på, ty han är min. MIN! HÖR NI DET???!!!
sommar, sommar, sommar... lalalaaalalaaalalaaaaaaa
Jag och sambon har som sagt bokat en semesterresa. Till Spanien och Italien.
Först, åker vi till Roma, den eviga staden! Kanske, hälsar vi på den nye galningen med konstig hatt, i vilket fall som helst har vi bokat vandrarhem och allt redan.
Från Rom drar vi sedan till Valencía, i Spanien. Tyvärr kan jag bara säga ¡Hola chica! ¿como estás? Bien gracias, ¿y tú? och una cerveza por favor. Med STORA reservationer för stavningar.
I Valencía stannar vi några dagar, glor på hus som är breathtaking och som tyvärr inte byggs i Sverige (bygg ett turning torso i Lund för studenter, bostäder behövs!), vartefter vi drar tillbaka till Italia!
Bongiorno Principessa! I Bergamo stannar vi någon dag eller så, vartefter tanken är att vi ska till Bolonga och studera bolongaprocessen, vartefter vi fortsätter till Florens som vi besöker för bildningens skull.
Slutligen, innan vi drar oss hemmåt igen, besöker vi Venedig och alla dess duvor.
en kise!!!
Så var det bestämt. Jag och Sambon ska skaffa en lite kisekatt!!!
Det som återstår att bestämma nu är huruvida vi ska skaffa den nu innan sommaren, eller i augusti.
Skaffar vi den nu så får vi en kise nu. Väntar vi tills augusti så kommer vi att få vara med den när den är pytte. Hmmm... Det finns några helsvarta kiseungar i Malmö som vi har fått upp ögonen för. Problemet är att vi då inte får vara med dem när de är små...
Hur ska man göra egentligen? Dessutom, väntar vi tills i augusti så blir det ju dragkamp med Emmie och Haspe om vem som leder ligan...
mors dag...
På söndag är det mors dag, och ikväll ska jag och Sambon hem till min mor och hjälpa henne att införskaffa en ny säng.
Att hjälpa henne på detta sätt är vad hon har önskat sig i present av oss två, och dessutom bjuder hon på oxfilé för att fira Sambons födelsedag en vecka i efterskott.
Fram tills det att vi åker mååååste jag spendera inomhus med min bok i finansiell ekonomi. Jag vill verkligen inte tenta på måndag! Särskilt inte nu när jag mår illa... men allt det här är sådant man får ta, det är en del av livet.
Tyvärr...
jag har avskaffat mitt sociala liv...
...och den enda jag fortsätter umgås med ordentligt är sambon, men ett förhållande är inget man avvecklar (inget jag vill avveckla heller om ni tror det, han är MIN och ni kan inte få honom, hahahaha!). Däremot påpekade min kursare (tillika en av mina bästa vänner) att hon inte längre behöver prata med mig; allt värt att veta som händer i mitt liv står att läsa här, i min blogg.
Jag har alltså avvecklat mitt sociala liv. Det är å andra sidan något som är överskattat. Allt jag behöver är en schysst dator som är uppkopplad mot internet. Då kan jag blogga, snacka med folk på MSN samtidigt som jag är allmänt skabbig och socialt...missanpassad i övrigt. Den enda som behöver stå ut med mig då är sambon, och han verkar inte bry sig så värst, iallafall inte så länge jag låter honom spela strategispel mot sin dator, titta på fotboll på kvällarna samt ha sjuka konversationer med sina mentalt... intressanta kamrater.
Katt
Idag var det nära att jag och Sambon införskaffade en kise.
Tyvärr är det så att Sambon är en jordnära man, och påpekade att jag väldigt gärna fick åka och hämta en kise, men jag var i så fall tvungen att veta vad jag ska göra med den när vi är borta i sommar.
Hemskt är det, att han ska ta ner mig på jorden sådär. Bara för att han tänker efter före! Jag tyckte att vi kunde ta med kisen till hans föräldrar och låta den vara där om vi är borta, eftersom de redan har en kise som måste ses efter om de åker till landet eller så. Han verkade då anse att man inte flyger med kisar.
Stackars innid!
Mission: Migrationsverket, Malmö
Malo ska importera sin Marco från Peru och bli sambo med honom här i Sverige. I torsdags insåg hon att hans dotter, en liten docka på fyra år, kanske också behöver vänta 18 månader tills hon får komma hit och bo med sin fader i värsta fall. Mission: Migrationsverket, Malmö.
Vi tog tåget till från Lund och buss från Malmö central till Värnhemstorget. Väl där besökte vi Skånetrafikens kundcenter för att fråga om vägen till Migrationsverket. Enligt uppgifter från Skånetraffikens hemsida skulle det vara 800 meter att gå från Värnhem till Östra Farmvägen 5 (Migrationsverkets adress i Malmö).
Det blev vår tur, och vi frågade damen i kassan. Hon stirrade ilsket på oss och muttrade att "det är buss 19 härifrån. Två stationer." Jaha, ansåg vi. Är det möjligen så att man kan ta sig dit till fots, eller måste man ta buss? "Jea asså... ni kan ju geå åsså, om ni vill. Deå ei de raukt fram, öuver kårsningen, föurbij nesta trafeikjeus, å sien höuger vi trafeikjeuset iefftor de. Sen ei de däur."
Nåväl, hennes bistra uppsyn till trots vandrade vi ut i den malmöitiska fredagstraffiken. Vi svängde höger in på Östra Farmvägen och började leta efter nummer 5. Vi såg en skylt som uppmärksammade oss om att Ö. Farmv. 4-8 var ditåt, och eftersom den sida som torde hålla de udda numrena skilde oss från husen med ett två meter högt stålstängsel, gav vi oss av in bland husen.
Vilsna irrade vi omkring i kanske fem minuter, sedan, utanför hus nummer 3 fick vi syn på en brevbärare som vi ämnade be om hjälp. Malo höjde rösten och sa:
"URSÄKTA...?" varpå brevbäraren vände sig mot oss och svarade "Ja...", satte sig sedan på sin cykel, och cyklade iväg. Chockade stod vi kvar och tittade efter honom.
Hur kan man göra så? Vi indikerade tydligt att vi behövde hjälp, och vi bad artigt om ursäkt för att vi störde honom. Han kunde åtminstone sagt att han hade bråttom eller något liknande. Inte bara cykla iväg!
Slutligen hittade vi hur nummer fem, men det var ett vanligt bostadshus. Två städare frågade om vi var i behov av hjälp. Snabbt förklarade de sedan att vi hade irrat oss in i ett område som inte hade Östra farmvägen som adress, och att vi därför var långt åt helvete fel. Istället pekade de ut vart vi skulle. Och efter många om och men, ytterligare strapatser som inte är värda att nämna här, kom vi fram till Migrationsverkets filial i Malmö.
Efter någon minut av disskusioner kom vi fram till att vi skulle börja i informationen. Vi talade med den sega tanten där i kanske en kvart och när vi var klara hade vi kommit fram till att det enda som fanns att göra för Malo, är att åka tillbaka till Peru några månader.
Om hon bor med honom i Peru, och de där gemensamt ansöker om uppehållstillstånd kan de eventuellt få en muntlig utredning på konsulatet där, och det kan vara så att han får följa med henne hem då! Dessutom är det så att om de har varit sammanboende i Peru, får han permanent uppehållstillstånd i Sverige när han kommer hit.
Vi stannade på Hansagallerian och fikade. Jag drack Chaité, riktigt, med ordentlig varm skummad mjölk, kanel och hela köret. Malo tog en varm choklad, och tillsammans delade vi på två kulor glass samt en chokladtårtbit. Det hela var så mäktigt att vi inte kunde äta allt. OTROLIGT MEN SANT! Sedan tog vi tåget hem till Lund, pacade ihop Malos sista saker och så åkte hon vidare upp till Växjö och Emmie. Tillsammans ska vi sedan fixa alla nödvändiga saker för att få hit hennes prins.
Star Wars episode III: Revenge of the Sith
Igår såg jag och sambon Star Wars episode III: revenge of the Sith.
STRÅÅÅÅÅLANDE!!!
Jag hade inte sett fram emot Ewan McGregor i skägg, men det gjorde sig faktiskt.
Första halvan var lite seg, rent historiemässigt, men däremot var det många ljussabelstrider och fascinerande specialeffekter. Handra halvan däremot var fantastisk, och plötsligt förstod man hur viktig första halvan var för att de två triologierna skulle gå ihop! Det var oerhört skickligt gjort, de hade fått med allt tror jag.
Något som störde mig var dock att det var endel Jedis som var väldigt sega och dåliga på att slåss. Vidare var det absoluta slutet, som binder ihop triologierna, lite konstigt tidsmässigt. Det var svårt att förstå hur mycket tid som hade gått sedan den föregående scenen egentligen.
Totalt betyg: 5 kisar av 5 möjliga.
Det elaka Migrationsverket
Malo kom hem från Sydamerika i måndags, men var tvungen att lämna sin drömprins kvar på andra sidan Atlanten. Eftersom han är Peruan måste han vänta i 14 månader för att få visum till Sverige. Tillsammans fyllde de i papperna på Svenska konsulatet, så att han ska komma hit och bo med henne senare.
Igår läste hon på Migrationsverkets hemsida att de har ändrat reglerna. Nu mera tar det inte 14 månader för en peruan att få visum till Sverige. Det tar 18.
Har man nära relationer med personer i Sverige, ska man inte få komma hit då?
Elaka elaka Migrationsverket. Jag tycker att Marco ska få komma hit nu, så att han och Malo kan skaffa kise som jag får leka med...
Dilona+Haspe=meant to be
Dilona och Haspe är meant to be. Detta antagande baserar jag på nedanstående fakta:
- De har varit tillsammans 4 år, 1 månad och 2 veckor idag = 14 dagar längre än jag och sambon
- De är för tillfället god tvåa i pojkvänsligan
- De har i snart ett helt läsår bott tillsammans i en etta på ca. 22 m2 utan att döda varandra
- Så snart de flyttar från sin etta till sin riktiga lägenhet går de upp i ligaledning
- Alla som har sett dem tillsammans MÅSTE hålla med om att de är meant to be
För tillfället leder jag och sambon ligan. För att slutligen vinna eller ta igen ledningen när Dilona och Haspe flyttar till sin riktiga lägenhet, måste vi antingen förlova/gifta oss eller skaffa barn. Eftersom dessa händelser ligger mycket långt in i framtiden är det väldigt svårt att ge några bra odds för vem som vinner.
Vår kamrat Claudia, som är den tredje tävlanden, är i och för sig förlovad med sin Polen-import, men de har bara varit tillsammans sedan i sommras och dessutom bor de i en likadan lägenhet som Dilona och Haspe. De saker de kan göra för att ta igen försprånget vi andra har är:
- skaffa en riktig lägenhet
- skaffa barn
- faktiskt gifta sig
Alla vad om vem som vinner mottages vänligt men bestämt!