innid

När söndagsmorgon glimmar sitter jag återigen i soffan med min dator Nancy i knät och äter gröt. Vad ska man göra idag? Plugga. 

Idag MÅSTE jag faktiskt ta mina studier på allvar.  Om jag ska vara ärlig har jag inte läst på kanske tre veckor. Dessutom, och det är det värsta, måste jag lämna in min excelövning imorgon, annars förlorar jag upp till tio tentapoäng i internationell ekonomi.

Sambon har redan satt igång med sina studier för dagen. Han är så duktig! Å andra sidan har han läst snart sex terminer på juristlinjen, och har mycket goda betyg; något som tyder på att han har en fantastisk självdiciplin.

Tänka sig. Det jag har att göra nu som gör att jag kan förhala tidpunkten då jag ABSOLUT måste sätta mig med mina böcker, är följande:

1. borsta tänderna
2. tvätta mig
3. uträtta naturbehov
4. duscha
5. diska
6. städa

Eftersom jag behöver städa (här ser ut som... en enda stor dammråtta!) kanske jag kan skjuta upp studierna ett tag... fast det är klart, jag kanske kan göra klart exceluppgiften innan jag städar. Så blir det nog.

På allmän begäran ska jag berätta om öronpetningar.

När man sitter på föreläsningar så blir det ofta lite tråkigt efter ett tag (såvida man inte har Pontus med hans outtömliga källa av trivial kunskap som föreläsare). Det finns olika sätt att se till så att man inte somnar. Den mest populära är sk. öronpetningar.

Öronpetningar innebär att du sakta men säkert närmar sig personen som sitter bredvids öra med ditt finger. Detta ska göras mycket långsamt och försiktigt så att personen ifråga inte uppmärksammar vad du är på väg att utföra. När du är några centimeter från ytterörat ska du kvickt peta till, och ditt offer kommer att hoppa högt. Har du en rejäl dos tur kommer din kära granne dessutom att ge ifrån sig ett pinsamt litet skrik aå att alla vänder sig om och tittar konstigt. Se dock bara till att, om så sker, se mycket oberörd ut som om du inte hade något med detta att göra.

Lycka till!

Idag gick jag upp i god tid, dvs. kl 07.05, och duschade (!), åt frukost och drog iväg till skolan. Väl framme på EC, upptäckte jag till min stora förstörtning att den 17e maj, (idag alltså) är vi lediga. Jag hade alltså läst fel på det attans schemat!

Väl hemma satt jag och läste tidningen lite snabbt och gick sedan och la mig igen. Vid halv elva väckte jag Malo som sover på soffan. Idag ska vi till Agardh så att Malo får tala med lärare om kurser hon ska tenta av efter att ha varit i Sydamerika i sex månader. Lyllo.

Idag cyklade jag och Majsan hem till mig efter morgonens tråkiga föreläsning (Marcus försökte inte ens vara rolig) och när vi korsade gatan vid rondellen hände något.

Antagligen trasslade våra styren in sig i varandra på något sätt, men vi vet ännu inte exakt vad som hände. I alla fall började Majsans cykel ramla, och när den gjorde detta knufade den min cykel så att den ramlade över hennes, varpå hon ramlade ännu mer, och jag ramlade nästan mest och på något sätt drog mig och min cykel över henne och landade med huvudet på asfalten med Majasan under mig.

Jag har lite ont i käkbenet som slog i marken, och i vänster axel som tog det mesta av smällen, men i övrigt klarade jag mig med ett skrapsår på ena handen som är ca. ½x½ cm stort. Majsan skrapade upp sitt knä och hennes jeans gick sönder, men framförallt var det något som skedde med hennes cykel. När vi så småningom skulle dra våra cyklar och slicka våra sår, upptäckte vi att Majsans framhjul vägrade röra på sig. Vi bar helt sonika cykeln hem till mig där hon gjorde diverse ingrepp med väl valda delar av Sambons verktygslåda.

Vi kopplade av med varsin kopp te och internet, eller Emmerdale i mitt fall. Hon gick igenom mina blogginlägg, och konstaterade att jag inte längre borde anse mig vara en säker cyklist. Jag har helt enkelt blivit lundensifierad.

Igår var det alltså dags; kvällen för Majsans inflyttningsfest hade kommit. Med Pisang Ambon och öl i två Willyskassar på styret cyklade jag i sällskap med sambon och hans kamrat Johan den långa vägen ut i bushen till den betongklump där mina bästa vänner har bosatt sig nära varandra.

Väl på festen överlämnade vi dessa presenter:

• 1 st benjaminfikus
• 1 st rosa-röd väska med texten "almost famous" innehållande allehanda skräp.
• 1 st vykort med kungafamiljen

Sedan var det igång. Cider och öl flödade, chips intogs med friska tag, och ljus tändes i hela lägenheten. Efter ett tag plockade min fd. kursares sambo upp Majsans gitarr och började spela. Det hela resulterade ganska snabbt i någon form av allsång där Sambon och kamrat Johan var de som hördes överlägset mest.

Vi flickor började blanda mjölkdrinkar av Pisang Ambon och Crème de Cacao (alltså, inte drinkar innehållandes båda dessa likörer, utan vi drack dem separat från varandra). Under allsången satt jag på skrivbordet med några ljus bakom mig och plötsligt kom Erica rusande och knuffade undan mig. Mitt hår brändes av värmen från ljusen och det luktade popcorn i hela lägenheten.

Först ville jag naturligtvis inte erkänna att det hade varit nåt i mitt hår som påverkades, men sedan upptäckte jag att min hästsvans luktade mest popcorn av allt. Oops.

Frammåt halv ett drog vi studenter vidare till Wermlands nation, dit min kära storasyster hade övertalat oss att komma på eftersläpp efter en sittning som hon varit på. Väl där träffade jag på min systers kamrat som berättade att systern ifråga hade försvunnit hem för ett tag sedan. Svikare. Själv drack jag en Vanilla iceicle och Sambon, Johan och min fd.kursare med sambo intog i rask takt ett antal godisshots i shotbaren.

Klockan två tändes ljuset och alla skulle försöka ta sig hemmåt. Det var efterfest hos undertecknad med kakan jag bakade tidigare i veckan, köttbullar och karaoke. Strax efter klockan tre skulle vännerna gå hem och jag och Sambon och Johan gick till kebabmannen för lite ordentlig nattamat.

Klockan var frammåt fem innan vi kom i säng, och imorse klockan tio ringde en av sambons kamrater och ville att han skulle boka en tågbiljett åt henne per internet. Så var den natten slut.

Men en hejdundrande fest var det iallafall!

Jag bor i cykelstaden Lund, och jag har min cykel Vackra Svarten som mitt primära fortskaffningsmedel. Dessa två faktorer kan bli en farlig summa, då det är ågon form av naturlag att man är en trafikfara i egenskap av cyklist här nere.

Personligen anser jag mig trots detta vara en ovanligt säker cyklist i Lund; ett resultat av att jag körde bil här innan jag började cykla ordentligt. Detta känner jag är något som har gett mig insikt i hur det är att som bilist ständigt vara bromsberedd för att inte riskera lacken när studenterna studsar på motorhuven.

Jag uppmanar er alla där ute att ta det lungt när ni nu ger er ut i lördagskvällen med styret tyngt av gröna påsar. Om ni inte är rädda om ert eget huvud så tänk iallafall på hur mycket det kostar att få en hyfsad bil omlackad!

I sommar kommer jag inte att ha något att gör, men det är mitt eget fel. Jag började skriva ansökningar för sommarjobb, men sen avslutade jag aldrig projektet.

Jag har dock varit en duktig flicka och lagt undan pengar under året för att överleva sommarmånaderna. Kanske kommer jag dessutom att ha råd med en semester med sambon!

Frågan kvarstår ändå; vad har man egentligen råd med? Jag menar så här:

• sambon fyller år snart
• min kompis går och gifter sig i början av juni
• min kusin tar studenten dagen efter det sistnämnda
• mitt i sommaren har liftarn-filmen premiär
• nya foofightersalbumet släpps om 30 dagar! (i väntan på detta lyssnar jag på Jens Lekman, vas skiva jag också har tänkt skaffa mig en laglig kopia av)
• I höst, om jag kommer in på mitt första hands val, måste jag antagligen köpa en egen lagbok innan terminens första csn har kommit

kontentan av denna lista är alltså: STACKARS INNID!

Idag sade vår föreläsare Marcus något mycket intelligent, som jag tänker dela med mig av och jag vill att ni alla ska lägga det på minnet för er egen skull!

Det var under en genomgång av terminskontrakt som han påpekade att han tar det lugnt för det är så viktigt att vi förstår det, men det kommer att resultera i att vi inte hinner med allt det som ska gås igenom på den sista föreläsningen på kursen. Han tyckte att det trots allt inte gjorde så mycket eftersom "jag anser att det här... eller, det här ÄR så viktigt att kunna för man kan... använda det och sånt!"

För första gången lär vi oss med andra ord något som går att använda. Och sånt.

Jag är bara hemma mellan två lektioner. Klockan 8 imorse fick jag pallra mig upp till skolan för att genomlida ännu en föreläsning i Finansiell Ekonomi. Jag är nu hemma på permision i två timmar ty klockan 12 börjar ett övningsillfälle som varar i ytterligare två timmar. Vi stackars polmagare måste med andra ord utstå fyra timmar med Marcus idag. Om jag tidigare har kallat det inhumant med tidiga föreläsningar med honom så är dubbla föreläsningar... brott mot unionens bestämmelser om mänskliga rättigheter! Det värsta (och mest brottsliga) är att jag missar dagens avsnitt av Emmerdale. Tack vare någon form av gudomlig omtanke är det möjligt för mig att se reprisen på måndag.

Tack och lov.

Idag har vädret varit...problematiskt. När jag cyklade till skolan i morse så var det 8 grader, blåsigt och luften var regntung. Trots detta var jag genomsvettig när jag kom fram och gick upp till anslagstavlan på våning 2 i EC1, där det underbara resultatet meddelades. Jag rusade till EC2 där Majsan och Erica satt utanför föreläsningssalen och halvsov. Under första föreläsningen (finansiell ekonomi; det är så tråkigt som det låter) kunde jag knappt koncentrera mig alls. Jag tillbringade stora delar av tiden med att rita och skriva på Majsans block. Under de här två timmarna såg man en klarblå himmel med små vita fluffiga molntussar utanför fönstret.

Strax före klockan 10 fick jag en mycket efterlängtad ostmacka som jag införskaffade för fem kronor i kaféet. Sedan var det dags igen, två timmar Internationell Ekonomi (som bara är marginellt intressantare än det låter) och även här kunde jag inte koncentrera mig. Det känns underbart att inte behöva göra omtenta i makro den 10 juni, och det innebär också att jag kan gå på min kusins student!!! Eller, det får vi hoppas, jag vet inte ännu om det krockar med min kompis bröllopsmiddag den 9.

Klockan blev efter många om och men 12 och jag sprang ut i det fria, tog min kära cykel (vid namn Vackra Svarten) och cyklade hem genom Professorsstaden som nu står i full blom. Väl hemma fick jag avnjuta rester från gårdagens middag (spaghetti och kotsås) samtidigt som jag och sambon tittade på dagens avsnitt av EMMERDALE!!!

Det är oerhört spännande! Laurel och Lisa blev sparkade av Eric för att de strejkade, och Emily föreslog att hon och Paddy ska vara fosterföräldrar för Debbie för gott. MYCKET SPÄNNANDE med andra ord. 

Efter Emmerdale cyklade jag upp till min mors arbete och hämtade min datormikrofon. Fortfarande var det blå himmel och de charmerande så molntussarna. Jag tror till och med att jag inte hade på mig mina öronmuffar på hemvägen.

Så. Då började det bli dags att träffas och äta glass på stortorget för att fira tentan. Tji fick vi, ty vädert slog om. I de lugnaste vatten heter det, och de bedårande små molnen var verkligen de lugnaste vatten. Strax jag hade satt på datorn kom det: åska, hård blåst (även med lundensiksa mått mätt) och ösregn. Det var helt enkelt inte längre glassväder.

Ut på stan kom vi iallafall, vid kvart i fem. Först strosade vi runt i diverse butiker för att undersöka handskmarknaden i maj då Majsan och Nadja saknade ordentliga kläddon att värma händerna med. Slutligen hamnade vi på ett kafé där de erbjöd utsökta kärleksmums (även kända som fiffelrutor) oh rejäla koppar te. Ericas nya...pojkvän (en royalist som är fanatisk anhängare av junilistan och inte tittar på Vita Huset) anlände efter ett tag och vi roade oss med att ta foton.

Väl hemma vid sjudraget hjälpte jag sambon med den lättaste delen av matlagningen (jag gjorde beanässåsen från pulver) och dukade. Till mitt försvar önskar jag tillägga att jag tidigare idag faktiskt städade i vardagsrummet, på toaletten, lite i köket samt damsög hallen och diskade frukost- och lunchdisken.  Vi intog vår måltid till dagens Fab5 program och fick uppleva hur Jai sa åt deras objekt att klä sig i något annat än det Carson rekommenderade.

Nu, efter Fab5 och middagen har jag roat mig med att blogga och läsa mina kamraters bloggar. Snart är klockan läggdags och tid att läsa Harry Potter à l'école de sorcier. Något jag kan rekommendera till alla er andra där ute, en del översättningar är hysteriskt roliga.

Idag fick vi tentaresultat från makroekonomin, och jag klarade mig!!! Ännu en salskrivning som har gått utmärkt! Jag fick 60 poäng av 100 möjliga, med 10 poäng över G-gränsen. Strålande. Dessa 11 poäng är min nyckel till att få studiemedel för ännu ett år.

Nu ska jag gå och bli ren, istället för att bara sitta och leka med min webcam och min nya mikrofon. Jag måste vara fräsch när jag ska träffa mina kamrater för att äta glass på torget. Vi firar att vi alla blev godkända på makrokursen.

Jag måste bara korrigera en sak, jag sade igår att det var tre av åtta som blev godkända på omtentan i mikro, men det var fel, ty det var tre av tio. 70% som är underkända på en omtenta. Det är ganska illa faktiskt, men jag var bäst av oss tre som faktiskt blev godkända.

Idag fick jag resultaten från omtentan i mikro. Jag klarade mig och har nu tagit 6 poäng i Mikroekonomisk teori med tillämpningar. Äntligen. Det betyder att jag bara behöver 4 poäng till för att få CSN-stöd nästa år också. Men framförallt innebär det att jag har klarat min första salskrivning! Att ta 20 poäng statsvetenskap är inte så svårt. Man går på några få föreläsningar i veckan, och då och då får man en hemtenta där det bara gäller att man kan motivera sina kommentarer ordentligt. Sedan har man dem! Men här, på nationalekonomiska så måste man pallra sig upp till matteannexet (och i värsta fall Viktoriastadion) och sitta och glo på ett papper i nästan fem timmar. Inga avbrott för fab5 eller chokladpudding. Usch. Inhumant är vad det är!

Det var intressant att se, i vår grupp var vi kanske åtta stycken som skrev omtentan i Mikro, men det var bara tre stycken som klarade sig. Undras om det var för att vi hade en dålig lärare eller för att det var en svår tenta. Jag tror nästan att det var lite av båda.

När man studerar får man vänja sig vid att människor i ens omgivning byter bostad med jämna mellanrum.

I lördags tillbringade jag kvällen hos min syster på hennes inflyttningsfest. Bålen vi bjöd på var 1/5 Kirchwasser, 3/5 Eldorados Blåbär-äppleläsk och 1/5 eldorados sockerdricka. Det både luktade och smakade fotogen eller färgborttagningsmedel eller nåt. Jag drack inte så mycket. Istället blandade min syster White Russians till mig som jag intog med glatt humör.

I helgen är det dags för Majsans inflyttningsfest. Frågan om vad man ska ge henne hänger över våra huvuden som ett mörkt moln. Hon vill ha en stor lummig grön växt, men det är ju tråkigt att ge folk vad de vill ha.

Sedan någon gång är det dags för Helenas inflyttningsfest. Hon bor på Nöbbelöv. Det är långt ut i bushen. Och framförallt: det är uppförsbacke!

Varför envisas människor i min närhet med detta vansinne? Vi hade minsann ingen inflyttningsfest. Lika bra. Folk skulle bara ta med sig en massa sprit och sen spy på vår nyköpta badrumsmatta, med andra ord: inget vi vill genomföra frivilligt. Gör som vi.

VÅGA VÄGRA INFLYTTNINGSFEST!