visa var du bor!!
Sambon hittade en fin funktion på en annan blogg; på frappr.com kan man låta sina läsare markera sin hemort på en karta. Jag tycker att alla genast ska pricka in sin hemvist på min karta.
http://www.frappr.com/innidskarta
http://www.frappr.com/innidskarta
att kräkas pepparkaksdeg
för en tid sedan diskuterade jag och några kamrater vad som är bra respektive dåligt att kräkas upp. Vi kom fram till att det bästa är att kräkas mjölk och vatten, och bland de sämre sakerna är omsmält pizza.
Idag fick jag en ny upplevelse att lägga till debatten; jag kräktes pepparkaksdeg och glögg. Tro mig, det smakar nästan precis likadant på vägen upp som ner, bara mer fränt. Fast det fräna satt kvar väldigt länge å andra sidan.
Nån annan som har en bra kräkgrej? Meddela mig!
Idag fick jag en ny upplevelse att lägga till debatten; jag kräktes pepparkaksdeg och glögg. Tro mig, det smakar nästan precis likadant på vägen upp som ner, bara mer fränt. Fast det fräna satt kvar väldigt länge å andra sidan.
Nån annan som har en bra kräkgrej? Meddela mig!
önskelistan fortsätter...
Jag önskar mig, förutom det jag tidigare nämnt, presentkort på Make up store. Har tänkt ta tag i det där och faktiskt lära mig sminka mig snart.
Dessutom önskar jag mig en ordentlig locktång. Varmluftsborsten för 10 kr från ÖB i all ära, men om jag vill ha ordentliga lockar behöver jag något ordentligt att göra det med.
Fransklexikon, ordentliga. Typ Nordstets randiga, de som är i två band. Bra franska böcker välkomnas också! Hehe... fastän jag nog kommer att få nog av det i vår.
Bra böcker i allmänhet faktiskt. Men det önskar sig väl de flesta?
Dessutom önskar jag mig en ordentlig locktång. Varmluftsborsten för 10 kr från ÖB i all ära, men om jag vill ha ordentliga lockar behöver jag något ordentligt att göra det med.
Fransklexikon, ordentliga. Typ Nordstets randiga, de som är i två band. Bra franska böcker välkomnas också! Hehe... fastän jag nog kommer att få nog av det i vår.
Bra böcker i allmänhet faktiskt. Men det önskar sig väl de flesta?
veckans första måndag
Idag var det veckans första måndag.
Inte för att jag märkte av någon egentlig måndaglighet eftersom jag inte hade någon föreläsning, men man känner det ändå på sig när det är måndag.
Tyvärr fick jag reda på att den här söta klänningen på toodiefor's blogg var från Valentino och kostar 850 dollar.
Stackars oss vanliga dödliga som inte har råd att lägga sådana pengar på en endaste enda klänning. Vad tycker ni? Supersöt eller vad? (jag vet redan vad du tycker Majsan, så du behöver inte säga något).
Inte för att jag märkte av någon egentlig måndaglighet eftersom jag inte hade någon föreläsning, men man känner det ändå på sig när det är måndag.
Tyvärr fick jag reda på att den här söta klänningen på toodiefor's blogg var från Valentino och kostar 850 dollar.
Stackars oss vanliga dödliga som inte har råd att lägga sådana pengar på en endaste enda klänning. Vad tycker ni? Supersöt eller vad? (jag vet redan vad du tycker Majsan, så du behöver inte säga något).
varför jag hatar människor
Idag var jag och Sambon på julskyltningen. Efter att ha konstaterat att den var en besvikelse på Mårtenstorget och Stortorget gick vi in på Gleerups och tittade läääänge länge. Slutligen bestämde sig Sambon för en tysk pocket och vi ställde oss i kö för att få betala som duktiga svenskar.
Vi ställde oss i den något kortare av de två köerna; framför oss var det en dam i rullstol och en herre som skulle köpa en massa saker och, visade det sig, få endel inslaget. Attans. Resultatet var att vår kö trots allt tog längre tid, eftersom herrn skulle ha så mycket assistans av tjejen i kassan. Strax innan han var färdig kom killen som skulle ha stått framför oss i den andra kön fram till den kassan och bad om något särskilt som kassörskan fick gå iväg och leta efter. Damen i rullstolen framför oss lämnade fram de vykort hon skulle ha och bad om två inrikesfrimärken, och betalade. När hon så börade flytta på sig vilket var lite komplicerat eftersom det var ganska mycket folk och så, så gick en kärring från kön bredvid helt sonika fram och gav sina varor till kassörskan i vår kassa.
Chockade tittade vi på henne.
"Ursäkta", sa Sambon, "men var det inte två olika köer?" Kärringen tittade på honom.
"Jo, men jag bara gick emellan här!!" och la efter några sekunder till "om det går bra!" Kassörskan tittade nu också chockat på henne och gav tillbaks hennes växel tillsammans med bannor om att man inte får göra så, och att det finns regler för allas trivsel och sådär. När vi sedan lyckades ta oss fram till kassan så bad hon så hemskt mycket om ursäkt och förklarade att hon inte hade sett att kärringen hade trängt sig; om hon hade sett det hade hon i så fall inte låtit henne betala.
Det här är varför jag hatar människor. Hade kärringen åtminstone frågat oss före, eller bett om ursäkt och sagt att hon inte hade förstått att det var två köer, så hade det varit en sak. Men det enda vi fick som förklaring/ursäkt var "jo, men jag bara gick emellan här."
På vägen hem fick vi försöka tränga oss igenom en grupp människor som blockerade hela trottoaren på ett ställe där det är väldigt ont om plats att gå ut i gatan eftersom halva gatan är avstängd och all trafik får försöka klämma sig mellan trottoaren och ett stort stålstängsel. Vuxna människor med barnvagnar och ett antal barn sominte såg sig för utan sprang rakt in i oss när vi nästan hade passerat och sedan anklagade mig för att ha knuffat dem! Herregud!
När jag blir kjesarinna av det förenade Europa så ska jag förbjuda människor att vistas nära mig. Jag hatar dem helt enkelt!
Vi ställde oss i den något kortare av de två köerna; framför oss var det en dam i rullstol och en herre som skulle köpa en massa saker och, visade det sig, få endel inslaget. Attans. Resultatet var att vår kö trots allt tog längre tid, eftersom herrn skulle ha så mycket assistans av tjejen i kassan. Strax innan han var färdig kom killen som skulle ha stått framför oss i den andra kön fram till den kassan och bad om något särskilt som kassörskan fick gå iväg och leta efter. Damen i rullstolen framför oss lämnade fram de vykort hon skulle ha och bad om två inrikesfrimärken, och betalade. När hon så börade flytta på sig vilket var lite komplicerat eftersom det var ganska mycket folk och så, så gick en kärring från kön bredvid helt sonika fram och gav sina varor till kassörskan i vår kassa.
Chockade tittade vi på henne.
"Ursäkta", sa Sambon, "men var det inte två olika köer?" Kärringen tittade på honom.
"Jo, men jag bara gick emellan här!!" och la efter några sekunder till "om det går bra!" Kassörskan tittade nu också chockat på henne och gav tillbaks hennes växel tillsammans med bannor om att man inte får göra så, och att det finns regler för allas trivsel och sådär. När vi sedan lyckades ta oss fram till kassan så bad hon så hemskt mycket om ursäkt och förklarade att hon inte hade sett att kärringen hade trängt sig; om hon hade sett det hade hon i så fall inte låtit henne betala.
Det här är varför jag hatar människor. Hade kärringen åtminstone frågat oss före, eller bett om ursäkt och sagt att hon inte hade förstått att det var två köer, så hade det varit en sak. Men det enda vi fick som förklaring/ursäkt var "jo, men jag bara gick emellan här."
På vägen hem fick vi försöka tränga oss igenom en grupp människor som blockerade hela trottoaren på ett ställe där det är väldigt ont om plats att gå ut i gatan eftersom halva gatan är avstängd och all trafik får försöka klämma sig mellan trottoaren och ett stort stålstängsel. Vuxna människor med barnvagnar och ett antal barn sominte såg sig för utan sprang rakt in i oss när vi nästan hade passerat och sedan anklagade mig för att ha knuffat dem! Herregud!
När jag blir kjesarinna av det förenade Europa så ska jag förbjuda människor att vistas nära mig. Jag hatar dem helt enkelt!
fina skor!
Så har det hänt igen. Tradera tillhandahåller fantasiskt fina rosa pumps med hög klack. Inte mina egentliga drömskor, men fina nog! De hade dessutom varit coola att ha till min nya klänning, som en lite oväntad färgklick! Tyvärr, så är de förstora. Jag kan inte ha pumps i storlek 38... Snyft...
en månad till julafton...
Idag är det precis en månad till julafton. Imorgon ska jag och Malo gå på ÖB och Nova och shoppa loss med nya CSN-pengar. Julklappar får väl stå högt på inköpslistan för min del, men jag måste bara bestämma vad det är jag ska köpa. Och till vem.
Systrarna är avklarade i alla fall. Och mor är delvis färdig.
Fars present väntar på sig, och de flesta andras. Fast från och med imorgon börjar klappjakten på allvar!
Systrarna är avklarade i alla fall. Och mor är delvis färdig.
Fars present väntar på sig, och de flesta andras. Fast från och med imorgon börjar klappjakten på allvar!
när julklappsmorgon glimmar...
Jag har börjat fundera på julklappar. Det är lite svårt faktiskt, jag har tänkt så mycket på andras julklappar att jag har glömt tänka på min egen önskelista.
Några saker har jag dock kommit på.
Några saker har jag dock kommit på.
- en rosa yogamatta
- en rosa yogamattsväska
- röda boxhandskar (storlek S eller XS)
- fler origosaker (rödrosa)
- liftarens guide till galaxen på dvd
- "don't eat this book" av Morgan Spurlock
- fler bunkar i samma stil som de jag har (gärna svart och rosa)
- en juicepress
- en laserskrivare
Det är allt jag kommer på för tillfället... Jag har lite dålig fantasi just nu.
runtskickad i sjukvården...
Igår morse hade jag ont i magen. RIKTIGT ont i magen. Och det blev bara värre.
Tillslut stod jag inte ut, utan ringde sjukvårdsrådgivningen. Den oerhört trevliga och omtänksamma sköterskan i andra änden tyckte att jag skulle kontakta läkare eftersom jag hade så ont, men hon tyckte att det lät som förstoppning.
Jag ringde till den första vårdcentralen, som jag trodde att jag tillhörde. Det visade sig att jag hade fel, och de hade ändå inga tider på hela dagen. Sköterskan jag pratade med där, sa att jag skulle prova med min riktiga vårdcentarl, och om de inte hade någon tid så skulle jag upp till akuten.
När jag kom fram till min Riktiga Vårdcentral, fick jag 15 minuter på mig att komma dit. Sambon ringde en taxi och vi kom dit på ganska precist en kvart. Fick först sitta och vänta lite och sen kom en läkare som hette Staffan och klämde lite på min mage. Det gjorde skitont i magen just då, och precis när vi fick komma in i undersökningsrummet så kunde jag inte göra något annat än gråta.
Sen fick jag gå in i ett annat rum och bli stucken i fingret. Jag avskyr nålar, och jag hatar att ta blodprov i fingret för det gör så hiskeligt ont i förhållande till mängden skada. När de hade tagit allt mitt blod fick jag kissa i en mugg. Det var något jag aldrig tidigare har gjort; lite äckligt, men inte det värsta som jag varit tvungen att göra.
Vi fick sitta och vänta ett tag till, och slutligen fick jag komma in för min FÖRSTA gynundersökning. Fy fan säger jag bara. Dessutom blev jag undersökt i ändtarmen också på samma gång, så det var RIKTIGT illa.
Slutresultatet var att han inte visste vad det var för fel, utan skickade mig till Akutkirurgen för att se om de kunde hitta något fel på mig. Han hittade alltså inget belägg för att jag led av förstoppning.
Upp till blocket alltså. Vi ringde en taxi för att komma dit snabbt, men efter mellan en halvtimme och 40 minuter gav vi upp, avbeställde taxin som ännu inte hade kommit, och tog bussen istället. Det var inte jätteskönt att åka skumpig buss när man har ont i magen och nyss har blivit petad i rumpan. Det tog totalt en timme att komma till akuten från sankt Lars. Illa.
Eftersom jag hade med mig remiss från läkaren på st. lars fick jag komma in så fort de hade ett ledigt rum, och det var efter kanske 20 minuter. Sen fick vi vänta i ytterligare en halvtimme på att läkaren skulle komma. Han ställde en massa frågor. Sen klämde han mig på magen och i rumpan han också. Efter kanske en kvart kom det in sköterska som tog det som var kvar av mitt blod. Men hon stack mig med en stor nål i armen. Det känns inte alls lika jobbigt för mig, på något väldigt sjukt sätt! Sen gav hon mig LAVEMANG! Herregud. Det var riktigt obehagligt. Men jag var väldigt duktig på att knipa och håll det kvar inne i tarmen.
Tillslut stod jag inte ut, utan ringde sjukvårdsrådgivningen. Den oerhört trevliga och omtänksamma sköterskan i andra änden tyckte att jag skulle kontakta läkare eftersom jag hade så ont, men hon tyckte att det lät som förstoppning.
Jag ringde till den första vårdcentralen, som jag trodde att jag tillhörde. Det visade sig att jag hade fel, och de hade ändå inga tider på hela dagen. Sköterskan jag pratade med där, sa att jag skulle prova med min riktiga vårdcentarl, och om de inte hade någon tid så skulle jag upp till akuten.
När jag kom fram till min Riktiga Vårdcentral, fick jag 15 minuter på mig att komma dit. Sambon ringde en taxi och vi kom dit på ganska precist en kvart. Fick först sitta och vänta lite och sen kom en läkare som hette Staffan och klämde lite på min mage. Det gjorde skitont i magen just då, och precis när vi fick komma in i undersökningsrummet så kunde jag inte göra något annat än gråta.
Sen fick jag gå in i ett annat rum och bli stucken i fingret. Jag avskyr nålar, och jag hatar att ta blodprov i fingret för det gör så hiskeligt ont i förhållande till mängden skada. När de hade tagit allt mitt blod fick jag kissa i en mugg. Det var något jag aldrig tidigare har gjort; lite äckligt, men inte det värsta som jag varit tvungen att göra.
Vi fick sitta och vänta ett tag till, och slutligen fick jag komma in för min FÖRSTA gynundersökning. Fy fan säger jag bara. Dessutom blev jag undersökt i ändtarmen också på samma gång, så det var RIKTIGT illa.
Slutresultatet var att han inte visste vad det var för fel, utan skickade mig till Akutkirurgen för att se om de kunde hitta något fel på mig. Han hittade alltså inget belägg för att jag led av förstoppning.
Upp till blocket alltså. Vi ringde en taxi för att komma dit snabbt, men efter mellan en halvtimme och 40 minuter gav vi upp, avbeställde taxin som ännu inte hade kommit, och tog bussen istället. Det var inte jätteskönt att åka skumpig buss när man har ont i magen och nyss har blivit petad i rumpan. Det tog totalt en timme att komma till akuten från sankt Lars. Illa.
Eftersom jag hade med mig remiss från läkaren på st. lars fick jag komma in så fort de hade ett ledigt rum, och det var efter kanske 20 minuter. Sen fick vi vänta i ytterligare en halvtimme på att läkaren skulle komma. Han ställde en massa frågor. Sen klämde han mig på magen och i rumpan han också. Efter kanske en kvart kom det in sköterska som tog det som var kvar av mitt blod. Men hon stack mig med en stor nål i armen. Det känns inte alls lika jobbigt för mig, på något väldigt sjukt sätt! Sen gav hon mig LAVEMANG! Herregud. Det var riktigt obehagligt. Men jag var väldigt duktig på att knipa och håll det kvar inne i tarmen.
Efter väääääldigt lång tid kom doktorn tillbaka och frågade hur jag mådde, och sa att han skulle titta på provresultaten från blodprovet. Några minuter senare kom han tillbaka med ytterligare en läkare, som undrade om han också fick klämma på min mage. Det fick han. Han hittade inte heller något fel. Så vi fick åka hem "med vetskapen att de finns där i natt och imorgon om det är så att smärtan kommer tillbaka eller blir värre...". Jaha. Efter 4 timmar på akuten var det alltså bara att åka hem. Men magen är mycket bättre nu i alla fall. Vad de nu än gjorde därinne så gav det ett visst resultat
Hysteriskt träffande och roligt... för ovanlighetens skull
Jag såg härommorgonen på Jay Leno, och han sa faktiskt något riktigt roligt och träffande.
Det var appropå att "the wizard of Oz" jubilerade, och Leno konstaterade att "it's kind of like Washington today; Cheyney needs a heart, Bush needs a brain and the senate needs some courage!"
Hysteriskt träffande och roligt som sagt... Tyckte jag i alla fall.
Det var appropå att "the wizard of Oz" jubilerade, och Leno konstaterade att "it's kind of like Washington today; Cheyney needs a heart, Bush needs a brain and the senate needs some courage!"
Hysteriskt träffande och roligt som sagt... Tyckte jag i alla fall.
Homosexuellas rätt att gifta sig
2005-11-02
(13:31)
Apropå mitt tidigare inlägg om heteronormativitet, kom jag idag att tänka på den debatt som nyligen förts angående vad en vigselakt mellan två homosexuella personer ska kallas, samt om de ska få välsignas i kyrkan. Jag drar mig tillminnes ett reportage om precis den här frågan som jag såg på nyheterna på någon kanal (fråga mig inte vilken, jag har ingen aning), där en person inom svenska kyrkan uttalade sig om just homosexuellas rättigheter. Personen ifråga konstaterade att äktenskapet bara ska kunna ingås av en man och en kvinna, inte två människor av samma kön. Gud skapade oss som vi är, och det krävs en av vart kön för att producera ett barn; två kvinnor kan inte skaffa barn med varandra, inte heller två män. Detta var alltså hans argument för att homosexuella par inte skulle få välsignas i kyrkan, men som jag uppfattade det hade han inget generellt emot att de registrerar partnerskap så länge de höll sig borta från hans underbara institution. God dag yxskaft säger jag bara.
Resonemanget går inte ihop tycker jag; vad har möjligheten att skaffa barn att göra med huruvida man ska kunna få sin kärlek välsignad i kyrkan eller inte? Ett sådant argument borde innebära att en kvinna som av någon anledning inte kan få barn inte ska ha rätt att gifta sig i kyrkan med en man; deras kärlek kan inte heller leda till ett barn. Jag hade haft mer förståelse för honom om han hade sagt att ”Gud skapade mannen och kvinnan för att de ska vara tillsammans och älska varandra. Han skapade inte mannen för att han skulle älska en annan man.” Hade han sagt så hade jag accepterat att ”OK, den här snubben är inskränkt och dum i huvudet som inte kan acceptera att människor är olika, och har olika sexuella preferenser”. Förresten, om det nu är Gud som har skapat människan, hur kommer det sig då att det finns homosexualitet? Eftersom det inte verkar ha med den fria viljan att göra (många människor kämpar emot sina drifter och lever olyckliga heteroliv för att deras sexuella läggning inte accepteras av samhället) måste det ha varit Guds intention att somliga män skulle attraheras av kvinnor och andra av män (och omvänt för kvinnor).
Tillbaka till äktenskapet mellan man och kvinna. När jag hör den här typen av argumentation mot homosexuellas rätt att vigas på samma sätt som heterosexuella, så tänker jag osökt på boken ”Kallocain” av Karin Boye. Bokens huvudperson Leo Kall berättar om sitt liv, och nämner sitt första äktenskap. I en parantes förklarar han orsaken till att det blev ett andra äktenskap med att det första var ”barnlöst, därför lönlöst att fortsätta”. I Världsstaten han lever i har äktenskapet blivit en institution enbart för att producera fler medborgare, eller rättare sagt kuggar i statens maskineri. Om det nu är så, att äktenskapet bara ska vara till för dem som kan få barn tillsammans, bör alla som väljer att gifta sig men också att INTE skaffa barn, genast skilja sig. Det är ju idioti att man vill befästa sin kärlek, få ett statligt erkännande av relationen samt välsignas av sin kyrka (om man nu önskar det), om det är så att man inte kan producera nya personer.
Nej, fram för att låta homosexuella gifta sig, och låt oss kalla det för vad det är: giftermål och äktenskap. Sluta diskriminera genom att kalla det för ”registrerat partnerskap”. En partner är den person man väljer att dela sitt liv med, oavsett ens eget och partnerns kön!
När internet dör...
Blogg 2005-11-01
När Internet dör…
(11:53)
Igår kväll dog internet. Jag satt helt fridfullt och tittade på dåliga amerikanska komediserier och vårdade min brännskadade hand (kokande olja sprätter ganska friskt har jag upptäckt). Plötsligt försvann alla Tv-kanaler. Jaha, vad händer nu då? Det finns inget annat att göra än att koppla upp och leka lite med internet istället. Tji fick jag. Internetanslutningen hade antagligen dött samtidigt som kabel-tv-nätet, så det fanns inget att koppla upp med. TV:n kom tillbaka ganska snabbt, men internet är fortfarande borta. Jag har gjort en ny veckoplanering som sträcker sig ända fram till mitten av januari, men tyvärr kan jag inte fylla den med saker; när inte internet fungerar har jag inte tillgång till scheman och kursupplägg. Vad ska jag fylla min tid med då? Jag vet inte vilken bok jag ska börja med att läsa för att ligga rätt i kursen. Kommer inte internet tillbaka snart kreverar jag. Vad gjorde jag innan bredbandet och laptoppen? Ärligt talat har jag ingen aning. Nej, nu är det strax Emmerdale, och efter det ska jag ut på stan och köpa kurslitteratur. Tack och lov laddade jag hem litteraturlistan förut och sparade på hårddisken.
Internet har varit borta
I måndags eftermiddag dog internet. Det har just kommit tillbaka, så följande bloggar är skrivna under de dagar då jag har varit helt avskuren från omvärlden. Hrm...
Just another manic monday...
Idag ska jag...
- ...dammsuga vardagsrummet
- ...dammsuga sovrummet
- ...dammsuga hallen
- ...köpa kurslitteratur för ca. 800 kronor
- ...
komplementhandla på Willys - ...
lämna tillbaka mammas bil - ...titta på emmerdale
- ...styrka lite kläder och handdukar
- ...torka golvet i badrummet
Sen vet jag faktiskt inte mer jag ska göra. Äta upp kladdkakan från igår kanske. Men jag ska börja städa strax, eller... kanske titta på Emmerdale först. Nej, nu vet jag, jag ska stryka först och titta på Black Books (SE DET!) och SEN ska jag titta på Emmerdale och äta lunch. Bra. Då var det bestämt.
shoppingdags
Idag ska jag och Sambon in till Malmö för att gå på stadens gator och torg tillsammans med min mor, och slutligen ska vi ut till IKEA. YOUPPIE!
Jag vill shoppa loss, men vet inte riktigt vad jag borde prioritera egentligen. Nya jeans behöver jag verkligen; jag må ha köpt ett par för en månad sedan, men jag har fortfarande bara två par hela. Sen vet jag inte vad jag egentligen behöver. Topshop finns tyvärr inte i Malmö, så jag kan inte få mammas råd om klänningen. FACE Stockholm finns däremot, men jag vill vänta med att köpa ögonglittret tills jag är helt avsvälld och vågar gå ut och visa upp mig i det. Dessutom vill jag hinna få Make up Stores tips och idéer först.
Jag vill ha nya skor. Nya sneakers att ersätta mina gamla adidas med, men jag kommer aldrig att hitta några så fantastisak skor igen.
Det värsta är att vi just fick räkning från Länsförsäkringar för det kommande årets hemförsäkring. Suck. Alla bara kräver oss på pengar! Hur ska jag någonsin ha råd att göra något riktigt roligt?
Jag vill shoppa loss, men vet inte riktigt vad jag borde prioritera egentligen. Nya jeans behöver jag verkligen; jag må ha köpt ett par för en månad sedan, men jag har fortfarande bara två par hela. Sen vet jag inte vad jag egentligen behöver. Topshop finns tyvärr inte i Malmö, så jag kan inte få mammas råd om klänningen. FACE Stockholm finns däremot, men jag vill vänta med att köpa ögonglittret tills jag är helt avsvälld och vågar gå ut och visa upp mig i det. Dessutom vill jag hinna få Make up Stores tips och idéer först.
Jag vill ha nya skor. Nya sneakers att ersätta mina gamla adidas med, men jag kommer aldrig att hitta några så fantastisak skor igen.
Det värsta är att vi just fick räkning från Länsförsäkringar för det kommande årets hemförsäkring. Suck. Alla bara kräver oss på pengar! Hur ska jag någonsin ha råd att göra något riktigt roligt?
Klänning, ångest och godissug...
Idag är det söndag. Imorgon är det måndag, och då har jag inget särksilt för mig om man bortser från morgonens föreläsning. Sedan är det tisdag, då ska jag på föreläsning på morgonen, äta en sista lunch med några kompisar, äta en mager middag och ringa sjukhuset för att fråga när jag ska anlända på onsdag morgon. De trodde att det skulle vara vid halvsju-tiden, oc eftersom jag måste dricka min PreOp-dryck före klockan 6, så har jag egentligen inget emot det. Sedan är det bara att vänta. För det är på onsdag det händer.
Jag försöker att inte tänka på det förmycket, men det är svårt. Då är det skönt att ViraMia också ska opereras och att vi skriver till varandra flera gånger om dagen.
För att fördriva tankarna och ångesten igår gick jag på stan med Ercan. Tyvärr hittade jag den fantastiska klänningen på Topshop. Den kostar 600 kronor, och är jättefin! TITTA BARA!
Vad ska man göra åt sådana här saker? Jag vill verkligen ha den, men... 600 är lite mycket att lägga på en klänning som jag inte vet när jag ska använda. Iofs så kostar den i praktiken bara 540, eftersom topshop har 10% studentrabatt. Men det är fortfarande mycket pengar...
Jag har dessutom godissug så det bara visslar om det. Men vi har pringles här hemma, som jag nog ska kräva att få äta samtidigt som det tittas på "Black Books".
Helst av allt vill jag äta sura colanappar...
Jag försöker att inte tänka på det förmycket, men det är svårt. Då är det skönt att ViraMia också ska opereras och att vi skriver till varandra flera gånger om dagen.
För att fördriva tankarna och ångesten igår gick jag på stan med Ercan. Tyvärr hittade jag den fantastiska klänningen på Topshop. Den kostar 600 kronor, och är jättefin! TITTA BARA!
Vad ska man göra åt sådana här saker? Jag vill verkligen ha den, men... 600 är lite mycket att lägga på en klänning som jag inte vet när jag ska använda. Iofs så kostar den i praktiken bara 540, eftersom topshop har 10% studentrabatt. Men det är fortfarande mycket pengar...
Jag har dessutom godissug så det bara visslar om det. Men vi har pringles här hemma, som jag nog ska kräva att få äta samtidigt som det tittas på "Black Books".
Helst av allt vill jag äta sura colanappar...
helgens aktiviteter... (och bajsmask)
I fredags steg jag på tåget som skulle ta mig till Växjö och Emmie, Haspe och Cookie. I en påse hade jag packat ner förlovningspresenten, ty de unga tu har nyligen förlovat sig!
Väl framme mötte jag Emmie och Haspe på stationen och vi bestämde oss för att gå och äta på ett café inne i stan. Jag kände mig lite lustig i magen, och när jag väl hade fått min mat, och ställde ner den på bordet där de andra satt hann jag bara vända mig bort innan jag kräktes över hela cafégolvet.
Kräkningen kunde senare avskrivas som en ångestrelaterad grej; det var trots allt bara 12 dagar kvar till operationen. Vi tillbringade kvällen med att äta pizza, godis och chips samt tillsammans med ytterligare en gammal Agardhist diskutera bröllop.
Lördag morgon kom, och jag och Emmie skulle dra ner på stadens gator och torg för att införskaffa saker till deras hushåll. Jag satt i sängen och gosade med Cookie när jag upptäckte något kladdit på hennes rumpa. "Stackars liten" tänkte jag, "råkat sätta sig i mjukost eller nåt.." Helt sonika tog jag bort det gulgröna kletet ut pälsen på henne. Så tittade jag på det. Det rörde på sig.
-Emmie, Cookie har mask... sa jag, utan att egentligen tänka på vad det innebar. Jag hade en bajsmask (och inte en traditionell bajsmask, som bar ser ut som maskbajs, utan en FAKTISK bajsmask!) på tummen!!! Det var något av det äckligaste jag har varit med om!!!
Nu var iallafall frågan om Cookies hälsa löst. Jag och hennes matte drog ner på stan, och halvägs till ÖB upptäckte jag att det var punka på Haspes cykel (som jag hade lånat). När vi kom tillbaka till lägenheten många timmar senare, började vi borra i väggarna för att försöka sätta upp hyllor. Vad som nu upptäcktes var att det inte bara var betong i väggarna, utan även någonting hårt, typ STEN eller nåt. Vi blev iallafall rätt förbannade, och yada yada yada; hallspegeln kom inte upp den kvällen, Cookie blev tvungen att bajsa på den nyinköpta hallmattan och jag fick städa upp det.
Det är nog helgens aktiviteter i ett nötskal. Kräk, bajsmask, punka, hårda väggar och bajs.
Men vi har ätit enormt mycket smaskigt godis!
Väl framme mötte jag Emmie och Haspe på stationen och vi bestämde oss för att gå och äta på ett café inne i stan. Jag kände mig lite lustig i magen, och när jag väl hade fått min mat, och ställde ner den på bordet där de andra satt hann jag bara vända mig bort innan jag kräktes över hela cafégolvet.
Kräkningen kunde senare avskrivas som en ångestrelaterad grej; det var trots allt bara 12 dagar kvar till operationen. Vi tillbringade kvällen med att äta pizza, godis och chips samt tillsammans med ytterligare en gammal Agardhist diskutera bröllop.
Lördag morgon kom, och jag och Emmie skulle dra ner på stadens gator och torg för att införskaffa saker till deras hushåll. Jag satt i sängen och gosade med Cookie när jag upptäckte något kladdit på hennes rumpa. "Stackars liten" tänkte jag, "råkat sätta sig i mjukost eller nåt.." Helt sonika tog jag bort det gulgröna kletet ut pälsen på henne. Så tittade jag på det. Det rörde på sig.
-Emmie, Cookie har mask... sa jag, utan att egentligen tänka på vad det innebar. Jag hade en bajsmask (och inte en traditionell bajsmask, som bar ser ut som maskbajs, utan en FAKTISK bajsmask!) på tummen!!! Det var något av det äckligaste jag har varit med om!!!
Nu var iallafall frågan om Cookies hälsa löst. Jag och hennes matte drog ner på stan, och halvägs till ÖB upptäckte jag att det var punka på Haspes cykel (som jag hade lånat). När vi kom tillbaka till lägenheten många timmar senare, började vi borra i väggarna för att försöka sätta upp hyllor. Vad som nu upptäcktes var att det inte bara var betong i väggarna, utan även någonting hårt, typ STEN eller nåt. Vi blev iallafall rätt förbannade, och yada yada yada; hallspegeln kom inte upp den kvällen, Cookie blev tvungen att bajsa på den nyinköpta hallmattan och jag fick städa upp det.
Det är nog helgens aktiviteter i ett nötskal. Kräk, bajsmask, punka, hårda väggar och bajs.
Men vi har ätit enormt mycket smaskigt godis!
två veckor kvar, nya skor, saknade skor
Idag är det 14 dagar kvar till operationen. Precis två veckor.
I helgen belönade jag migsjälv med ett par skor.
De är tidernas första pumps som är bekväma. De är jättesköna.
Igår var jag inne på tradera (comme d'habitude) och hittade Dem igen. Dem. Mina drömskor...
I helgen belönade jag migsjälv med ett par skor.
De är tidernas första pumps som är bekväma. De är jättesköna.
Igår var jag inne på tradera (comme d'habitude) och hittade Dem igen. Dem. Mina drömskor...
Jag bestämde mig. Jag la budet. Jag ledde. En minut kvar av auktionen... och jag blev överbjuden. Jag förlorade Dem igen.
Har jag tur är de för små för den nya köparen också.... och så kommer de upp på tradera igen... snälla???
födelsedagskort från Hongkong!
Idag anlände posten, och den innehöll en födelsedagshälsning från FELICITY! Hon hade gjort kortet själv, och det var ett Miffy-klistermärke med i det, och det var jättefint! Vi ska skicka något roligt till henne, för nu har vi inom loppet av två veckor eller så fått 3 brev från henne!
To my sister Felicity in HK: Thank you so much for the nice card! Hope you are well and say hello to Miffy from us!
To my sister Felicity in HK: Thank you so much for the nice card! Hope you are well and say hello to Miffy from us!
önskelista och csn...
Jag har fått mina csnpengar! Youppie! Fast det är klart... jag har en massa saker att betala... så jag kommer inte att kunna göra något ändå för jag är nog pank redan egentligen...
Iallafall...
På förekommen anledning vill jag även meddela att...
Iallafall...
På förekommen anledning vill jag även meddela att...
- ...vilken sorts cykelkorg som helst går bra, men helst en att ha på pakethållaren.
- ...mitt favoritutförande på origoserien är den rödrosa
- ...att jag önskar mig ett presentkort på "Buketten"
- ...att jag även önskar mig ett litet kompakt paraply, (den riktigt kompakta modellen, ni vet).
- ...Elgiganten har öppnat en filial i Lund, om man funderar på att ge mig en skrivar kan ett presentkort där vara en idé...
- ...jag ska som sagt opereras i höst, och recept på soppor av alla de slag välkomnas vänligt men bestämt.
- ...om någon fortfarande inte vet vad de vill ge mig, önskar Sambon sig en riskokare.