Jag har kommit på vad som står överst på min önskelista:

Att få tillbaka de 987,50 kronorna jag har lagt på vård i och med operationen...

Egentligen är det 1287,50 p.g.a. en miss från min sida i kombination med ett oplanerat besök på vårdcentralen och akuten... så de sista 300 lär jag aldrig få tillbaka...

Idag är det precis en månad till julafton. Imorgon ska jag och Malo gå på ÖB och Nova och shoppa loss med nya CSN-pengar. Julklappar får väl stå högt på inköpslistan för min del, men jag måste bara bestämma vad det är jag ska köpa. Och till vem. 

Systrarna är avklarade i alla fall. Och mor är delvis färdig.

Fars present väntar på sig, och de flesta andras. Fast från och med imorgon börjar klappjakten på allvar!

Jag har börjat fundera på julklappar. Det är lite svårt faktiskt, jag har tänkt så mycket på andras julklappar att jag har glömt tänka på min egen önskelista.

Några saker har jag dock kommit på.

Det är allt jag kommer på för tillfället... Jag har lite dålig fantasi just nu.  

Kom just hem från tandregleringen. I januari tar de bort tandställningen! Underbart!
Egentligen ville de ta bort den den 19e november, men då har jag, Sambon och Imelda lämnat stan för julen. Så det fick vänta, de hade inga tidigare tider. MEN BORT SKA DET I ALLA FALL!

Igår morse hade jag ont i magen. RIKTIGT ont i magen. Och det blev bara värre.

Tillslut stod jag inte ut, utan ringde sjukvårdsrådgivningen. Den oerhört trevliga och omtänksamma sköterskan i andra änden tyckte att jag skulle kontakta läkare eftersom jag hade så ont, men hon tyckte att det lät som förstoppning.

Jag ringde till den första vårdcentralen, som jag trodde att jag tillhörde. Det visade sig att jag hade fel, och de hade ändå inga tider på hela dagen. Sköterskan jag pratade med där, sa att jag skulle prova med min riktiga vårdcentarl, och om de inte hade någon tid så skulle jag upp till akuten.

När jag kom fram till min Riktiga Vårdcentral, fick jag 15 minuter på mig att komma dit. Sambon ringde en taxi och vi kom dit på ganska precist en kvart. Fick först sitta och vänta lite och sen kom en läkare som hette Staffan och klämde lite på min mage. Det gjorde skitont i magen just då, och precis när vi fick komma in i undersökningsrummet så kunde jag inte göra något annat än gråta.

Sen fick jag gå in i ett annat rum och bli stucken i fingret. Jag avskyr nålar, och jag hatar att ta blodprov i fingret för det gör så hiskeligt ont i förhållande till mängden skada. När de hade tagit allt mitt blod fick jag kissa i en mugg. Det var något jag aldrig tidigare har gjort; lite äckligt, men inte det värsta som jag varit tvungen att göra.

Vi fick sitta och vänta ett tag till, och slutligen fick jag komma in för min FÖRSTA gynundersökning. Fy fan säger jag bara. Dessutom blev jag undersökt i ändtarmen också på samma gång, så det var RIKTIGT illa.

Slutresultatet var att han inte visste vad det var för fel, utan skickade mig till Akutkirurgen för att se om de kunde hitta något fel på mig. Han hittade alltså inget belägg för att jag led av förstoppning.

Upp till blocket alltså. Vi ringde en taxi för att komma dit snabbt, men efter mellan en halvtimme och 40 minuter gav vi upp, avbeställde taxin som ännu inte hade kommit, och tog bussen istället. Det var inte jätteskönt att åka skumpig buss när man har ont i magen och nyss har blivit petad i rumpan. Det tog totalt en timme att komma till akuten från sankt Lars. Illa.

Eftersom jag hade med mig remiss från läkaren på st. lars fick jag komma in så fort de hade ett ledigt rum, och det var efter kanske 20 minuter. Sen fick vi vänta i ytterligare en halvtimme på att läkaren skulle komma. Han ställde en massa frågor. Sen klämde han mig på magen och i rumpan han också. Efter kanske en kvart kom det in sköterska som tog det som var kvar av mitt blod. Men hon stack mig med en stor nål i armen. Det känns inte alls lika jobbigt för mig, på något väldigt sjukt sätt! Sen gav hon mig LAVEMANG! Herregud. Det var riktigt obehagligt. Men jag var väldigt duktig på att knipa och håll det kvar inne i tarmen.

Efter väääääldigt lång tid kom doktorn tillbaka och frågade hur jag mådde, och sa att han skulle titta på provresultaten från blodprovet. Några minuter senare kom han tillbaka med ytterligare en läkare, som undrade om han också fick klämma på min mage. Det fick han. Han hittade inte heller något fel. Så vi fick åka hem "med vetskapen att de finns där i natt och imorgon om det är så att smärtan kommer tillbaka eller blir värre...". Jaha. Efter 4 timmar på akuten var det alltså bara att åka hem. Men magen är mycket bättre nu i alla fall. Vad de nu än gjorde därinne så gav det ett visst resultat

Jag har ont i min mun. Under tungan, bakom framtänderna liksom. Det är oerhört enerverande. Jag vet inte alls varför det gör ont; en teori jag har är att det beror på att jag snart har fått tillbaka det mesta av känseln i hakan. Oavset vilket så försöker jag ta det lugnt och inte röra tungan så mycket, men det är väldigt svårt när man äter eller pratar. Som tur är har Sambon åkt till UB för dagen och kommer bara hem för lunch.

I övrigt ska jag idag plugga arslet av mig. Jag har en bok i avtalsrätt att läsa ut, och ett rättsfall att analysera. Bäst att sätta igång snart.

Förresten, så skulle jag vilja höra mer om Jennys operation! Jenny! Om du läser det här! Kontakta jättegärna mig, jag vill höra om hur ditt bett har förändrats efteråt!