innid

Idag var min första dag som anställd på Boylesports.

 

Jag kom dit 10:26 och så pratade vi lite om vad man gör, jag fick titta på när Ian och Ylva tog emot och registrerade bets, och sedan letade Ian upp manualen som alla nyanställda får så att jag kunde läsa lite i den.

 

Efter ett tag kom det ett paket med bud som innehöll min boylescarfs, min alldeles egen manual, två namnbrickor med mitt namn på, mitt anställningskontrakt och lite andra papper som jag ska fylla i och skriva på för att kunna få ut min lön sen. Ian ringde dessutom till human resources för att jag skulle få ett brev som förklarade att jag är i behov av ett bankkonto, och som skulle lämnas till banken för att jag skulle kunna öppna just ett bankkonto.

 

När brevet hade faxats över till oss gick jag upp på stan för att skaffa ett PPS-nummer som bland annat gör att jag inte måste betala 30% extra skatt i början. Tyvärr var det fler än jag som behövde just sådana nummer, och det var ungefär 100 personer före mig i kö. Jag ska gå dit imorgon när de öppnar och se om jag kan få en bättre köplats.

 

Tillbaka på Boyle fortsatte jag att läsa min manual, och när klockan var efter två gick jag över till banken på andra sidan gatan för att öppna ett bankkonto. Tyvärr accepterar de inte bara ett fax, utan jag måste återvända med originalbrevet.

 

Jag och Ylva åt lunch på Heavenly, hon åt en sallad och jag en bagel. Efter lunch (nu var klockan närmare fyra) så var det dags för mig att börja prova på att använda datorn. Jag fick den stora äran att göra det som kallas translations; att överföra vad kunderna har skrivit för hand på kupongerna de lämnar in, till något som fungerar i en databas. Efter ett tag fick jag ganska bra koll på hur jag skriver in åtminstone vissa sorters bets.

 

Ylva och Ian lät mig gå hem strax före sex. Då kom jag hem till en lägenhet som städades av roomie Bijan som snart lämnar stan (och lägenheten). Han hade till och med införskaffat klisterlappar till soppåsarna och tog ut soporna som har stått här och luktat illa ett tag. Nu ska jag ta mig en kopp te och fortsätta läsa i min manual. Jag har nog förstått hur de vanligaste sorternas bet fungerar nu, och det är ju ett steg framåt i alla fall. Dessutom fick vi vars ?10 i dricks av en kille. Det var definitivt trevligt!

Jag har fått jobb på Boylesports där syster Y också jobbar. I onsdags var jag i Stillorgan (ett område här i Dublin som är ganska långt från där vi bor) och hade en intervju med chefen, och efter att ha kollat mina två referenser (tack Laura och Erica!) så erbjöd de mig jobbet i fredags.

Vi kan börja med intervjun och allt runt det. Ylva tog mycket vänligt reda på vilken buss jag skulle ta och varifrån och vid elvatiden i onsdags gick jag bort till den busshållplatsen. Där fick jag vänta kanske en kvart (vilket gör att klockan var strax efter halv tolv) på att bussen skulle komma. Tyvärr var det buss 10 och inte 10A som kom, men så som tidtabellen var skriven såg det ut som om det skulle gå utmärkt att ta även buss 10. Jag hoppade på och frågade chauffören om det var rätt buss till Stillorgan. Tyvärr, förklarade han. Det är bara buss 10A som går hela vägen till Stillorgan, och den slutar gå vid åttatiden på morgonen. Han skulle vända i Belville, och därifrån var det en ?four mile walk? till Stillorgan. Nu var det knappa 20 minuter tills jag skulle träffa Gordon så jag kände att jag helt enkelt skulle få offra lite pengar på en taxi.

12 euro kostade det mig, men jag kom i tid och det var helt klart värt det. När jag väl kom dit så hade Gordon blivit försenad först på stället han var på före Stillorgan, och sedan i trafiken vilket gjorde att klockan var efter halv ett innan han lyckades komma dit.

Intervjun varade ungefär en halvtimme och sedan tog jag bussen hem igen, men den här gången en som gick till centrum. Därefter åt jag lunch och gick lite på stan och sedan var det dags att gå hem till lägenheten igen.

I torsdags kväll lät jag systerY maila över Ericas kontaktuppgifter som referens till Gordon, och i fredags fick jag jobbet. Imorgon 10.30 börjar jag jobba, men då är det inte i Stillorgan tack och lov utan här på Camden street ? några hundra meter från lägenheten. Jag har tänkt jobba till slutet av juli och sen återvända till Sverige ungefär då också. Till dess får ni fortsätta läsa om mina äventyr här.

Igår gick jag runt i stan och köpte lite saker och såg mig omkring. Först gick jag upp till floden som delar centrum till en nordlig och en sydlig del. Efter att ha gått längs floden ett tag gick jag ner till Grafton street som är gågata, och vidare ner till Stephens green och köpcentret med samma namn.

På Argos på Stephens Green shopping centre köpte jag ett USB-minne (1 GB) för 18,99. Sedan åt jag lunch, en Classic Italian Sub på ett ställe som påminner om Subway. Efter lunch gick jag runt lite till, jag var bland annat inne på HMV och Tower Records. På inget av ställena hade de Spearmints nya skiva, men väl andra säsongen av House (för 19,99 på HMV), och lite andra filmer och TV-serier jag vill ha.

Jag införskaffade även ett irländskt mobilnummer. 10 euro kostade det att få ett simkort, men då fick man 10 euro att ringa för gratis också. Eller, så sa hon, men man kan ju se det på vilket sätt man vill.

På Stephens green satt jag ett tag tills det blev för varmt, solen gassade rejält just då. Sedan gick jag vidare upp på norra sidan och tittade runt på Debbenhams, och Penneys och Zara och så. Slutligen gick jag hemmåt igen, och gick in på Boyles där Ylva jobbar så fick hon gå lite tidigare från jobbet och jag kund komma in i lägenheten. Efter ett tag kom även Karin hem och när vi hade lusläst Agros katalog ett tag så gick jag och Karin och köpte en pizza åt oss, och sedan spelade vi skitgubbe och drack te. Det var första dagen i Dublin. Idag är andra dagen, och vi får se vad jag hittar på. Kanske går jag till Arbetsförmedlingen.

Först åt jag glass med Johannes på Per Tutti ca 12:49-13:46 vartefter han fick skynda sig till tåget (som skulle gå 14:02). Jag gick hem och fortsatte städa och packa, och sen kom mamma framåt halv tre. Vi städade lite tillsammans, och sedan åt vi kycklinggryta med ris och jordgubbar och apelsiner till efterrätt.

Klockan var 17:22 när vi kom till Sturup och incheckningen tog nästan ingen tid alls. Väskan vägde 11,7-12 kg (vågen kunde inte riktigt bestämma sig), och då hade jag ändå med mig sill och en kastrull som jag inte ska ha med mig hem. Utrymme för shopping med andra ord!

Först gick jag runt, runt, runt i tax free-butiken, och sedan satte jag mig och läste ?dublinbor? av James Joyce. Tio i sju hade det fortfarande inte kommit upp någon uppmaning på skärmen men jag gick bort mot gaten ändå. Precis när jag stod och väntade på att få visa upp mitt pass gick de ut i högtalarna med att det var dags att gå om bord. Rakt genom passkontrollen oh längst bak i kön med andra ord. Vi lyfte på utsatt tid, jag läste några Joyce-noveller till innan jag somnade.

När jag vaknade var det dags att gå in för landning och vi tog mark 30 minuter före utsatt tid. Det var bara att gå av planet och sedan vandra, vandra och vandra i ca. 3 timmar (jag överdriver här), tills vi kom till ny pass kontroll och slutligen bagagebandet. Här uppstod lite tråkigheter. Alla hade nämligen betstämt sig för att stå tätt intill bandet och vilket gjorde att ingen hade möjlighet att se något, allra helst vi som hade någon framför oss. Jag såg en liten bit av bandet genom ett hål i folkmassan som var ca 30x35 cm, och första gången jag såg min väska passera var det för sent sedan ett några meter att försöka få tag på den. Andra gången den passerade såg jag den tidigare och ropade till, men hann inte peka ut den för killen som stod framför mig innan den var utom räckhåll. Tredje gången den kom så sa han till och frågade vilken det var och lyfte så ut den till mig. Fantastiskt!

Ut till busshållplatsen och längst bort till vänster skulle jag gå nu. Där stod 16A och väntade på mig, strålande! När jag kom fram ropade en mycket stressad förare att han absolut var tvungen att åka och alla vi som var på väg skulle skynda oss. Perfekt för min del. Efter ganska precist en timme kom vi fram till Harrington street där jag hoppade av och sms:ade Ylva att jag var framme, och snart kom hon och hämtade mig.

Lägenheten är inte alls så skabbig som jag trodde att den skulle vara med tanke på deras beskrivningar; den känns fullt bebolig. Nu är både Ylva och Karin på jobbet, och jag ska snart gå ut och göra stan. På onsdag har jag en intervju på Boyles där Ylva jobbar. Det är vissa saker jag ska inskaffa idag hade jag tänkt. En kudde, eventuellt ett USB-minne, kontantkort till mobilen, och kanske något mer. Jag återkommer och uppdaterar er när jag kan!

...är att de skickar mail hela tiden så fort någon har gjort något som har med mig att göra. Det lär ju fylla hela inboxen snabbt! Måste komma ihåg att slänga dem...

Emmerdale tar inte sommaruppehåll samtidigt som jag åker till Irland. Jag tycker faktiskt att TV4 är skyldiga mig det, det är bara jag som tittar på det!

Finns det någon vänlig själ därute som har lust att titta och avlämna rapporter om vad som händer?

Jag är helt klar med fråga två, och är inne på sista sidan på fråga ett. Det är ganska bra. Om en timme är det Emmerdale, och då hoppas jag att jag är klar.

Ikväll bär det av norrut till Imeldas sommaräventyr.

Nu har jag hämtat passet och tågbiljetterna, köpt ett svart halsband till Imelda (de rosa var inte fina) och pratat med länsförsäkringar så att min lägenhet är ordentligt försäkrad. Det har bara tagit mig tre månader, och jag skäms. Jag har kommit på det flera gånger, men oftast lördag kväll frammåt tio när det inte går att göra något åt det. Men nu är det klart i alla fall.

Bara tentan kvar. Och sen packa. Jag lovar mig själv att jag hinner skriva en massa på jobbet ikväll.

Idag ska jag skriva som tusan (jag har fem sidor kvar att skriva. Men det ska gå!), jag ska hämta ut passet hos polisen, hämta ut tågbiljetterna för morgondagen samt köpa ett litet halsband till Imelda eftersom hon kanske kommer att vara ute och jaga lite i sommar.

Ikväll ska jag jobba igen, sista gången för terminen. Om jag har tur lyckas jag få ihop större delen av tentan då. Eller så spelar jag och Ercan helt enkelt Skip-Bo hela kvällen.

Igår hade jag en liten Douglas Adams-kväll med mig själv (glömde jag förresten påminna er om Towel day förra fredagen? Jag ber så mycket om ursäkt.) I alla fall tänkte jag dela med mig av några av mina favoritbitar från filmen och TV-serien.


Stephen Fry berättar, och delfinerna sjunger. Vad mer kan man önska?

"Ghostly image" spelas av Simon Jones - den riktiga Arthur Dent! Han var Arthurs röst i radioserien (som föregick boken), spelade samme Arthur i TV-serien från 1981 och framförallt vr det honom Douglas tänkte på när han skrev historien vilket gör att beskrivningen av Arthur är lite av en beskrivning av Simon Jones. I övrigt är det Bill Baily som gör valens röst.

I onsdags kväll upptäckte jag att det verkade som om jag hade utslag eller eksem eller något vid mitt högra öga. Igår på dagen kom jag på att om det var så att det är bältros, så kan det sprida sig till ögat - och det verkar ju inte direkt bra. I alla fall ringde jag till sjukvårdsrådgivingen och fick prata med en sköterska som verkade tycka att jag bara var fånig men konstaterade att OM det nu var så att jag hade bältros så var jag tvungen att kontakta jourläkarcentralen och träffa en läkare så snart som möjligt.

Jag bestämde mig för att ringa, trots att jag kände mig fånig efter det tidigare samtalet, och när jag så fick träffa en läkare (ca 20:22) så tittade han på det och jag beskrev hur smärtan och klådan kändes, varvid han konstaterade att "Det verkar vara bältros." 45 minuter senare hade han äntligen fått tag på en ögonläkare som hade jour och via telefon kunde konstatera att det behövdes omedelbar behandling och en remiss till ögonakuten idag. Jag knatade så hemmåt med fem anti-bältrostabletter, högra ögat fyllt med salva samt var 300 kronor fattigare. Dessutom hade läkaren förklarat att det är väldigt ovanligt med bältros vid ögonen - han hade aldrig sett det tidigare.

Imorse tog jag mig iväg till sjukhuset igen, och nu gick jag in på ögonklinik B som jag hade blivit tillsagd. Efter en timme fick jag komma in till en sjuksköterska som skulle kontrollera min syn innan jag träffade läkaren. Mitt högra öga (som kändes svullet och fortfarande lite suddigt av gårdagens ögonsalva) fungerade alldeles utmärkt. Möjligen var jag lite översynt, men den diagnosen fick jag hos optikern för några år sedan också så det var inget nytt. En överraskning var däremot att jag är närsynt på mitt vänstra öga! Så pass att jag kan behöva glasögon för det.

Ytterligare fyra timmar senare fick jag träffa ögonläkaren, som mest verkade tycka att jag var konstig. Men han tittade i alla fall på mitt öga genom apparaten med extremt strak lampa och konstaterade att ögat inte hade angripits. Lampapparatens ljus var så starkt att det kändes som om mitt öga blev brännhett. Mycket obehagligt.

Jag har i alla fall fått mer medicin mot bältrosen, och två läkare har konstaterat att det ska väldigt mycket till för att jag ska smitta någon (om jag har förstått det rätt så behöver personer som inte har haft vattkoppor få kontakt med mina utslag vid den tidpunkt de utsöndrar var - och eftersom detta ännu inte händer, och jag inte tänker låta folk få kontakt med det, så tror jag inte det är någon större fara) så ni behöver inte vara rädda.


Det värsta är att jag har förlorat fem timmars studietid idag på grund av det här - det gick verkligen inte att plugga i väntrummet för radion var på och folk pratade och könummermaskinen pep hela tiden.