innid

Jag och Sambon talar med en flicka från Hongkong på icq, och hon är alltid online runt fyra på morgonen, lokal tid, dvs. kanske 10-11 i Sverige.

I sommar ska vi skriva vykort till henne från Italien och Spanien, vi har fått hennes adress så att vi ska kunna skicka saker till henne.

Hon är jättetrevlig och pratar om hur snäll Sambon är och att hon också vill ha en pojkvän som är som honom. Dessutom är hon kär i en svensk utbytesstudent i Hongkong, men hon verkar vara väldigt intresserad av svenska killar i stort.

Sambon ska hon iallafall inte få lägga vantarna på, ty han är min. MIN! HÖR NI DET???!!!

Idag sa Lennart något intressant... han talade om hur man debatterar om att man bara ska äta lyckliga hönor.

"då brukar jag säga... är det inte bättre att äta de olyckliga hönorna?!"

Det är mycket vettigt faktiskt, varför ska man äta de hönor som är lyckliga? Douglas hade den perfekta lösningen i Resturangen i slutet av universum; odla fram djur som vill bli uppätna och dessutom kan tala om att de vill det.

Det gör så otroligt ont, och inte bara på natten, det gör förbannat ont på dagen också!

Idag har Sambon fått hälla yoghurt på min rygg för att neutralisera huden efter sönderbränningen igår. Jag kan snart inte röra mig så ont det gör...

Hursomhelst, jag har tentat finans idag. Det gick förvånansvärt lätt, med tanke på hur lite jag har läst och framförallt med tanke på hur lite jag kan. Trots detta kan det faktiskt vara så att jag har klarat mig! Fast det är klart, det sa jag om mikron och matten också...

Nåja, kör jag så kör jag- det var trots allt det jag trodde att jag skulle göra. Framför allt trodde jag att jag bara skulle komma dit och sitta av den första timmen.

Skönt är det iallafall, att det är över för tillfället... Jag kan nu koncentrera mig på internationella. Ha! som om det kommer hända! Men, Allt för att hålla skenet uppe.

Snart är timmen slagen och jag ska vara på Viktoriastadion. Usch, det känns inte alls bra. Varför tvingar de oss att genomföra sådanahär idiotiska saker? På statsvetenskapen så räckte det att vi kunde bevisa att vi grundade vårt resonemang i  kurslitteraturen, och i övrigt fick vi sitta hemma i en vecka och gosa med tentan.

Vad är egentligen idéen med salskrivningar förresten? förstår inte, för i verkliga livet så kommer vi ju att ha tillgång till böcker, och det mesta lär man sig genom learning by doing. Jaja, jag får väl titta på  emmerdale och trösta mig med att det alltid finns omtentor.  

Jag och sambon har som sagt bokat en semesterresa. Till Spanien och Italien.

Först, åker vi till Roma, den eviga staden! Kanske, hälsar vi på den nye galningen med konstig hatt, i vilket fall som helst har vi bokat vandrarhem och allt redan.

Från Rom drar vi sedan till Valencía, i Spanien. Tyvärr kan jag bara säga ¡Hola chica! ¿como estás? Bien gracias, ¿y tú? och una cerveza por favor. Med STORA reservationer för stavningar.

I Valencía stannar vi några dagar, glor på hus som är breathtaking och som tyvärr inte byggs i Sverige (bygg ett turning torso i Lund för studenter, bostäder behövs!), vartefter vi drar tillbaka till Italia!

Bongiorno Principessa! I Bergamo stannar vi någon dag eller så, vartefter tanken är att vi ska till Bolonga och studera bolongaprocessen, vartefter vi fortsätter till Florens som vi besöker för bildningens skull.

Slutligen, innan vi drar oss hemmåt igen, besöker vi Venedig och alla dess duvor.

Jag är röd. Hela min rygg, baksidan av mina ben, och delar av min rumpa. Allt är rött.

Det är som en pulserande smärta, som om huden har svullnat upp och försöker slita sig loss från musklerna under. Läget är lite taskigt eftersom jag ska sitta still på min rumpa i timmar imorgon.  Tentan. Herregud, tentan.

Jag förstår det verkligen inte. Varför kan jag inte förstå det? När jag läser i boken är det bara uppenbara saker som förklaras, som att hushåll och företag måste fatta finansiella beslut. Uträkningarna de gör är bra. Första gången de görs, men efter ett antal sidor med samma sorts uträkning, med samma siffror, och "allting annat lika" så börjar jag bli litet trött på Netto Nuvärde. Jag vet vid det här laget att om nettonuvärdet > 0 så ska man investera. Det tog dem säkert ett halvt kapitel att avhandla.

För att summera dagens kunskaper;

• bränner man sig på rygg, ben och rumpa så gör det mycket ont och blir rött ergo, rött gör ont
• jag förstår ingenting av det jag måste kunna tills imorgon, men jag går dit ändå och ser om det hjälper att ha en formelsamling framför sig när man ska lösa uppgifterna
• boken Finance är omständig och påminner mig alldeles för mycket om tråkiga föreläsningar med Marcus

En av mina kursare ringde igår och muttrade om att hon kanske inte ska ta tentan imorgon. Jag vill verkligen inte heller.

Fast jag kan se det från den ljusa sidan, om jag går ut och lägger mig i solen med min finansbok nu, (kl. 10.26) så kan jag sätta min gamla metod i bruk; bränna mig sönder och samman och dessutom läsa igenom allt vad jag ska. Det var så jag fixade mina bruna ben till studenten förra året.

Fast den gången var det kanske 200 sidor religion jag skulle läsa till ett prov. Oh, ljuva gymnasietid när man kunde ta allt med en klackspark och ändå få höga betyg! På den tiden räckte det med allmänbildning för att ta sig igenom det mesta, och läste man igenom det man skulle hade man goda chanser på MVG.

Jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår... fast så ljuv var den inte. Alla äckliga krav som ställdes, som var helt galna. Idag behöver jag bara läsa 1 eller 2 saker samtidigt, inte 3 romanska språk, eller något annat idiotiskt. Tiden då man var tvungen att rabbla verb för att inte åka dit på spanskan är över.

Tyvärr är det så att jag nu måste plugga än mer seriöst... Önska mig lycka till allesammans!

Stackars innid. Hon och Sambon har bokat en underbar resa i Italien och Spaninen i sommar, från 7 juli till 2 augusti. Detta betyder att innid inte kan gå på den svenska permiären av Liftaren-filmen.

Stackars stackars innid!

Fast, lite status skulle det nog vara om man såg den italienska premiären istället... hmmm...

Hoppas de inte dubbar den, och framförallt; att den går upp på bio i Italien överhuvudtaget!

...fast egentligen så är det inte riktig ångest, det är mest... en känsla av olycka att jag måste läsa och lära mig allt det här till på måndag.

Varför egentligen? Jag är Pol.Magare och borde inte tvingas att lära mig om diversifiering, volatilitet och nuvärde av... jag vet inte vad. Det finns personer som har ängnat större delen av sin utbildning åt det här, som använder sig av särskilt utvekclade dataprogram och kan ta fram den perfekta investeringen för mig. Varför måste då jag också lära mig allt det här?

Räcker det inte med att jag har lärt mig att det finns möjlighet att diversifiera bort risk, att hedga eller att investera i en blandning av marknadsportföljen och riskfri ränta som passar var person?

JAG VILL INTE TENTA FINANSIELL EKONOMI!!!

Jag säger bara en sak; VÅGA VÄGRA MATTE!!!

Så var det bestämt. Jag och Sambon ska skaffa en lite kisekatt!!!

Det som återstår att bestämma nu är huruvida vi ska skaffa den nu innan sommaren, eller i augusti.

Skaffar vi den nu så får vi en kise nu. Väntar vi tills augusti så kommer vi att få vara med den när den är pytte. Hmmm... Det finns några helsvarta kiseungar i Malmö som vi har fått upp ögonen för. Problemet är att vi då inte får vara med dem när de är små...

Hur ska man göra egentligen? Dessutom, väntar vi tills i augusti så blir det ju dragkamp med Emmie och Haspe om vem som leder ligan...

På söndag är det mors dag, och ikväll ska jag och Sambon hem till min mor och hjälpa henne att införskaffa en ny säng.


Att hjälpa henne på detta sätt är vad hon har önskat sig i present av oss två, och dessutom bjuder hon på oxfilé för att fira Sambons födelsedag en vecka i efterskott.

Fram tills det att vi åker mååååste jag spendera inomhus med min bok i finansiell ekonomi. Jag vill verkligen inte tenta på måndag! Särskilt inte nu när jag mår illa... men allt det här är sådant man får ta, det är en del av livet.

Tyvärr...

Jag mår illa. Jag blev lite illamående vid fyra, ungefär en timme innan jag skulle träffa Malo på Agardh, men jag gick iväg iallafall. När vi köade till glasskulturen blev det bara värre och värre och jag bestämde mig för att det nog var bäst att dricka en coca-cola istället.

Det blev Coffeepoint vi valde. Eftersom dagens väder var så milt satte vi oss utomhus i kvällssolen. Det var skönt att bara sitta och prata och låtsas som om man inte alls var kräkfärdig.

Plötsligt hände det. Jag såg honom redan på mycket långt håll, redan när han kom runt hörnet vid Rådhuset (att vara översynt är både bra och dåligt). Där var han iallafall, och det fanns ingenstans att gömma mig; Alfredo.

För er som inte känner till det är det så att senast jag träffade Alfredo var ett mycket pinsamt tillfälle som kallas Valborg. Han var väldigt full och jag var alldeles för nykter. Sedan dess har jag önskat att jag aldrig behöver se honom igen för han gjorde bort sig jättemycket.

Tyvärr såg han mig och hälsade. Förbi oss gick han kanske fyra gånger, och var gång uppmärksammade han mig mer. Hade vi inte slutligen flytt fältet så hade han nog stannat och pratat med mig.

Usch. Lärare borde stängas in nånstans när de inte undervisar.

förresten, innan jag glömmer det...

För att införskaffa något att äta till frukost begav jag mig till ICA nära vid Studentlyckan, och vilken lycka, utanför en av ingångarna till studentbostäderna stor den liten benvit vespa!!! jag funderade på att stjälva den, men kom på att jag inte vet hur man kör en sådan.

Men glad blev jag iallafall!

Idag är det dags för att vara duktig på riktigt. Jag ska lära mig ALLT om finansiell ekonomi.

Imorse när jag gick upp fanns det inget att äta till frukost. Innan sambon drog sig till biblioteket meddelade han att han hade ätit upp potatismoset som blev över i förrgår. Han kan verkligen äta sådana saker på morgonen, jag skulle bara bli illamående om jag gjorde det.

Men nu, NU ska jag plugga! Ikväll kommer jag att veta allt om diversifiering och beta-risk.

Jag tror det är det det heter iaf...

Idag hade jag föreläsning 8-12.

De första två timmarna hade vi finansiell ekonomi med Marcus, sista föreläsningen på kursen. helt plötsligt har vår harmlösa skittråkiga lilla pojke blivit en ond, manisk robot som förvägrade oss rast! TVÅ TIMMAR OAVBRUTET med den tråkiga lilla mesen. Vi satt helt apatiska och låtsades föra anteckningar när han pratade och skrev på tavlan.

Hans röst har alltid varit monoton, men idag slog han alla rekord! Ibland vad det faktiskt så att den blev metallisk och det kändes som om man för första gången hörde vem han egentligen är; en grym robot som har färdats tillbaka från framtiden för att utöva sitt tyranni över oss stackars studenter. Ni kanske anser att jag tar i lite väl hårt nu, men han vägrade ge oss rast och försökte maskera det så att vi skulle tro att vi hade gått med på det! Han uttryckte det som att "vi skiter i rasten, om det är ok med er" och gick snabbt vidare så att vi inte skulle hinna protestera.

Klockan tio släppte han iallafall iväg oss (tack och lov!) och alla strömmade ner i kafeterian för att införskaffa något att konsumera för att återbringa liv i våra avdomnade hjärnor och kroppar.

Klockan blev kvart och det var dags att ta plats för Führerns (läs: Lennart) föreläsning. Han stormade in och grep snabbt tag i sin elastiska pekpinne som vanligt. Så snart han hade fått tyst på oss förklarade han att han skulle skicka runt en lista där vi skulle kontrollera att våra exceluppgifter hade kommit in och bokförts ordentligt och sedan började han föreläsningen med friska tag.

Efter en stund kom han för sig att förklara efterfrågekurvans utseende och det var då det mest hysteriska på hela dagen började.

"Låt schäga att detta är efterfråge...kurvan, som uttrycker den marginella betalningsbenägenheten. Ponera att vi har Malmö Teater, och de har en OPERA! Då ser vi att när de sätter priset schå här högt [ritar in det han talar om i ett diagram] schå är det bara en person som går. Och det är min hustru!"

Hela klassen skrattade så vi höll på att dö. Führern fortsatte rita.

"Om vi ischtället tar det här priset, schå är det två schom går. Och det är INTE jag!" [alla fortsätter skratta]. "Schlutligen, kommer vi till den här nivån, där alla de här [markerar i diagrammet] går på opera, även den här [markerar punkten där priset skär D-kurvan] trots att den är väldigt tveksam! ...men det är hans problem. [paus] fast det brukar vara mitt..."

För att verkligen förstå hur Lennart låter när han talar, bör ni tänka er Påhittige Johansson i varför är det så ont om q? av Hans Alfredsson, och sedan tänka er att det är en jätte...posh småländska istället. 

Tänk på det ett tag...

...och den enda jag fortsätter umgås med ordentligt är sambon, men ett förhållande är inget man avvecklar (inget jag vill avveckla heller om ni tror det, han är MIN och ni kan inte få honom, hahahaha!). Däremot påpekade min kursare (tillika en av mina bästa vänner) att hon inte längre behöver prata med mig; allt värt att veta som händer i mitt liv står att läsa här, i min blogg.

Jag har alltså avvecklat mitt sociala liv. Det är å andra sidan något som är överskattat. Allt jag behöver är en schysst dator som är uppkopplad mot internet. Då kan jag blogga, snacka med folk på MSN samtidigt som jag är allmänt skabbig och socialt...missanpassad i övrigt. Den enda som behöver stå ut med mig då är sambon, och han verkar inte bry sig så värst, iallafall inte så länge jag låter honom spela strategispel mot sin dator, titta på fotboll på kvällarna samt ha sjuka konversationer med sina mentalt... intressanta kamrater.

Jag undrar vad tv4 har emot mig personligen. Det är inget annat än ondskefullt att tidigarelägga Emmerdale så att det numera börjar klockan 12.10 isället för 12.15!

Tidiagare kunde jag hinna hem så att jag inte missade något, även när lärarna behagade hålla kvar oss några minuter efter 12, men nu måste jag verkligen lägga manken till.

Det värsta är att det är nedförsbacke hela vägen hem, så det är verkligen svårt att skynda snabbare än vad jag redan gör.

Varför? kunde de inte ha senarelagt det om de var tvugna att flytta det? Och varför var de tvugna att flytta det överhuvud taget? 12.15 är en perfekt tid att äta lunch.

Så har man hoppat 600 hopp efter middagen! Det betyder att jag idag har hoppat över 800 hopp totalt. Utspritt över dan, visst, men än dock 800 hopp!

Mitt hopprep är min nya bästis! Eller, inte bästis. Hmmm... mitt nya beroende. Det är ett hälsosamt beroende, och när jag kombinerar det med mitt nya blogg-beroende så går det nog på ett ut.

Idag är mitt mål att hoppa 600 hopp mellan middag och sängdags. För tillfället är statusen 339 hopp, vilket betyder att det bara är 261 hopp kvar innan jag får nanna. Det bästa är att jag var bara lite anfådd efter att ha hoppat de 339 hoppen. Det går alltså frammåt!

Imorgon ska jag klara 700, och mer än hälften på en gång. Fast det är ju samma som idag då nästan.... hmm... jag får se... kanske tar jag 800 imorgon och minst 400 på engång.

Jag vet att det låter illa att jag inte har klarat 300 hopp i följd förut, men varför tror ni att det heter kondition 2010? Är det förresten någon som vill vara med i mitt projekt? Alla deltagare är välkommna!

...eller tröst, det beror på hur man ser det. Jag har iallafall införskaffat:

• 1 st rosa ögonskugga à 19,50 kr
• 1 st ögonfransböjare à 12,25 kr
• 1 st ögonfransborste à 7,25 kr
• 1 st pennvässare för eyeliners à 4,75

Allt var rosa om någon undrar.

Oavsett, jag var hos tandregleringen idag. Tyvärr var min specialist Roland sjuk idag så jag fick inte reda på något mer inför sommaren. Om de inte tycker att det är något särskilt som ska göras, behöver jag bara komma dit var sjätte vecka, precis som vanligt. Tyvärr sa Lena-Marie att, eftersom jag inte har fått någon tid för operation så ska Roland ringa och prata med dem på kirurgen när han har tittat på mina tänder nästa gång.  

Den 20e juni ska jag vara tillbaka där, och då kanske jag får reda på mer, eventuellt efter det.

Trots alllt är jag fortfarande ledsen att de inte kan kommunicera med varandra. Att de inte kan hålla koll på vem som ska göra vad! Jag vet det inte heller, men jag var dum nog att inbilla mig att de visste.

Kollade just mitt saldo, och upptäckte att CSN redan nu har begåvat mig med månadens studiestöd. Underbart!

Fast det är klart... när man har betalat månadens ränkningar kommer man att vara tillbaka på den där tusenlappen man hade innan pengarna kom (nedrans el!).

Snart ska jag göra iordning lunchen till mig och sambon för att sedan konsumera den till Emmerdale (det blir bara mer och mer spännande för var dag som går!) och därefter dra iväg till tandis (ÄNTLIGEN!). I eftermiddag, DÅ ska jag vara riktigt seriös. Då ska jag läsa femtusen sidor i Finansboken, och bli världens bästa portföljvalsteoretiker!

det är dagens målsättning. Så I'd better be going...!

...498,499...500!

Jag klarade det!

Jag har alltså uppfyllt mitt första delmål i kondition: 2010; att hoppa 500 hopp mellan maten och sovdags. Imorgon ska jag klara... 600! Jag har dessutom hittat den bästa motivations-musiken, I will walk 500 miles med Proclaimers. Jag blir jättelycklig av den, och så handlar den om att man ska gå långt för någon man älskar. Och det är väl samma sak som att hoppa hopprep, eller hur?

When I wake up, well I know I'm gonna be

I'm gonna be the man who wakes up next to you

When I go out, well I know I'm gonna be

I'm gonna be the man who goes along with you

I will walk 500 miles and I will walk 500 more

just to be the man who walked 500 miles

to fall down at your door

                                             (Proclaimers)

Allt detta hoppande betyder att jag har hoppat mer än 600 hopp totalt idag, eftersom jag hoppade i eftermiddags också.

Frammåt, det är vad det går!

De senaste dagarna har jag varit ovanligt aktiv med mitt projket. Säkert flera hundra hopp har jag hoppat om dagen, och dessutom har jag, som tidigare nämnt, cyklat mycket.

Idag ska jag hoppa 500 hopp till, och jag har redan hoppat kanske 200 i eftermiddags.

Problemet med att inte ha någon kondition är att man omedelbart får en fruktansvärd puls och nästan blir darrig efter kanske... 50-60 hopp. Ja, jag vet, jag är dålig. Ni behöver inte påtala det för mig.

När jag införskaffade hopprepet var det det enda som var kvar, och Johan (som också ville ha det) blev utan. I lördags var han här hos oss och Sambon berättade för honom om mitt projekt. Johan skrattade och tyckte att det var bra med realistiska mål.

Jag trodde att jag skulle till tandläkaren idag, men den attans almanackan ansåg att det är måndag, och att jag inte ska dit förrän imorgon. Mina tänder då? Jag hade ju ont! Och det knakar! och så måste jag förbereda mig på en dags väntande till!

Jag vill få reda på allt som ska hända i sommar, men de kommer antagligen inte att vet något imorgon heller. Varför är allt det här så svårt för dem att förutse och koordinera?

Det mesta av min fysiska träning får jag när jag cyklar till skolan. Eftersom jag för tillfället studerar på Ekonomicentrum måste jag cykla Tornavägen upp, och ett bättre gym får man leta efter.

När vädret är så vackert som nu, och varma vindar för med sig syréndoften väljer jag dock att cykla paralellgatorna till och från skolan. Lutningen är den samma ungefär, men det är vackrare, skönare och en viss omväg som därmed ger mer täning.

Tyvärr är det så att de mest intensiva träningssessionerna slutar i en kall föreläsningssal med dålig luft och sövande mummel från någon framme vid tavlan. Det är lite illa att man då måste sitta där och glo, trots sin svettdrypande rygg och sitt vattenbehov. Det faktum att man är svettig när man kommer dit är inte på något sätt positivt, särskilt inte när det är så kallt att man efter en kvart får gåshud för att svetten tillför extra kyla till huden. Varför har man byggt Lund på en kulle? varför inte bygga det i ett hål, med universitetets alla lokaler på botten, så att man alltid kommer hem när man är svettig? Det optimala är naturligtvis att bygga staden på PLAN mark, men det är lite väl realistiskt, eller hur?

I jakt på något gott att tröstäta när jag slösar bort min kväll på att försöka förstå vad Lennart vill med excelupgiften egentligen vandrade jag runt i planetstaden och hade en underlig att jag var i någotmedelhavsland. Det är över 20 grader varmt, ganska soligt och vindstilla. Med de viktigaste sakerna i en tygväska på axeln, mina svarta birkenstock, en kort svart linnekjol och mitt röda Franz Ferdinand-linne letade jag mig fram till en kvartersbutik i planetstaden där jag införskaffade en chokladkaka. Känslan av att vara i en butik i Grekland eller något liknande var nästan överväldigande.

Jag tog min kaka och prommenerade Merkuriusgatan hemmåt. De japanska körsbärsträden stod i full blom, några få människor var ute i sina trädgårdar och satte upp grillar inför middagen, men i övrigt så var det helt lugnt. I nästan varje träd sjöng fåglar om önskade partners, jag beundrade naturens skönhet och önskade att jag kunde vara kvar ute och bara gå runt hela kvällen.

När söndagsmorgon glimmar sitter jag återigen i soffan med min dator Nancy i knät och äter gröt. Vad ska man göra idag? Plugga. 

Idag MÅSTE jag faktiskt ta mina studier på allvar.  Om jag ska vara ärlig har jag inte läst på kanske tre veckor. Dessutom, och det är det värsta, måste jag lämna in min excelövning imorgon, annars förlorar jag upp till tio tentapoäng i internationell ekonomi.

Sambon har redan satt igång med sina studier för dagen. Han är så duktig! Å andra sidan har han läst snart sex terminer på juristlinjen, och har mycket goda betyg; något som tyder på att han har en fantastisk självdiciplin.

Tänka sig. Det jag har att göra nu som gör att jag kan förhala tidpunkten då jag ABSOLUT måste sätta mig med mina böcker, är följande:

1. borsta tänderna
2. tvätta mig
3. uträtta naturbehov
4. duscha
5. diska
6. städa

Eftersom jag behöver städa (här ser ut som... en enda stor dammråtta!) kanske jag kan skjuta upp studierna ett tag... fast det är klart, jag kanske kan göra klart exceluppgiften innan jag städar. Så blir det nog.

Idag var det nära att jag och Sambon införskaffade en kise.

Tyvärr är det så att Sambon är en jordnära man, och påpekade att jag väldigt gärna fick åka och hämta en kise, men jag var i så fall tvungen att veta vad jag ska göra med den när vi är borta i sommar.

Hemskt är det, att han ska ta ner mig på jorden sådär. Bara för att han tänker efter före! Jag tyckte att vi kunde ta med kisen till hans föräldrar och låta den vara där om vi är borta, eftersom de redan har en kise som måste ses efter om de åker till landet eller så. Han verkade då anse att man inte flyger med kisar.

Stackars innid!

Idag ringde min syster. Hon ville kolla internet hos oss, för hon har fortfarande inte blivit inkopplad. Saken är sådan, att vi inte har sett henne sedan i måndags. Vi trodde att hon hade dött eller nåt. Så var dock inte fallet. Hon hävdade iallafall att hon levde, "nätt och jämnt".

Hon är alltså the sister who lived*. Förresten, ni som undrar, ögonskuggan jag använde på festen var tydligen H&Ms egna, med snobben på.

*syftar på första kapitlet i Harry Potter and the philosophers stone, the boy who lived

Igår, när jag och sambon åt födelsedagsmiddag så knakade mina tänder på vänster sida på ett mycket obehagligt sätt. På måndag ska jag till tandregleringen, och då ska jag passa på att fråga om det. Kanske kan de röntga mig lite snabbt och lätt och säga att det inte är farligt.

Problemet är ju att jag slog vänster käkben i asfalten i måndags. Jag hoppas verkligen att det inte har uppstått några komplikationer efter det. Kanske är det bara som tänderna flyttas av tandställningen, men man kan aldrig vara nog försiktig!

Här ser vi återigen att vänstern ställer till med problem!

Igår såg jag och sambon Star Wars episode III: revenge of the Sith.

STRÅÅÅÅÅLANDE!!!

Jag hade inte sett fram emot Ewan McGregor i skägg, men det gjorde sig faktiskt.

Första halvan var lite seg, rent historiemässigt, men däremot var det många ljussabelstrider och fascinerande specialeffekter. Handra halvan däremot var fantastisk, och plötsligt förstod man hur viktig första halvan var för att de två triologierna skulle gå ihop! Det var oerhört skickligt gjort, de hade fått med allt tror jag.

Något som störde mig var dock att det var endel Jedis som var väldigt sega och dåliga på att slåss. Vidare var det absoluta slutet, som binder ihop triologierna, lite konstigt tidsmässigt. Det var svårt att förstå hur mycket tid som hade gått sedan den föregående scenen egentligen.

Totalt betyg: 5 kisar av 5 möjliga.

Ikväll är det kval till Schlagerfinalen. Eurovision Song Contest.

Vi vet alla att det finns deltagare i denna tävling som inte för tillfället ingår i vår union. I år är det dessutom så att il grande finale hålls i Kiev, Ukranina, i vintras hem för den orangea revolutionen.

I vilka färger kommer man då att välja på programledarnas kläder??? Kommer öppningsklänningen månne att vara en enorm balklänning i klart orange för att visa starka sympatier med den nye presidenten?

Mer kommenterer kommer imorgon, inför Det Slutliga. Det Yttersta. Beviset. Kommer Sverige att klara sig i år igen???

För sex år sedan släpptes Star Wars: The Phantom Menace. Imorgon, på Sambons födelsedag ska han och jag beskåda Revenge of the sith. Äntligen ska vi få ett slut på vår undran hur Anakin egentligen blev Darth Vader. Det ska bli intressant.

Varför är det förresten så att de skeppen som är under repblikens tid mycket snyggare och mer slimmade än de som är under Imperiets tid? Även om man hade mer pengar under republiken, när det var mer fredligt, men ändå?

Idéer mottages.

Varför är Carson alltid klädd så fult? Och varför har tv3 valt att börja sända fab4girls? Det är ondskefullt. ONDSKEFULLT SÄGER JAG!

Idag  studerade jag och majsan hur en kille i vår klass hade på sig en Carson-rosa skjorta. Han påminner lite om Carson också till sitt sätt att tala och föra sig. Men annars har han mörkt tunnt hår och sådär, så på det sättet är han inte så lik.

Nu ska jag och malo snart ut och fotografera henne. Jag har omsorgsfullt valt objektiv, förhoppningsvis lyckats avgöra vilken ASA det är på filmen. Nu talar hon återigen om att bjuda mig på mat. Så jag måste sluta omedelbart för att förtjäna min dagliga föda.

Malo kom hem från Sydamerika i måndags, men var tvungen att lämna sin drömprins kvar på andra sidan Atlanten. Eftersom han är Peruan måste han vänta i 14 månader för att få visum till Sverige. Tillsammans fyllde de i papperna på Svenska konsulatet, så att han ska komma hit och bo med henne senare.

Igår läste hon på Migrationsverkets hemsida att de har ändrat reglerna. Nu mera tar det inte 14 månader för en peruan att få visum till Sverige. Det tar 18.

Har man nära relationer med personer i Sverige, ska man inte få komma hit då?

Elaka elaka Migrationsverket. Jag tycker att Marco ska få komma hit nu, så att han och Malo kan skaffa kise som jag får leka med...

Som tidigare nämnt föll jag av cykeln igår. Jag har inte hört ifrån Majsan och har därför inga nyheter angående hennes cykel eller skador. Jag, däremot, har definitivt ont.

Dessa är de ställen som smärtar mest.

• vänster käkben
• vänster axel
• alla muskler som sitter mella vänster axel och höger skulderblad
• vänster knä
• insidan av vänster ben
• vänster överarm

Framförallt gör det ont när jag ska lyfta någonting tungt med vänster hand.

Nyss bad Malo mig att ta foton av henne för att skicka till hennes pojkvän i Sydamerika. Om jag lyckas ta två foton hon tycker är bra bjuder hon mig på middag. Jag får helt enkelt leta reda på några bra platser att ha som bakgrund imorgon. En middag säger man inte nej till!

På allmän begäran ska jag berätta om öronpetningar.

När man sitter på föreläsningar så blir det ofta lite tråkigt efter ett tag (såvida man inte har Pontus med hans outtömliga källa av trivial kunskap som föreläsare). Det finns olika sätt att se till så att man inte somnar. Den mest populära är sk. öronpetningar.

Öronpetningar innebär att du sakta men säkert närmar sig personen som sitter bredvids öra med ditt finger. Detta ska göras mycket långsamt och försiktigt så att personen ifråga inte uppmärksammar vad du är på väg att utföra. När du är några centimeter från ytterörat ska du kvickt peta till, och ditt offer kommer att hoppa högt. Har du en rejäl dos tur kommer din kära granne dessutom att ge ifrån sig ett pinsamt litet skrik aå att alla vänder sig om och tittar konstigt. Se dock bara till att, om så sker, se mycket oberörd ut som om du inte hade något med detta att göra.

Lycka till!

Idag gick jag upp i god tid, dvs. kl 07.05, och duschade (!), åt frukost och drog iväg till skolan. Väl framme på EC, upptäckte jag till min stora förstörtning att den 17e maj, (idag alltså) är vi lediga. Jag hade alltså läst fel på det attans schemat!

Väl hemma satt jag och läste tidningen lite snabbt och gick sedan och la mig igen. Vid halv elva väckte jag Malo som sover på soffan. Idag ska vi till Agardh så att Malo får tala med lärare om kurser hon ska tenta av efter att ha varit i Sydamerika i sex månader. Lyllo.

Idag cyklade jag och Majsan hem till mig efter morgonens tråkiga föreläsning (Marcus försökte inte ens vara rolig) och när vi korsade gatan vid rondellen hände något.

Antagligen trasslade våra styren in sig i varandra på något sätt, men vi vet ännu inte exakt vad som hände. I alla fall började Majsans cykel ramla, och när den gjorde detta knufade den min cykel så att den ramlade över hennes, varpå hon ramlade ännu mer, och jag ramlade nästan mest och på något sätt drog mig och min cykel över henne och landade med huvudet på asfalten med Majasan under mig.

Jag har lite ont i käkbenet som slog i marken, och i vänster axel som tog det mesta av smällen, men i övrigt klarade jag mig med ett skrapsår på ena handen som är ca. ½x½ cm stort. Majsan skrapade upp sitt knä och hennes jeans gick sönder, men framförallt var det något som skedde med hennes cykel. När vi så småningom skulle dra våra cyklar och slicka våra sår, upptäckte vi att Majsans framhjul vägrade röra på sig. Vi bar helt sonika cykeln hem till mig där hon gjorde diverse ingrepp med väl valda delar av Sambons verktygslåda.

Vi kopplade av med varsin kopp te och internet, eller Emmerdale i mitt fall. Hon gick igenom mina blogginlägg, och konstaterade att jag inte längre borde anse mig vara en säker cyklist. Jag har helt enkelt blivit lundensifierad.

Igår var det alltså dags; kvällen för Majsans inflyttningsfest hade kommit. Med Pisang Ambon och öl i två Willyskassar på styret cyklade jag i sällskap med sambon och hans kamrat Johan den långa vägen ut i bushen till den betongklump där mina bästa vänner har bosatt sig nära varandra.

Väl på festen överlämnade vi dessa presenter:

• 1 st benjaminfikus
• 1 st rosa-röd väska med texten "almost famous" innehållande allehanda skräp.
• 1 st vykort med kungafamiljen

Sedan var det igång. Cider och öl flödade, chips intogs med friska tag, och ljus tändes i hela lägenheten. Efter ett tag plockade min fd. kursares sambo upp Majsans gitarr och började spela. Det hela resulterade ganska snabbt i någon form av allsång där Sambon och kamrat Johan var de som hördes överlägset mest.

Vi flickor började blanda mjölkdrinkar av Pisang Ambon och Crème de Cacao (alltså, inte drinkar innehållandes båda dessa likörer, utan vi drack dem separat från varandra). Under allsången satt jag på skrivbordet med några ljus bakom mig och plötsligt kom Erica rusande och knuffade undan mig. Mitt hår brändes av värmen från ljusen och det luktade popcorn i hela lägenheten.

Först ville jag naturligtvis inte erkänna att det hade varit nåt i mitt hår som påverkades, men sedan upptäckte jag att min hästsvans luktade mest popcorn av allt. Oops.

Frammåt halv ett drog vi studenter vidare till Wermlands nation, dit min kära storasyster hade övertalat oss att komma på eftersläpp efter en sittning som hon varit på. Väl där träffade jag på min systers kamrat som berättade att systern ifråga hade försvunnit hem för ett tag sedan. Svikare. Själv drack jag en Vanilla iceicle och Sambon, Johan och min fd.kursare med sambo intog i rask takt ett antal godisshots i shotbaren.

Klockan två tändes ljuset och alla skulle försöka ta sig hemmåt. Det var efterfest hos undertecknad med kakan jag bakade tidigare i veckan, köttbullar och karaoke. Strax efter klockan tre skulle vännerna gå hem och jag och Sambon och Johan gick till kebabmannen för lite ordentlig nattamat.

Klockan var frammåt fem innan vi kom i säng, och imorse klockan tio ringde en av sambons kamrater och ville att han skulle boka en tågbiljett åt henne per internet. Så var den natten slut.

Men en hejdundrande fest var det iallafall!

Jag bor i cykelstaden Lund, och jag har min cykel Vackra Svarten som mitt primära fortskaffningsmedel. Dessa två faktorer kan bli en farlig summa, då det är ågon form av naturlag att man är en trafikfara i egenskap av cyklist här nere.

Personligen anser jag mig trots detta vara en ovanligt säker cyklist i Lund; ett resultat av att jag körde bil här innan jag började cykla ordentligt. Detta känner jag är något som har gett mig insikt i hur det är att som bilist ständigt vara bromsberedd för att inte riskera lacken när studenterna studsar på motorhuven.

Jag uppmanar er alla där ute att ta det lungt när ni nu ger er ut i lördagskvällen med styret tyngt av gröna påsar. Om ni inte är rädda om ert eget huvud så tänk iallafall på hur mycket det kostar att få en hyfsad bil omlackad!

Sambons föräldrar hade två katter. Fiddel och Mao. Egentligen heter Mao "Maos lilla röda" för att hon är en röd kise. Fiddel vandrade iväg för några månader sedan och har inte synts till sedan dess. Detta gör att endast Mao är kvar.

Mao har fått en ny kamrat som heter Måns. Egentligen alltså, för han kallas Hjalmar. Varför vet jag inte, men jag tycker att Hjalmar är ett mer passande namn på en katt. Helst skulle han heta Josef (Iosif) eller Stalin eller Lenin eller så, men Hjalmar duger gott.

Det är helt enkelt en konst att hitta bra namn till katter. Man ska helst hitta namn som har något historiskt värde, eller kommer från något populärkulturhistoriskt. Som Nancy efter Nancy Spungen, eller Courtney efter Courtney Love. Eller vad sägs om Ford, Zaphod och Trillian ur liftaren? Nämnas bör dock att om man väljer att döpa sin katt efter en kommunistdiktator så bör man försöka sprida det lite på höger-vänsterskalan och lägga in ett facistnamn också. Som Iosif och Benito. Eller Vladimir och Imelda.

Kom ihåg att sprida era namn politiskt eller ja, vad det nu är ni väljer.

Andra namnförslag mottages ovänligt men lite svävande!

I sommar kommer jag inte att ha något att gör, men det är mitt eget fel. Jag började skriva ansökningar för sommarjobb, men sen avslutade jag aldrig projektet.

Jag har dock varit en duktig flicka och lagt undan pengar under året för att överleva sommarmånaderna. Kanske kommer jag dessutom att ha råd med en semester med sambon!

Frågan kvarstår ändå; vad har man egentligen råd med? Jag menar så här:

• sambon fyller år snart
• min kompis går och gifter sig i början av juni
• min kusin tar studenten dagen efter det sistnämnda
• mitt i sommaren har liftarn-filmen premiär
• nya foofightersalbumet släpps om 30 dagar! (i väntan på detta lyssnar jag på Jens Lekman, vas skiva jag också har tänkt skaffa mig en laglig kopia av)
• I höst, om jag kommer in på mitt första hands val, måste jag antagligen köpa en egen lagbok innan terminens första csn har kommit

kontentan av denna lista är alltså: STACKARS INNID!

Idag sade vår föreläsare Marcus något mycket intelligent, som jag tänker dela med mig av och jag vill att ni alla ska lägga det på minnet för er egen skull!

Det var under en genomgång av terminskontrakt som han påpekade att han tar det lugnt för det är så viktigt att vi förstår det, men det kommer att resultera i att vi inte hinner med allt det som ska gås igenom på den sista föreläsningen på kursen. Han tyckte att det trots allt inte gjorde så mycket eftersom "jag anser att det här... eller, det här ÄR så viktigt att kunna för man kan... använda det och sånt!"

För första gången lär vi oss med andra ord något som går att använda. Och sånt.

Jag är bara hemma mellan två lektioner. Klockan 8 imorse fick jag pallra mig upp till skolan för att genomlida ännu en föreläsning i Finansiell Ekonomi. Jag är nu hemma på permision i två timmar ty klockan 12 börjar ett övningsillfälle som varar i ytterligare två timmar. Vi stackars polmagare måste med andra ord utstå fyra timmar med Marcus idag. Om jag tidigare har kallat det inhumant med tidiga föreläsningar med honom så är dubbla föreläsningar... brott mot unionens bestämmelser om mänskliga rättigheter! Det värsta (och mest brottsliga) är att jag missar dagens avsnitt av Emmerdale. Tack vare någon form av gudomlig omtanke är det möjligt för mig att se reprisen på måndag.

Tack och lov.

 Dilona och Haspe är meant to be. Detta antagande baserar jag på nedanstående fakta:

1. De har varit tillsammans 4 år, 1 månad och 2 veckor idag = 14 dagar längre än jag och sambon
2. De är för tillfället god tvåa i pojkvänsligan
3. De har i snart ett helt läsår bott tillsammans i en etta på ca. 22 m² utan att döda varandra
4. Så snart de flyttar från sin etta till sin riktiga lägenhet går de upp i ligaledning
5. Alla som har sett dem tillsammans MÅSTE hålla med om att de är meant to be

För tillfället leder jag och sambon ligan. För att slutligen vinna eller ta igen ledningen när Dilona och Haspe flyttar till sin riktiga lägenhet, måste vi antingen förlova/gifta oss eller skaffa barn. Eftersom dessa händelser ligger mycket långt in i framtiden är det väldigt svårt att ge några bra odds för vem som vinner.

Vår kamrat Claudia, som är den tredje tävlanden, är i och för sig förlovad med sin Polen-import, men de har bara varit tillsammans sedan i sommras och dessutom bor de i en likadan lägenhet som Dilona och Haspe. De saker de kan göra för att ta igen försprånget vi andra har är:

1. skaffa en riktig lägenhet
2. skaffa barn
3. faktiskt gifta sig

Alla vad om vem som vinner mottages vänligt men bestämt!

Ganska ofta är innid nannig. nu är ett sådant tillfälle. Klockan börjar närma sig tio på kvällen (ordinarie läggdags för innid) och ingen efterätt har förtärts ännu. Det värsta är att jag behöver ringa min mor för att få låna bilen imorgon och framförallt: jag börjar klockan 8 imorgon bitti.

Sambon tittar på royal leauge och innid vill nanna. Fast först är jag intresserad av att äta av kakan som bakades förut. Det är gott med kaka.  Imorgon ska det först vara föreläsning i två timmar, sedan två timmars håla och sedan två timmars räkneövning. USCH! Att man aldrig kommer ifrån i matematiken i det här ämnet.  Nu hämtar minsann sambon kaka till mig, men det är en klen tröst när man tänker på morgondagen. ´

Idag har jag trots allt städat bakom spisen (eftersom jag välte ut mjölk där) diskat och bakat, och dessutom... badababababaaaa! LAGAT MAT! Jag stekte de berömda Brännströmska pannkakorna, receptet har gått i familjen i... en generation!

Nu ska jag äta kakan som sambon kom med. SMASK! KOKOS!!!

Idag är det 4 år och 1 månad sedan jag och sambon blev ett par.

Så då tänkte jag att jag skulle överraska honom med en kaka när han kommer hem efter en hård dag på UB.

För att baka denna kaka behövdes kokos, så jag vandrade iväg till ica för att införskaffa detta (påvägen passade jag på att slänga sopor). Kokosen kostade 9 kronor (en euro, för er som hellre tänker i rätt valuta) och på vägen hem kom jag på att jag även borde ha köpt florsocker. Nåja, det kan jag faktiskt vänta med tills sambon är på väg hem och passerar konsum. Det är trots allt till krämen ovanpå som det behövs.

Väl hemma började jag baka, att det inte gick så värst bra är jag den första att erkänna.

Bland annat, så välte jag ut mjölkpaketet så att det rann ner kanske två deciliter mjölk BAKOM spisen. Så nu är det inget annat att göra än att vänta på att spisen svalnar så att jag kan flytta ut den och torka bakom. När jag sedan satt på huk för att dels titta på kakan i ugnen och dels se hur mycket mjölk som hade hamnat på golvet så tappade jag balansen och slog huvudet i handtaget till ett av köksskåpen. Det gjorde mycket ont och jag har dessutom upptäckt att jag behöver 4 deciliter kaffe till glasyren, och kaffet här hemma är SLUT!!!

Jaja det heter väl att om man har tur i kärlek så har man otur i... bak?

Idag har vädret varit...problematiskt. När jag cyklade till skolan i morse så var det 8 grader, blåsigt och luften var regntung. Trots detta var jag genomsvettig när jag kom fram och gick upp till anslagstavlan på våning 2 i EC1, där det underbara resultatet meddelades. Jag rusade till EC2 där Majsan och Erica satt utanför föreläsningssalen och halvsov. Under första föreläsningen (finansiell ekonomi; det är så tråkigt som det låter) kunde jag knappt koncentrera mig alls. Jag tillbringade stora delar av tiden med att rita och skriva på Majsans block. Under de här två timmarna såg man en klarblå himmel med små vita fluffiga molntussar utanför fönstret.

Strax före klockan 10 fick jag en mycket efterlängtad ostmacka som jag införskaffade för fem kronor i kaféet. Sedan var det dags igen, två timmar Internationell Ekonomi (som bara är marginellt intressantare än det låter) och även här kunde jag inte koncentrera mig. Det känns underbart att inte behöva göra omtenta i makro den 10 juni, och det innebär också att jag kan gå på min kusins student!!! Eller, det får vi hoppas, jag vet inte ännu om det krockar med min kompis bröllopsmiddag den 9.

Klockan blev efter många om och men 12 och jag sprang ut i det fria, tog min kära cykel (vid namn Vackra Svarten) och cyklade hem genom Professorsstaden som nu står i full blom. Väl hemma fick jag avnjuta rester från gårdagens middag (spaghetti och kotsås) samtidigt som jag och sambon tittade på dagens avsnitt av EMMERDALE!!!

Det är oerhört spännande! Laurel och Lisa blev sparkade av Eric för att de strejkade, och Emily föreslog att hon och Paddy ska vara fosterföräldrar för Debbie för gott. MYCKET SPÄNNANDE med andra ord. 

Efter Emmerdale cyklade jag upp till min mors arbete och hämtade min datormikrofon. Fortfarande var det blå himmel och de charmerande så molntussarna. Jag tror till och med att jag inte hade på mig mina öronmuffar på hemvägen.

Så. Då började det bli dags att träffas och äta glass på stortorget för att fira tentan. Tji fick vi, ty vädert slog om. I de lugnaste vatten heter det, och de bedårande små molnen var verkligen de lugnaste vatten. Strax jag hade satt på datorn kom det: åska, hård blåst (även med lundensiksa mått mätt) och ösregn. Det var helt enkelt inte längre glassväder.

Ut på stan kom vi iallafall, vid kvart i fem. Först strosade vi runt i diverse butiker för att undersöka handskmarknaden i maj då Majsan och Nadja saknade ordentliga kläddon att värma händerna med. Slutligen hamnade vi på ett kafé där de erbjöd utsökta kärleksmums (även kända som fiffelrutor) oh rejäla koppar te. Ericas nya...pojkvän (en royalist som är fanatisk anhängare av junilistan och inte tittar på Vita Huset) anlände efter ett tag och vi roade oss med att ta foton.

Väl hemma vid sjudraget hjälpte jag sambon med den lättaste delen av matlagningen (jag gjorde beanässåsen från pulver) och dukade. Till mitt försvar önskar jag tillägga att jag tidigare idag faktiskt städade i vardagsrummet, på toaletten, lite i köket samt damsög hallen och diskade frukost- och lunchdisken.  Vi intog vår måltid till dagens Fab5 program och fick uppleva hur Jai sa åt deras objekt att klä sig i något annat än det Carson rekommenderade.

Nu, efter Fab5 och middagen har jag roat mig med att blogga och läsa mina kamraters bloggar. Snart är klockan läggdags och tid att läsa Harry Potter à l'école de sorcier. Något jag kan rekommendera till alla er andra där ute, en del översättningar är hysteriskt roliga.

Idag fick vi tentaresultat från makroekonomin, och jag klarade mig!!! Ännu en salskrivning som har gått utmärkt! Jag fick 60 poäng av 100 möjliga, med 10 poäng över G-gränsen. Strålande. Dessa 11 poäng är min nyckel till att få studiemedel för ännu ett år.

Nu ska jag gå och bli ren, istället för att bara sitta och leka med min webcam och min nya mikrofon. Jag måste vara fräsch när jag ska träffa mina kamrater för att äta glass på torget. Vi firar att vi alla blev godkända på makrokursen.

Jag måste bara korrigera en sak, jag sade igår att det var tre av åtta som blev godkända på omtentan i mikro, men det var fel, ty det var tre av tio. 70% som är underkända på en omtenta. Det är ganska illa faktiskt, men jag var bäst av oss tre som faktiskt blev godkända.

Här ser vi hur EU-anhängarna fördelar medlemsländernas nationalflaggor mellan sig.

Jag bar Storbritanniens flagga och givk bredvid Erica som bar Belgiens. Det var mäktigt med alla 25 flaggorna och Unionens fana längst fram i tåget, precis bakom polisbilen.

I väntan på min käkoperation tittar jag på Extreme Makeover för att konstatera att det inte är farligt att de börjar skära och såga i ens käkar. Jag litar dessutom på min kirurg. Kan vi väl låtsas. Förra gången han skar i min mun hade inte bedövningen tagit överallt, och jag fick känna hur det känns att bli skuren med en skalpell i tandköttet. Det gjorde ont om någon undrar.

Just nu har jag inte så farligt ont av tandställningen. En tand har börjat flytta på sig med stora steg, och det gör ont, men inte så farligt som när de bytte till den här grova bågen som är nu. Och dessutom så skaver det lite vid de innersta fästena men jag klarar mig.

Det jobbigaste är att vänta. Att aldrig veta när det ska bli av. Jag hoppas att det inte blir för ansträngande att plugga samtidigt. Framför allt inte om det inte blir förrän i vår, missar jag för mycket så är risken att mina csn-pengar uteblir.

Idag har jag köpt:

• en ny mascara av typen xpress volume
• en flaska mjällshampoo från elvital (hoppas det är bra, det var mycket billigt)
• 8 svarta snoddar

Allt detta har införskaffats för att fira mitt G i mikroekonomi. Imorgon eller så kommer jag i och för sig att få dåliga nyheter angående mitt betyg i Makroekonomi, men den dagen den sorgen. Det får helt enkelt bli ännu en sak att lägga till mina erfarenheter. Jag börajar tyvärr bli ganska rik på erfarenheter, men det är aldrig några trevliga sådana. Varför kan man inte räkna de bra sakerna som erfarenheter? ´"Think of it as learning experience" är vad man brukar säga, men, det säger de aldrig när man har gjort något bra, bara när det har hänt något jobbigt.

Min mamma sa en gång att "när allt har blivit bra igen så är vi starkare och bättre förberedda än alla andra eftersom vi har gått igenom det här!" Men jag vill inte riktigt tro på det.

Att bli underkänd svider lika mycket varje gång. Att förlora någon som står en nära blir inte lättare för att man upplever det många gånger.

Men, man får väl citera Rhett Butler: "Quite frankly my dear, I don't give a damn!"

Idag fick jag resultaten från omtentan i mikro. Jag klarade mig och har nu tagit 6 poäng i Mikroekonomisk teori med tillämpningar. Äntligen. Det betyder att jag bara behöver 4 poäng till för att få CSN-stöd nästa år också. Men framförallt innebär det att jag har klarat min första salskrivning! Att ta 20 poäng statsvetenskap är inte så svårt. Man går på några få föreläsningar i veckan, och då och då får man en hemtenta där det bara gäller att man kan motivera sina kommentarer ordentligt. Sedan har man dem! Men här, på nationalekonomiska så måste man pallra sig upp till matteannexet (och i värsta fall Viktoriastadion) och sitta och glo på ett papper i nästan fem timmar. Inga avbrott för fab5 eller chokladpudding. Usch. Inhumant är vad det är!

Det var intressant att se, i vår grupp var vi kanske åtta stycken som skrev omtentan i Mikro, men det var bara tre stycken som klarade sig. Undras om det var för att vi hade en dålig lärare eller för att det var en svår tenta. Jag tror nästan att det var lite av båda.

När jag nu ser våren slå ut i full blom, saknar jag min tid på gymnasiet.

Jag saknar naturligtvis inte arbetena, eller att ha rest att skriva tre år efter att det egentligen skulle ha varit inne. Det jag önskar mig tillbaka till är när man flamsade en hel lektion och sedan gick ut och införskaffade glass för att sedan återvända till vårt älskade uppehållsrum för att konsumera den med friskt humör.

Jag saknar framförallt gemenskapen, att sitta kvar på skolan till åtta på kvällen bara för att umgås med kamrater.                                  

Det är när jag ser alla vita klänningar och förberedelser inför studentexamen som jag vill tillbaka till den tiden innan sånt betydde fulla klasskamrater och lärare. Men,... I can't turn back the hands of time. Och kanskeär det bra. För jag skulle inte vilja flytta hem igen. Eller behöva gå igenom hela studentkarusellen för den delen.

När man studerar får man vänja sig vid att människor i ens omgivning byter bostad med jämna mellanrum.

I lördags tillbringade jag kvällen hos min syster på hennes inflyttningsfest. Bålen vi bjöd på var 1/5 Kirchwasser, 3/5 Eldorados Blåbär-äppleläsk och 1/5 eldorados sockerdricka. Det både luktade och smakade fotogen eller färgborttagningsmedel eller nåt. Jag drack inte så mycket. Istället blandade min syster White Russians till mig som jag intog med glatt humör.

I helgen är det dags för Majsans inflyttningsfest. Frågan om vad man ska ge henne hänger över våra huvuden som ett mörkt moln. Hon vill ha en stor lummig grön växt, men det är ju tråkigt att ge folk vad de vill ha.

Sedan någon gång är det dags för Helenas inflyttningsfest. Hon bor på Nöbbelöv. Det är långt ut i bushen. Och framförallt: det är uppförsbacke!

Varför envisas människor i min närhet med detta vansinne? Vi hade minsann ingen inflyttningsfest. Lika bra. Folk skulle bara ta med sig en massa sprit och sen spy på vår nyköpta badrumsmatta, med andra ord: inget vi vill genomföra frivilligt. Gör som vi.

VÅGA VÄGRA INFLYTTNINGSFEST!

det har varit en hektisk dag i unionens tjänst. På Möllevångstorget samlades ca. 25 entusiaster från de borgerliga ungdomsförbunden, och så jag och min kamrat Erica. Efter att ha lyssnat på en mycket duktig talare från Nederländerna tågade vi med unionens 25 fanor, och EU-flaggan till Gustav Adolfs torg där Nederländaren talade ytterliga några överväldigande ord om att det är underbart att vara förenade i mångfalden.

Efter att ha skickat flaggorna till MUF Malmös lokaler gick vi till LUF Malmös lokaler och åt arraksbollar och drack saft. Några åt även havrekakor. Utmattade drog vi oss sedan till Lidl för att hylla den öppna marknaden i unionen. Jag och sambon införskaffade serranoskinka som vi åt upp när vi kom hem. Sambon investerade även i mjölk med extrem hållbarhet. Det är sådant de lever på på kontinenten. Ack om vi svenskar hade varit en del av det....

Artikel 1-8 i konstitutionen för Europa säger bland annat att...

Europadagen skall högtidlighållas den 9 maj i hela unionen.

Så det är vad vi ska göra i eftermiddag i Malmö. Med start på Möllevångstorget ska vi paradera på gatorna med unionens alla flaggor. ikväll är det tänkt att jag ska kunna lägga upp bilder och videor.

...väljer jag att kort citera liftarens guide till galaxen.

Allas vår antihjälte beskrivs såhär:

"Han var också omkring tretti, lång och mörk och aldrig helt tillfreds med sig själv. Det som brukade plåga honom mest var att folk alltid frågade varför han såg så plågad ut."

och Ford Prefect såhär:

"Han var inte uppseendeväckande lång. Han såg bra ut, men inte för bra. Håret var stripigt oxh rödblont och bakåtkammat. Huden i ansiktet tycktes strama bakåt."¨

Att Zaphod har två huvuden och tre armar behöver väl knappt bevisas. Men en liten kommentar sitter väl aldrig fel:

"-Zaphod, sa han släpigt, fint att se dig. Du ser frisk ut. Den extra armen klär dig verkligen."

"Hans högra huvud vände sig om och sa ett hastigt "hej" och återgick till att få sina tänder petade"

Härmed anser jag mig ha bevisat att de har valt fel skådespelare för de två förstnämnda, och att de har misslyckats totalt med att återskapa Zaphod. På 1980-talet gav de åtminstone Zaphod två huvuden och tre armar som det ska vara, även om det såg lite konstigt ut. Kan man återskapa Lord Voldemorts ansikte i bakhuvudet på Professor Quirrell i första Potterfilmen borde man kunna få Zaphod Beeblebrox att se ut som han ska!

Om 79 dagar har liftarnfilmen premiär. Jag har sett screenshots som tyder på att de inte har gjort ett vidare värst bra jobb med personerna. Till att börja med har Zaphod bara ett huvud! Hur kan man godkänna något sådant? Och Marvin ser ut som en liten boll. Han påminner väldigt mycket om hur jag föreställer mig Colin i Mostly Harmless, men han ser absolut inte ut som Marvin. Observera dock att Colin är ett litet klot, så det är Marvins huvud jag syftar på när jag säger att han påminner om Colin, JAG har minsann koll på hur de olika personerna ser ut.

Att bara ge Zaphod ett huvud är lika hädiskt som när BBC i tv-serien från början av 80-talet gjorde Trillian till en blond amerikanska. Mycket av historinen kring Trillian bygger just på att hon är den mörka, lite tystlåtna typen som söker jobb som nyhetsankare i USA för att hennes brittiska accent är helt rätt för tillfället.

Undras om Douglas roterar i sin grav.  

Varför orkar man inte städa fastän man faktiskt vill ha det skinande rent runt om kring sig? Fast idag har jag faktiskt bytt lakan i vår säng OCH röjt på golvet i sovrummet. Probelmet är att alla våra växter har bestämt sig för att begå självmord; och de gör det så långsamt och skräpigt som det bara går. Jag har till och med köpt sk. näringspinnar och stoppat ner i jorden för att de ska bli glada, men det verkar mest som att ge knuffa någon utför ett stup. Varför tycker de inte om mig?

Välkommen till min nya blogg!