innid

Jag mår illa. Jag blev lite illamående vid fyra, ungefär en timme innan jag skulle träffa Malo på Agardh, men jag gick iväg iallafall. När vi köade till glasskulturen blev det bara värre och värre och jag bestämde mig för att det nog var bäst att dricka en coca-cola istället.

Det blev Coffeepoint vi valde. Eftersom dagens väder var så milt satte vi oss utomhus i kvällssolen. Det var skönt att bara sitta och prata och låtsas som om man inte alls var kräkfärdig.

Plötsligt hände det. Jag såg honom redan på mycket långt håll, redan när han kom runt hörnet vid Rådhuset (att vara översynt är både bra och dåligt). Där var han iallafall, och det fanns ingenstans att gömma mig; Alfredo.

För er som inte känner till det är det så att senast jag träffade Alfredo var ett mycket pinsamt tillfälle som kallas Valborg. Han var väldigt full och jag var alldeles för nykter. Sedan dess har jag önskat att jag aldrig behöver se honom igen för han gjorde bort sig jättemycket.

Tyvärr såg han mig och hälsade. Förbi oss gick han kanske fyra gånger, och var gång uppmärksammade han mig mer. Hade vi inte slutligen flytt fältet så hade han nog stannat och pratat med mig.

Usch. Lärare borde stängas in nånstans när de inte undervisar.