innid

Jag är klar med tandregleringen. Sista besöket var i onsdags. Lite slip på en tand bara, det var allt som behövdes. Om fem år får jag hämta ut modellerna av mina tänder så som de såg ut hösten 2003. Lyx. Problemet är bara att jag ska komma ihåg det om fem år också. Vem vet var jag är då? Skulle ha varit mycket roligare om de gjorde dubbla uppsättningar, en som patienten får ta med sig hem direkt i början av behandlingen så att man kan titta, jämföra och visa upp.

Nu behöver jag i alla fall inte gå tillbaka om det inte är något. Mycket skönt att vara klar och kunna lägga det bakom sig. Tack för den här tiden!

För några dagar sedan upptäckte jag att jag bitit hål i min kind när jag sov. Det var svulnaden och den snudd på outhärdliga smärtan när kinden rörde vid tänderna som avslöjade det. Jag tänkte att det rimligtvis borde gå över och bli bättre efter ett tag. Det blev det inte.

Igår knatade jag så iväg till apoteket för att införskaffa något som skulle kunna göra det bättre. Tillslut hittade jag en hiskeligt dyr gel som man ska stryka på sår och blåsor i munnen för att det inte ska göra så fasligt ont. Den fick det bli, för allt annat verkade ha anti-plackfunktion som primär egenskap.

I alla fall. Den här gelen är väldigt underlig. Man ska stryka på den på såret, och sedan vänta med att röra vid den med tungan 1-2 minuter så att den "skyddande hinnan" hinner bildas. Men det innebär att jag dessutom måste hålla upp munnen så att kinden inte ligger mot tänderna i några minuter, för då skulle ju all gel hamna där istället. Väldigt opraktiskt. Och sen får man inte äta eller dricka på en timme. Jobbigt.

Men den stillar i alla fall smärtan ett tag.

Förresten så glömde jag meddela i förrgår att jag varit rälsfri i ett år!

Så var jag hos tandläkaren idag (äntligen).

Först fick jag ju då vänta i 25 minuter innan jag fick komma in - jag var nästan 10 minuter tidig och de ca. 17 minuter sena. Väl inne så sitter tandläkaren och tittar mycket fundersamt på remissen som tandregleraren skickade (han ansåg att jag hade tappat en plomb, något jag inte har märkt av).
Tandläkaren: "Alltså.. har du precis avslutat tandregleringen?"
Jag: "Ja. I januari."
Tandläkaren: Jaha... det var ju... lite konstigt. Var det något alldeles speciellt då eller?
Jag: Ja, jag opererades för käkställningsfel för ett år sedan snart. De flyttade alltså överkäken och hakspetsen.
Tandläkaren: Men vaddå.. bet du snett eller nåt?
Jag: Ja, jag hade öppet bett och har fortfarande korsbett, för kirurgen ansåg att det var ett onödigt stort ingrepp att flytta båda käkarna.
Tandläkaren: Aha... ville de att du skulle ha vuxit färdigt ordentligt eller varför väntade de så länge? Bet du inte ihop eller?

Jösses. Jag trodde inte att man kunde vara så okunnig, särskilt inte inom ett område man faktiskt är utbildad! Det absolut sjukaste var att hon i andra handen hade någon form av "röntgenhistoria"; en karta med små röntgenbilder från den tiden då jag fortfarande hade mjölktänder!

Efter att hon hade petat i min mun med den vassa pinnen, skrapat bort en massa cement som tandregleringen lämnat kvar, putsat med den knallblåa tandkrämen ni vet och blåst lite allmänt på mina tänder så visade hon mig de gamla röntgenbilderna eftersom hon hittade något intressant (!); de första bilderna var från tiden då jag fortfarande hade mjölktänder, och av bilderna att döma så bet jag faktiskt ihop! (ojoj, lång mening!) Det var lite sjukt faktiskt. Synd att jag är avslutat fall på kirurgen, annars hade jag frågat nästa gång jag gick dit...


I vilket fall som helst så gjorde de en ny riskbedömning för mitt friskvårdsavtal och konstaterade att jag fortfarande är i riskgrupp 1, alltså den bästa och billigaste gruppen. Oh yeah. 420 kr om året here I come! Plomben som tandregleraren hävdade att jag hade tappat var bara min vanställda sexårstand och den gamla "lagningen" som min gamla tandläkare slängde dit en gång i ett desperat försök att göra något åt de missbildningar som alltid varit där. Den såg dessutom ut som vanligt.

Yey! Idag blev vi indelade i grupper och fick därmed våra slutgiltiga scheman. Till min förargelse upptäckte jag att gruppen jag hade skrivit upp mig på har seminarium 15-17 torsdag nästa vecka, vilket krockade med min tandläkartid (i obygden) kl 15 samma dag.

Väl medveten om att jag nu antagligen skulle få vänta ytterligare en månad på att de ska titta på den där tanden som tandregleraren hävdar saknar en plomb (jag tycker att den ser ut och känns som vanligt, men tja.. jag har tandförsäkring!). Duktig som jag är ringer jag upp folktandvården och efter några signaler får jag svar. Efter en kort presentation av läget börjar receptionisten bläddra i datorn. "Hmm... jag har en återtid den sjunde klockan sexton och trettio. Det är den här veckan alltså!" Oh yeah! till och med en TIDIGARE tid, vilket gör att det blir överstökat ännu fortare!


Hmm... nu måste jag gå och borsta tänderna. Jag känner skuldkänslorna komma smygande...

För cirka 6 veckor sedan kallades jag till röntgen och återbesök hos kirurgen. Eftersom röntgentiden krockade med morgondagens tenta i internationell ekonomi, så ringde jag nästan omedelbart och bokade om tiden till idag kl 09:20.

När jag så kommer cyklande i motvind och ösregn, och regnet sådär, tar i lite extra ni vet, så slår den sjuka tanken mig "tänk om de inte registrerade ordentligt att jag fick en ny tid!?" Nej, jag slog bort det onda nästan direkt. Så dumma är de inte.

Hissblock B, 3 våningen, röntgen. Jag lämnar fram patientbricka, körkort och högkostnadskort till tjejen i receptionen.
"Kommer du akut?" frågar hon.
"Nej, jag har bokad tid"
"Imorgon ja. Klockan 10." Jag höll på att dö. Jag fick vänta i säkert en kvart innan de fick tag på någon på käkkirurgen som berättade att jag  skulle komma idag och sedan behövdes klartecken från de ansvariga på röntgen också ju.

I alla fall. Jag fick bli röntgad, och det gick nog bra. Nu får vi bara hoppas att de kommer ihåg att jag har tid hos kirurgen på torsdag. Men den har jag i alla fall inte bokat om!

Alltså, när jag var hos kirurgen i december så sa han att jag skulle kallas på halvårskontroll i april-maj.
När man blir kallad till käkkirurgen så får man ofta kallelsen någon månad i förväg sådär, det är alltså inget plötsligt som dimper ner dagen före besöket.

För lite mer än två veckor sedan, ringde jag till käkkirurgiska mottagningen, för att påpeka att jag inte har fått någon tid för återbesöket. Som vanligt när man ringer någonstans inom sjukvården så fick jag först berätta "när jag är född" (vilker är en idiotisk sak att säga, eftersom det de egentligen vill ha är mitt personnummer).
"Jaha, du ska kallas till återbesök ser jag" säger sköterskan i andra änden av telefonen.
"Jatack" svarar jag artigt.
"men då ber jag den sköterskan som har hand om hans tidsbokningar att boka en tid och skicka en kallelse till dig, så får du den på posten om några dagar."

Nu har jag väntat. Först en hel arbetsvecka. Sedan en halv arbetsvecka, och nu nästan en halv arbetsvecka till. Jag menar, att posten är seg känner hela svenska folket till, men så seg, nej.

I alla fall så ringde jag till Käkis idag igen för att fråga om de har bokat en tid till mig. Anders sa igår att de bara hade telefontid till 14:30, ,så jag passade på att ringa efter emmerdale.

Telefonsvararen (som man INTE kan lämna ett meddelande på)
"välkommen till käkkirurgiska kliniken, universitetssjukhuset i Lund. Våra telefontider är måndagar till onsdagar klockan 8.00 till 9.30, 13.00 till 14.30..." och sen lite hur det var resten av veckan
Problemet är bara att jag ringde ca. 13:20,


Så hur ska jag nu få tag på en tid? Inte för att jag tror att ngt är fel, men man vill ju gärna veta att allt är rätt!

Det har frågats mig hur man andas när man opereras i käkarna, och någon har svarat att man har så mycket som tre slangar i näsan varav en ska vara syrgas direkt till lungorna. Nu har jag fått höra från ytterligare ett håll att man har en sådan slang - vilket ju faktiskt låter rimligt.

Alltså kan vi nog sluta oss till att man får riktig syrgas i ena näsborren genom en slang som ser till att det kommer ner ordentligt till lungorna. Tack Josefin för informationen, det är alltid bra att få sånt här bekräftat från flera håll!

Jag kan nu officiellt bita av tejp! Youppie!

Om inte annat så har käkoperationen varit värd allt slit bara för att kunna det här!

Idag var jag hos tandis igen och fick den lilla lösa tandställningen som jag ska ha i en månad för att sedan långsamt trappa ner användandet.

Det har också varit systerYs födelsedag så vi var och åt middag hos modren i Malmö där det också byttes diverse presenter. Mamma fick julklappar av Sambon, jag fick julklapp av systerB (eller egentligen fick jag den tidigare idag) och så fick jag äntligen den rosa yogamattan med rosa väska till av mamma också. Pappa meddelade att han och jag ska ut och shoppa någon gång. Det betyder att jag får önska vad jag vill, och hittar vi något som är rimligt så betalar han det som en julklapp. Jag har funderat en del. Känns som om lotten faller på en laserskrivare om vi hittar någon av bra kvalitet i en passande prisklass. Annars får det väl bli några snygga (men dyra) jeans eller skor eller så. Klart att det får vara dyrt, annars kan jag ju lika gärna köpa det själv!

Imorgon ska jag, Sambon, systerY och Swamban åka och handla mat. Far kommer in och hämtar oss vid klockan 13 för att agera chaufför till Willys.

Det är stort behov av att storhandla. Vi har till och med lyckats göra slut på de krossade tomaterna!

Jag har tagit av tandställningen!!!! Nu är äventyret med käkoperationen i stort sett över!

Imorgon ska jag dit igen, och få tråden i underkäken och "den lösa ställningen" sa hon. Undra om det är en ställning eller en bettskena i plast... det blir intressant att se.

Har i alla fall köpt semlor till mig och Sambon så att vi kan fira nu när han kommer hem vid lunch. Smask. Semla. Med gigantiska, förhållandevis vita tänder utan en massa metalltrådar i!

Idag var jag hos kirurgen och han meddelade att han nu anser första delen av läkningsprocessen vara över, och att jag får äta vad som helst! "Fast det gör du kanske redan?" la han till sen.

På vägen hem köpte jag en påse lösgodis med saker jag egentligen inte får äta pga tandställningen... men den ska ju ändå bort om bara några veckor! Youppie!

Jag inser ju att jag har haft en ovanligt lätt operation på alla sätt, men jag skulle definitivt göra om det, även om jag inser att det är en lycklig slump att det har gått så bra! Min kusins operation var tydligen den andra extremen; nästintill outhärdlig. Mamma berättade förra helgen att hon har sett till att jag inte har fått prata med min kusin om operationen för att jag inte skulle ångra mig.

Själv skulle jag rekommendera alla som funderar på att göra käkoperationer att göra det. Visst, väntan är jobbig, och det är inte kul att vara uppsvullen och inte kunna äta och så, men det gör faktiskt inte alls så ont som man tror att det gör. Faktiskt är det så att det gör mer ont att operera bort visdomständerna än att flytta käkarna. Eller vad säger ni andra som har gjort det?

Jag längtar inte alls så mycket till jul som jag längtar till andre och tredje januari. Varför undrar ni då...

Jo, jag var hos tandregleringen i morse och fick tid till att ta bort tandställningen kl. 9:00 den 2e samt 16:00 den 3e. Sen är det här över! Då ska mina tänder vara raka och fina, och jag kommer att kunna bita av saker ordentligt! Muahahahaha!

Till alla er som har öppet bett och funderar på att göra käkoperationer: det är värt det!