innid

Idag är sista dagen i september månad. Imorgon är det den första oktober. Det kommer att vara oktober. Operationen, som har varit någon sorts dimma i bakgrunden av mitt medvetande större delen av mitt liv, har plötsligt tagit ett stort steg frammåt, och materialiserats bakom min rygg. Nu knackar den mig på axeln och hostar lite lätt. "herm herm... du... det är dags för mig nu..."

När jag var liten trodde jag aldrig att jag faktiskt skulle göra det här. De började prata om det redan när jag var 8-9 år gammal, och förklarade att de med en löstagbar tandställning unde göra lite åt att mina framtänder stod ut ganska mycket, men det sneda bettet skulle behöva opereras. Min tandläkare sa att hennes dotter hade ett likadant bettfel, men var alldeles nöjd med det som det var och hade valt att inte göra något åt det. Jag tänkte att "aldrig i livet att de ska få såga i mig!" och instämde att jag var nöjd med mina tänder.

Trots att jag hade bestämt mig behöll de mig på listan över atienter med tandregleringsbehov, år ut och år in. Dels för att jag bara var ett barn och inte visste vad jag skulle tycka tio år senare, och dels för att observera så att bettet inte gav mig några problem eller förvärrades på något sätt. Plötsligt, när jag var där första gången efter att jag hade fyllt arton, sa tandregleringsspecialisten att "om du vill så kan vi ta avtryck och bilder och sicka dem till kirurgen. De kan utreda vad som i så fall skulle behövas göra, och sen kan du ta ställning till om du vill eller inte". Det var som om någon helt enkelt hade gått in och programmerat om mig. Jag tackade ja, och när jag senare träffade kirurgen så tackade jag ja även till den omfattande tandreglerings- och operationsplanen  han lade fram. De väntade tills jag hade tagit studenten några månader senare och satte sedan igång.

I somras var det ett år sedan jag fick de första metallbitarna insatta i munnen, och nu när september slutar är det som om jag vaknar upp ur en dröm. Det jag möter är en verklighet där jag ska läggas in på sjukhus för att de ska tabort ben ovanför överkäkarna och eventuellt utföra hakplastik på min hakspets.

summer has come and past
the innocent can never last
wake me up
when september ends

Idag var jag hos kirurgen för första gången på över ett år. Han titade på mina tänder, mina röntgenbilder och en massa annat. Tyvärr hade inte min tandreglerare gjort nya gipsmodeller, så han kunde inte avgöra precis hur ingreppet bäst ska göras.

Han har en ny teori. Kanske behöver han inte flytta underkäken alls, utan nöjer sig med att göra en hakplastik för att få ansiktet rakt på det sättet istället. Det skulle innebära mycket mindre risk för komplikationer och det hela skulle innebära att jag blir helt läkt tidigare också... Men inget är säkert förrän kirurgen får se gipsmodellerna.

I förrgår hämtade jag ut mitt nya körkort. Som tidigare meddelat har jag ju tappat mitt gamla på Roskilde.
Idag kom ett brev på posten, från Polismyndigheten i Skåne. Mitt gamla körkort har dykt upp. Det är verlligen elakt. Jag har väntat så här länge med att skicka in papperna för att få ett nytt, och samma dag som jag postar min ansökan om att få ett anländer det gamla till Polisen i Lund. VARFÖR????

Idag är det en månad kvar tills de ska operera mig. De ska såga sönder mina käkar allihop! Usch, det börjar bli dags att försöka inse vad det kommer att innebära. Och då menar jag inte att de kommer att ta blodprov (jag är inte direkt förtjust i nålar) utan att de ska söva ner mig och skära i min mun!

Av kusinen och hennes förlädrar fick jag en soppkokbok, det uppskattades verkligen! Nu har jag något att se fram emot efter operationen; att prova en massa olika sopprecept!

Jag bor i staden Lund. När människorna letade efter en plats att bostätta sig på på den skånska slätten tänkte de: "hmm... här är det ganska bra. Vart man än ska, är det motvind, och höjdskillnaden är sådär en 80 meter eller nåt. Här bygger vi vad som kommer att bli en studentstad full med cyklister! MUAHAHAHAHA!!!"

Denna tanke får jag bittert erfara varje dag jag ger mig ut någonstans.

MEN. Idag hände det- helvetet frös till is. JAG HADE MEDVIND HELA VÄGEN HEM FRÅN VILDANDEN!

Imorgonbitti är det dags för första föreläsningen i Handelsrätt; första delkursen är Jöken. (Juridisk översiktskurs). Redan klockan 8:15 ska jag vara på skolan för att få introduktionen... Stackars Innid! Måste gå upp jättetidigt varje dag nästan! Iallafall fyra dagar i veckan, när vi har föreläsning.

Vem gör ett sådant schema egentligen? Där man, en hel kurs, låter en klass börja klockan 8? Vi är inte 10 år längre!


Vi tog ut Imelda i koppel idag, och det gick väl inte strålande... Hon är fortfarande vettskrämd för utomhus, trots att hon tillbringar ganska mycket tid på balkongen. Fast det är klart, där är hon ju säker från alla konstiga saker som låter därnere på marken...