innid

Jag och Sambon tittade just på svt:s nya satsning "toppkandidaterna". Vad är då första intrycket?

Tja, eftersom jag först såg deras försök till att vara lite... jag vet inte vad, men de imiterade en nyhetssänding i vart fall, och jag trodde först att det var en parodi. På fullaste allvar trodde jag att det var något som Killing-gänget hade författat, men det ska tydligen vara på riktigt! Rekryteringskampanjen tyder på det, pengarna i slutet tyder på det och framförallt: TOPPKANDIDATERNA tyder på det!

Vad tyckte jag då om de olika kandidaterna?


Hannes.
Tja, Hannes var en lustig figur. En värdekonservativ trädkramare, eller hur var det de beskrev honom? (Hehe). Kul att ha någon som är akademiskt skolad med faktiskt information om hur det ekonomiska systemet fungerar.


Klara.
Som jag uppfattade det så är hon någon form av radikalfeminist, queerteoretiker osv osv i all oändlighet ända tills man kommer fram till den lilla detaljen att hon anser sig vara liberal. Liberal i "höger". Otroligt skönt att se någon som är så extrem och som klär sig och ser ut som så många vänsterbrudar och hobbykommunister runt om i landet, utan att faktiskt fullt ut köpa deras lilla röda bok.

Michael.
Skönt att han blir utslängd (hehe). Om jag inte minns helt fel (hade inte min lilla rosa bok att anteckna i) så sa han under nomineringsprocessen (eller vad ni nu vill kalla den) att det skulle kännas bra att det kom någon som inte var borgerlig akademiker som kom fram i TV. Hhem hhem! Svensk media är otroligt vänstervriden! Senaste siffrorna jag såg på journalistkårens politiska preferenser antydde att 40 % av dem sympatiserade med vänsterpartiet!

Parasto.
Jag fick ingen riktig uppfattning om henne. Det enda hon uttryckte var väl att hon var emot den svenska vapenexporten. Jaha. Någon av tjejerna muttrade om att killarna tog mycket mer plats. Tja, har man vapenexporten som hjärtefråga, och kanske inte debattvana, är det kanske inte konstigt att man blir tyst när det diskuteras valfrihet i det patriarkala samhället.

Petter.
Jag hatade honom nästan instinktivt. Bara det faktum att han hade kamrater som fått fängelsedomar efter Göteborgskravallerna och att han därefter läser juridik för att kunna försvara aktivisterna gör att jag har lust att strypa honom. Personer som vandaliserar och missandlar/utgör ett stort hot mot den allmäna säkerheten förtjänar fängelsestraff. I vart fall när de är vid fullt medvetande! Dessutom kunde Petter väldigt många fina ord som han tyvärr inte kunde använda. Han hävdade att det inte finns något sådant som frivilliga överenskommelser i ett patriarkalt samhälle. Nähä. Aldrig någonsin? Antagligen menade han att prostitution inte kan vara frivillig, men det framgick inte av hans argument tycker jag. Stora, tomma ord.

Teysir.
Ännu en blek person. Jag vet inte vad hon egentligen står för, det enda som framgick var att hon ansåg att det var viktigt att lyssna på de unga.



Så. Jag har halvt lovat Sambon att följa programmet under våren, för att hålla honom uppdaterad. Vi får se hur länge jag står ut; vad tror ni kommer först? Finalen eller att jag slänger ut TV:n från balkongen?

Talade just i telefon med Malo (som ännu inte har börjat blogga. Herregud! Jag har ju t.o.m. fått SAMBON på min sida!) och hon berättade att de hade haft en vikarie på micron idag. Hon försökte förklara vem det var, vilket inte fungerade, men handlingskraftig som jag är skickade jag genast en länk till henne med hela NEK:s personal så att hon skulle kunna peka ut honom. Vi förströdde oss sedan en stund med att titta på och kommentera de olika lärarnas sidor. Jag berättade för henne vilka lärare vi hade haft och plötsligt informerade hon mig om att min gamle microlärare har en blogg till vilken det fanns en länk på hans sida.

Gah! Detta innebär att han måste mänskligförklaras!!! Hur ska jag överleva detta???

Snart ska jag iväg och träna. Jag har för mig att det var kvart över fem som det började, aerobicspasset vi skulle på Ercan och jag. Det är iofs ett vanligt pass, så vi kommer att se ut som idioter (jag mer än hon) men det är sånt man får ta.

Jag har grundat med mellanmål så att jag inte ska bli kräkfärdig idag igen. Ska dessutom ta och dricka rejält med vatten så att jag har en god grund att stå på när jag kommer till träningen.

Malo hade tydligen sagt till Ercan att de skulle börja med en ny rutin på aerobicen nästa vecka. Hmm... egentligen borde man alltså vänta tills dess, men va tusan. Nån gång måste man ju göra bort sig också!

Alltså. Ullis har godisstopp året ut. Det är en rätt bra grej faktiskt. Egentligen borde jag också ha det. Inte för att jag behöver gå ner i vikt eller så, utan bara för att det är onyttigt. Man behöver dock ett rejält belöningssystem.

Nu när project runway har tagit slut har min vardagskväll förstörts helt... Trean har ersatt detta underbara program med sitt egenproducerade "Floor filler". Allvarligt talat... Man kan ju helt klart höra skillnad på folk som sjunger, men hur många kan EGENTLIGEN skilja bra koreografi och bra utförande från dåligt?

Femman har dessutom börjat sända 2006 års version av helvetet på jorden: Big Brother. Vad är det egentligen för intressant med detta program? De framför inget, visar inte upp några talanger, skapar inget... det de tävlar i är bitchighet och skandaler. Varför vill någon befatta sig med sådana människor och sådana tävligar?

Imorgon börjar i vart fall Gilmore Girls igen. Äntligen! Jag vill veta vad som händer med Lorelai och Lukes bröllop. Hehe.

Så... Jag har läst några sidor i L'adversaire, och den verkar bra, men det blir ungefär en A4-sida med glosor att kolla upp när jag kommer till slutet av varje längre stycke... Hmmm...

Jag och Jenny började leta artikel idag att redovisa, men sen insåg vi att det trots allt är mer än en månad kvar, så vi kanske ska hålla ett öga på de franska medierna och se vad de pratar om så att det blir ett lite mer aktuellt ämne vi pratar om.

Jag, Erica och SysterY tränade kl 15:15 idag. Det blev gympa med stång, men efter väldigt kort tid blev jag illamående och fick sura uppstötningar som om jag skulle kräkas, så det var bara att ta det lugnt. När jag kom hem grundade jag magen med fil och banan. SMASK! Och sen åt vi spaghetti och kotsås, mums. Men nu vill jag äta nåt med fooklad och titta på Spooks igen. Tom har precis berättat för Ellie att han är spion och heter just Tom och inte Matthew som hon trodde. Lite lustigt att hans undercover-namn var Matthew eftersom han spelas av Matthew MacFadyen... Hihi.

Förra julen, alltså år 2004, berättade min kamrat Eva att hon hade hört att Fab5 skulle finnas som Barbiedockor. Jag blev fullständigt överlycklig och ha-gaelen. Vad skulle jag ta mig till? Var kunde jag få tag på dessa små underverk!? Fab5 är ett av mina favoritprogram, och att få ha mina älsklingsbögar som dockor, ja, det skulle nästan bara vara FÖR bra!

Jag och Sambon tillbringade faktiskt ganska mycket tid med att försöka hitta dessa små underverk. Tillslut hittade vi till nån slags officiell Barbie-sida där alla tillgängliga utföranden fanns listade. Inga Fab5. Jag var lurad! Vad skulle jag NU ta mig till?

Drömmen är fortfarande att ha ett eget litet QueerEye-team att leka med, men jag kan åtminstone just nu trösta mig med att de repriserar olika avsnitt. Just ikväll ska det tydligen vara deras pilotfall, och det har jag nog inte sett eftersom det tilldrog sig på den tiden, då jag ännu inte hade begåvats med kabeltv.



Nämnas bör också att Eva trots allt är mitt älsklingsskärptroll. SKRÄPTROLL!

Alltså... Jag måste ha tittat förmycket på Project Runway... Jag har nämnligen fått sy-feber.

Kan ni förstå hur sugen jag är på att sitta och rita mönster, titta på och klippa i fina tyger, se hur fint det blir när man pressar isär sömmarna... Återigen uteblir de dåliga minnena. Som när man på något outgrundligt vis lyckas klippa två olika stora stycken av precis samma mönsterbit. Eller när man för femtielfte gången på tre minuter lyckas få symansiken att trassla ihop undertråden till en liten boll som sitter på undersidan av tyget. Eller för den delen när man har sytt jättelångt med fantastiskt resultat bara för att upptäcka att undertråden har varit slut den senaste halvmetern. Ja, ni förstår vad jag menar. Sådana minnen vägrar min hjärna att plocka fram, utan jag ser istället hur jag får göra kläder som ser ut och sitter precis som jag vill att de ska göra. Gah! När har det NÅGONSIN hänt???

Jag vaknade imose och mådde lite illa. Sen gick vi och åt hotellfrukost på hotel Planetstaden tillsammans med Svärföräldrarna. Jag mådde ganska mycket bättre när jag hade hällt i mig varm choklad och te, ätit yoghurt och bröd och med en massa lyxigt pålägg, och vi i princip rullade hem efteråt. Vid tjugo i ett träffade jag SysterY för att gå på yoga. När jag kom hem från yogan började illamåendet eskalera ganska snabbt. Jag var nära att kräkas flera gånger och Sambon gick och köpte fil till mig som jag åt med banan.

Ungefär kl. 18 gick jag och la mig och har sovit sen dess. Jag vaknade nu precis före elva och insåg att jag inte hade bloggat idag så här sitter jag alltså med ännu en tallrik fil och banan. Smask.

Men nu ska jag nog gå och lägga mig igen- är fortfarande ganska trött! Sov sött på er!

Jag har fått lite avsnitt av Spooks av Eric. Tack tack! Jag kom ihåg att det var bra, men inte att det var så komiskt ibland. Eller, ja, roligt i alla fall, komiskt är kanske fel ord.

Tittade just på första avsnittet från första säsongen. OOOOHHH!!! Jag vill se ALLA avnsitt. NU! Men nu är det mitt i natten, så jag måste nanna nu. Godnatt!

Idag kom mina kläder från H&M Rowells. Jag blev MYCKET glad. Dessutom passade de alldeles utmärkt! Eller, ja, bomullsshortsen var lite stora, så när de sitter bra över bakdelen så är det lite häng på dem. Men det kan jag nog leva med.

De svarta mjukisbyxorna var jättesköna när jag provade dem. Så nu kommer jag att sitta hemma och mysa tills de är utslitna, hehe.

Igår fick jag dessutom H&M:s katalog, så jag ligger och spanar på saker jag ska köpa innan jag somnar på kvällen. Usch. Jag spenderar alldeles för mycket pengar... Snyft. Och mer kanske jag måste...

Imorgon är det hälsningsgille på AF. Då ska jag gå dit, och ta pennor, godis, tygpåsar, erh... allt annat som erbjuds gratis. Fast jag tror jag hoppar över gratisbibeln i år. Vi har några biblar, så jag tror det räcker, men i stort sett allt annat ska jag ta. Man måste ju bunkra upp för terminen och sommaren. Definitivt. Eller vad säger ni?

Nu är mina csn-pengar snart borta. Idag (samma dag de kom) har jag köpt LITE av litteraturen som vi ska ha. Jag lånade som sagt grammatikboken, men jag behöver verkligen ordentliga lexikon så det fick jag investera i idag. Sen har jag också köpt alla skönlitterära böcker som vi ska ha, utom l'étranger som jag inte har valt utgåva av än. Totalt gick det på 1347 kronor. Och då hade jag ändå 10% rabatt!

Jag har dessutom, fått ögonen på en klänning på rean på h&m. Den kostar i och för sig bara 150 kronor nu när den är nedsatt, men ändå. Många bäckar små som ni vet...

Jag kan nu officiellt bita av tejp! Youppie!

Om inte annat så har käkoperationen varit värd allt slit bara för att kunna det här!

Idag var jag och Ercan och registrerade oss på franskan. Jag förstår det inte.

De anser att man ska fylla i en blankett och lämna in den på expeditionen samtidigt som man visar upp sitt antagningsbesked. Något man tycker att de hade kunnat medela vid utskicket, eftersom de inte lämnar uppgifter till csn förrän man har lämnat in lappen, vilket gör att man inte kan köpa sin kurslitteratur förrän de har hunnit föra in det i systemet. Studievägledaren som höll i uppropet sa att de skulle "försöka få in uppgifterna nån gång i veckan". För det är säkert ingen som behvöer pengarna från csn. Nejdå. Vi ska köpa kurslitteratur för hur mycket pengar som helst, men de ska inte behöva känna sig stressade att berätta för csn att vi har rätt att få några pengar. Nejdå. Absolut inte.

Om två timmar ska jag i alla fall träna. Tills dess ska jag försöka städa lite, och sortera in papper i pärmar. Det kanske jag lyckas med åtminstone. Vem vet.

Idag var jag och tränade med Malo. 55 minuter step bas var faktiskt ganska ansträngande - men mest var det pinsamt. När jag och Ercan var på aerobics i fredags stod vi längst bak för att folk inte skulle se hur dåliga vi (eller bara jag visade det sig) var. Idag ansåg Malo att vi skulle stå nästan längst fram för att kunna se hur man ska göra. "Man måste våga bjuda lite på sig själv när det gäller sånt här" tyckte hon. Jaja... jag tänkte i alla fall inte stå ensam!

Passet började och vid uppvärmningen hängde jag med rätt bra - det påminde rätt mycket om aerobicen från i fredags - men sen skulle vi börja knata upp och ner på brädorna. Inte så svårt till en början. Hoppa lite rundor, vifta lite med ben och armar och så så klarar man sig. Men SEN! När vi skulle sätta ihop det! Herregud vad lustig jag såg ut! Det värsta var, för ibland slutade ledaren visa oss för att vi skulle klara oss själva, och då förlitade jag det helt och hållet på tjejen som stod framför, och en gång TAPPADE HON bort sig. Ajdå. Då var jag ju helt förlorad, det fanns inte en chans att jag skulle komma igen. Mot slutet lyckades jag nog få ett litet grepp om det, och då blev det ju lite roligare. Jag ska helt klart fortsätta. Trots att Malo efteråt erkände att hon brukade gå på medelpass förut - FYYYY!