innid

När man studerar får man vänja sig vid att människor i ens omgivning byter bostad med jämna mellanrum.

I lördags tillbringade jag kvällen hos min syster på hennes inflyttningsfest. Bålen vi bjöd på var 1/5 Kirchwasser, 3/5 Eldorados Blåbär-äppleläsk och 1/5 eldorados sockerdricka. Det både luktade och smakade fotogen eller färgborttagningsmedel eller nåt. Jag drack inte så mycket. Istället blandade min syster White Russians till mig som jag intog med glatt humör.

I helgen är det dags för Majsans inflyttningsfest. Frågan om vad man ska ge henne hänger över våra huvuden som ett mörkt moln. Hon vill ha en stor lummig grön växt, men det är ju tråkigt att ge folk vad de vill ha.

Sedan någon gång är det dags för Helenas inflyttningsfest. Hon bor på Nöbbelöv. Det är långt ut i bushen. Och framförallt: det är uppförsbacke!

Varför envisas människor i min närhet med detta vansinne? Vi hade minsann ingen inflyttningsfest. Lika bra. Folk skulle bara ta med sig en massa sprit och sen spy på vår nyköpta badrumsmatta, med andra ord: inget vi vill genomföra frivilligt. Gör som vi.

VÅGA VÄGRA INFLYTTNINGSFEST!