innid

Idag hade jag föreläsning 8-12.

De första två timmarna hade vi finansiell ekonomi med Marcus, sista föreläsningen på kursen. helt plötsligt har vår harmlösa skittråkiga lilla pojke blivit en ond, manisk robot som förvägrade oss rast! TVÅ TIMMAR OAVBRUTET med den tråkiga lilla mesen. Vi satt helt apatiska och låtsades föra anteckningar när han pratade och skrev på tavlan.

Hans röst har alltid varit monoton, men idag slog han alla rekord! Ibland vad det faktiskt så att den blev metallisk och det kändes som om man för första gången hörde vem han egentligen är; en grym robot som har färdats tillbaka från framtiden för att utöva sitt tyranni över oss stackars studenter. Ni kanske anser att jag tar i lite väl hårt nu, men han vägrade ge oss rast och försökte maskera det så att vi skulle tro att vi hade gått med på det! Han uttryckte det som att "vi skiter i rasten, om det är ok med er" och gick snabbt vidare så att vi inte skulle hinna protestera.

Klockan tio släppte han iallafall iväg oss (tack och lov!) och alla strömmade ner i kafeterian för att införskaffa något att konsumera för att återbringa liv i våra avdomnade hjärnor och kroppar.

Klockan blev kvart och det var dags att ta plats för Führerns (läs: Lennart) föreläsning. Han stormade in och grep snabbt tag i sin elastiska pekpinne som vanligt. Så snart han hade fått tyst på oss förklarade han att han skulle skicka runt en lista där vi skulle kontrollera att våra exceluppgifter hade kommit in och bokförts ordentligt och sedan började han föreläsningen med friska tag.

Efter en stund kom han för sig att förklara efterfrågekurvans utseende och det var då det mest hysteriska på hela dagen började.

"Låt schäga att detta är efterfråge...kurvan, som uttrycker den marginella betalningsbenägenheten. Ponera att vi har Malmö Teater, och de har en OPERA! Då ser vi att när de sätter priset schå här högt [ritar in det han talar om i ett diagram] schå är det bara en person som går. Och det är min hustru!"

Hela klassen skrattade så vi höll på att dö. Führern fortsatte rita.

"Om vi ischtället tar det här priset, schå är det två schom går. Och det är INTE jag!" [alla fortsätter skratta]. "Schlutligen, kommer vi till den här nivån, där alla de här [markerar i diagrammet] går på opera, även den här [markerar punkten där priset skär D-kurvan] trots att den är väldigt tveksam! ...men det är hans problem. [paus] fast det brukar vara mitt..."

För att verkligen förstå hur Lennart låter när han talar, bör ni tänka er Påhittige Johansson i varför är det så ont om q? av Hans Alfredsson, och sedan tänka er att det är en jätte...posh småländska istället. 

Tänk på det ett tag...