innid

Malo ska importera sin Marco från Peru och bli sambo med honom här i Sverige. I torsdags insåg hon att hans dotter, en liten docka på fyra år, kanske också behöver vänta 18 månader tills hon får komma hit och bo med sin fader i värsta fall. Mission: Migrationsverket, Malmö.

Vi tog tåget till från Lund och buss från Malmö central till Värnhemstorget. Väl där besökte vi Skånetrafikens kundcenter för att fråga om vägen till Migrationsverket. Enligt uppgifter från Skånetraffikens hemsida skulle det vara 800 meter att gå från Värnhem till Östra Farmvägen 5 (Migrationsverkets adress i Malmö).

Det blev vår tur, och vi frågade damen i kassan. Hon stirrade ilsket på oss och muttrade att "det är buss 19 härifrån. Två stationer." Jaha, ansåg vi. Är det möjligen så att man kan ta sig dit till fots, eller måste man ta buss? "Jea asså... ni kan ju geå åsså, om ni vill. Deå ei de raukt fram, öuver kårsningen, föurbij nesta trafeikjeus, å sien höuger vi trafeikjeuset iefftor de. Sen ei de däur."

Nåväl, hennes bistra uppsyn till trots vandrade vi ut i den malmöitiska fredagstraffiken. Vi svängde höger in på Östra Farmvägen och började leta efter nummer 5. Vi såg en skylt som uppmärksammade oss om att Ö. Farmv. 4-8 var ditåt, och eftersom den sida som torde hålla de udda numrena skilde oss från husen med ett två meter högt stålstängsel, gav vi oss av in bland husen.

Vilsna irrade vi omkring i kanske fem minuter, sedan, utanför hus nummer 3 fick vi syn på en brevbärare som vi ämnade be om hjälp. Malo höjde rösten och sa:

"URSÄKTA...?" varpå brevbäraren vände sig mot oss och svarade "Ja...", satte sig sedan på sin cykel, och cyklade iväg. Chockade stod vi kvar och tittade efter honom.

 Hur kan man göra så? Vi indikerade tydligt att vi behövde hjälp, och vi bad artigt om ursäkt för att vi störde honom. Han kunde åtminstone sagt att han hade bråttom eller något liknande. Inte bara cykla iväg!

Slutligen hittade vi hur nummer fem, men det var ett vanligt bostadshus. Två städare frågade om vi var i behov av hjälp. Snabbt förklarade de sedan att vi hade irrat oss in i ett område som inte hade Östra farmvägen som adress, och att vi därför var långt åt helvete fel. Istället pekade de ut vart vi skulle. Och efter många om och men, ytterligare strapatser som inte är värda att nämna här, kom vi fram till Migrationsverkets filial i Malmö.

Efter någon minut av disskusioner kom vi fram till att vi skulle börja i informationen. Vi talade med den sega tanten där i kanske en kvart och när vi var klara hade vi kommit fram till att det enda som fanns att göra för Malo, är att åka tillbaka till Peru några månader.

Om hon bor med honom i Peru, och de där gemensamt ansöker om uppehållstillstånd kan de eventuellt få en muntlig utredning på konsulatet där, och det kan vara så att han får följa med henne hem då! Dessutom är det så att om de har varit sammanboende i Peru, får han permanent uppehållstillstånd i Sverige när han kommer hit.