blodgivare, livgivare
DN skriver om den akuta blodbrist som råder på olika platser i landet.
I gymnasiet gjorde jag och tre av mina klasskamrater vårt projektarbete på uppdrag av blodcentralen i Lund, vår uppgift var att komma med förslag på hur man ska få fler unga att ge blod. Det vi framförallt kom fram till var att det behövdes sk. blodambassadörer i skolor (och naturligtvis på arbetsplatser och liknande) som kan informera om blodgivning, peppa andra och kanske ordna gemensama besök/blodgivningstillfällen.
Att ge blod är en väldigt enkel process. Det är inte alla som får ge eftersom den svenska sjukvården, till skillnad från endel andra länders, är väldigt måna om att få bra blod.
Jag tycker att alla som har fyllt 18 år och anser sig vara friska ska ge sig iväg till närmaste blodgivnings...plats för att åtminstone testa om de får ge. Det spelar inte någon roll att du är rädd för sprutor - se det som en form av självterapi.
Tänk på att om det var DU som var bokad för en operation och plötsligt fick veta att det fanns för lite blod för att genomföra op:n, hur skulle du känna dig? Och om DU skadas i midsommartrafiken, så förutsätter DU att NÅGONANNAN har lämnat blod för att DU ska överleva.
Eller tänk på 12åringen med leukemi som behöver blodkroppar, eller det nyfödda barnet som inte överlever utan en blodtransfusion. Är din sprutskräck viktigare än det? Är det inte dags att du tar ett djupt andetag och växer upp? Alla är rädda för något, men varje dag trotsar människor sina värsta fobier för att göra det som är rätt. Kanske kan blodgivning förändra ditt liv.
Det minsta du kan göra är att kontrollera om du får ge blod överhuvudtaget!
Läs mer på...
www.geblod.nu
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=145&a=553941&rss=1399
I gymnasiet gjorde jag och tre av mina klasskamrater vårt projektarbete på uppdrag av blodcentralen i Lund, vår uppgift var att komma med förslag på hur man ska få fler unga att ge blod. Det vi framförallt kom fram till var att det behövdes sk. blodambassadörer i skolor (och naturligtvis på arbetsplatser och liknande) som kan informera om blodgivning, peppa andra och kanske ordna gemensama besök/blodgivningstillfällen.
Att ge blod är en väldigt enkel process. Det är inte alla som får ge eftersom den svenska sjukvården, till skillnad från endel andra länders, är väldigt måna om att få bra blod.
Jag tycker att alla som har fyllt 18 år och anser sig vara friska ska ge sig iväg till närmaste blodgivnings...plats för att åtminstone testa om de får ge. Det spelar inte någon roll att du är rädd för sprutor - se det som en form av självterapi.
Tänk på att om det var DU som var bokad för en operation och plötsligt fick veta att det fanns för lite blod för att genomföra op:n, hur skulle du känna dig? Och om DU skadas i midsommartrafiken, så förutsätter DU att NÅGONANNAN har lämnat blod för att DU ska överleva.
Eller tänk på 12åringen med leukemi som behöver blodkroppar, eller det nyfödda barnet som inte överlever utan en blodtransfusion. Är din sprutskräck viktigare än det? Är det inte dags att du tar ett djupt andetag och växer upp? Alla är rädda för något, men varje dag trotsar människor sina värsta fobier för att göra det som är rätt. Kanske kan blodgivning förändra ditt liv.
Det minsta du kan göra är att kontrollera om du får ge blod överhuvudtaget!
Läs mer på...
www.geblod.nu
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=145&a=553941&rss=1399
Kommentarer:
Postat av: Ida Annie
Fick mig en liten tankeställare där, jag har aldrig ens tänkt tanken att ge blod, kanske för att jag precis fyllt 18? Iaf så ska jag ta mig en funderare om det (:
Trackback