innid

Jag satt här vid mitt lilla skrivbord, lyssnade på musik, pratade med David och sysslade med morgondagens grammatikläxa. Plötsligt ringer det på dörren! Gah! Eftersom Jag misstänker att det inte var ett nytt paket från pojken (jag ska ju hälsa på honom om två dagar!) och dörren inte öppnades (= det var inte systerY) så MÅSTE det vara Jehovas Vittnen (hmm... varför tror jag att det är dem hela tiden?) Det var det inte...

Det var vår nye postis (brevbärare för er som associerar till Postis i Sydsvenskan), som hade post till Malo och undrade om hon bor här.

"Det skulle vara bra om ni satte upp ett namn på dörren, annars är risken att det bara stämplas och skickas tillbaka..." Jag tackade och bockade och lovade att jag genast skulle fullfölja hans förslag och gick sedan in och tillverkade en liten namnskylt till Malo att sätta på dörren.

Men jag blev attans förvånad när det var brevbäraren som hälsade på!