det där som kallas verkligheten...
I alla fall. I torsdags skulle vi gå igenom modus med särskilt fokus på konjunktiv på grammatiken. VI hade (tvyvärr) inte Jonas som vi brukar ha, utan fick istället erfara hur det är att ha Vesta, den andra grammatikläraren på kursen.Vi kan väl sammanfatta det med att åtminstone jag inte kan vänta tills Jonas kommer tillbaka - trots hans förmåga att förklara enkla saker i en halvtimma och mer komplicerade i en halv minut. ("JA! BRA! JÄTTEBRA FRÅGA!").
Nå, konjunktiv då. För er som inte vet så är konjunktiv ungefär ett modus som uttrycker något önskvärt eller osäkert (OBS! EXTREMT förenklat!). Precis som i allt annat i franskan så är det ungefär 5 regler man ska hålla sig till, och sedan finns det ca 7000 undantag. Det västa av allt var när Vesta sa "så här ÄR det, men när man kommer ut i den så kallade verkligheten...". Då var det bara att dra en undantagens suck och återigen fundera på varför man under århundradenas gång har skapat ett regelsystem som ingen rättar sig efter? Och framför allt: om nu ingen rättar sig efter det, varför ska då VI lära oss det???
Tyvärr så finns det ett område inom vilket man fortfarande använder sig av detta regelsystem; litteraturen. För att kunna utveckla sin "culture generale" måste man kunna läsa Proust och prata med en snobbig röst om hur han på ett så raffinierat sätt använder sig av olika subtila språkliga figurer för att att frambrigna känsla av...blabla bla. Bara kultursnobbar och överklassen använder sig av detta, mitt tips är att välja två författare och två konstnärer som man sedan kan tjata om i timmar. (Jag har paxat Moliere, Perec, Picasso och Rodin, alltid är det ngn som går hem, resten avfärdar man som kopior)
Innid, jag bara undrar, var du i höstas på agardh när det var såna pjäser och sånt som tvåorna satt upp?
Nope. Det var jag inte. Jag var på återträffen, men inte på den teatergrejen efteråt.
Jaha, då missade du hur "duktiga" vi var ^^ Haha
Ida: jag träffade förresten Niklas igår, men hälsa honom ändå om du ser honom, :P