innid

Jag har under min studietid haft my fair share av lärare - bra och dåliga. Tyvärr, har de dåliga varit övervägande många, och kommer så att fortsätta efter vad jag förstår.

Först läste jag Statsvetenskap. Då fick vi ha Björn som huvudlärare i Internationell Politik, när andra grupper fick ha Micke som var den bästa PowerPoint-kreatör jag någonsin sett! Men vi fick som sagt ha Bjööörn. Suck.

Sen kom Nationalekonomin. Gång på gång insåg vi att vi hade fel lärare, att de andra egentligen var bättre på att förklara saker och på att ge uppgifter som faktiskt hjälpte en förstå (OK, Pontus är naturligtvis undantagen från det här - han är den bästa lärare jag någonsin haft!).

Handelsrätten. Jöken, var OK men de andra tio poängen upptäckte vi hur bra de skulle ha varit - om vi hade fått ha Henrik som vi hade de sista tre föreläsningarna! Herregud! Varför händer det alltid oss/mig?

Nu läser jag så franska. I kursen "skriftlig språkfärdighet och grammatik" har vi haft en kille som heter Jonas - han kan i och för sig vara lite överentusiastisk ibland, men han är bra. Idag berättade han att vi bara ska ha honom en gång till, och sedan ska vi ha den andra grammatikläraren på kursen - som är jättedååååålig! Så efter onsdag nästa vecka så blir det inget mer "BRA! Det är inte alls långt borta!" När någon har läst en mening som med MYCKET stor möda kan anses vara korrekt.
Det är också slut på "BRA! Det där är en JÄTTEBRA fråga!!!".



Idag sa han förresten "Känner ni skillnad på förmodligen och troligen?" "Ja" hördes från bakre delen av klassrummet. "Gör ni det? *förvånat* SÅ BRA!". OK, kanske inte en klassisk anekdot, men har man suttit och diskuterat relativa pronomen och bisatser i nästan två timmar, så är en sådan kommentar om språkliga nyanser faktiskt lustig.